Sus och Dus....

..........verkar det vara några som tycker att vi lever i. Rumlar runt bland släpljusberg och glitterhav, äter gourmetmiddagar och "umgås i konstkretsar".

Jo, kanske verkar det så just nu i vårt sydfranska liv. Men i väntan på att huset ska byggas om bor vi ju lite som på hotell, fint och praktiskt men inte så mycket att göra.

Så det är klart vi far ut och beser nejderna och de är ju så vackra som de är här. Storkok ägnar vi oss inte åt, det räcker med frukost och snabbmatslunch eller sallad så det blir en och annan utemiddag.

Så ock igår men dock av det annorlunda slaget. Vår lilla byrestaurang är en typisk fransk familjedito. Man och hustru sköter ruljangsen, menyn är baserad på franskt sydländsk husmanskost, vällagad och den kommer rykande varm direkt från spisen.

Servicen är otrolig, Madame håller reda på att min Monsieur dricker "'Ajnäcken" och tycker han kan variera sitt matintag och inte enbart äta kött och frites. Mig gullar hon med och undrar hur det är med infektionen och kockmannen kommer ur köket och pussar på båda kinderna. Vi är med stamrestaurang, det är helt underbart.

Denna besöker vi igår tillsammans med vår svenska granne. Det visar sig att man denna kväll har Beaujolais Noveau-kväll med specialkomponerad meny. För 28 Euro per person inmundigade vi:

Carpaccio på marinerad Karl-Johansvamp (smakade underbar svensk höstskog) med parmesanflagor och bitar av parmaskinka. Nästa rätt var rotmos av lite syrlig sort med små goda stekta korvar (bilden).

Och som tredje rätt "Andouillette à la moutarde", vilket är en mycket speciell korv, tillsammans med kastanjegratäng - typ potatisgratäng.

Sallad med god vinägrett och sen en ostbricka med tiotalet lokalproducerade ostar: chèvre, hårdostar och goda smältostar. Efter detta fick man välja mellan mousse au chocolat, glass eller crème brulée. Kaffe och digestif, dvs liten kopp med något brännvinsartat för matsmältningen. I priset ingick också en flaska Beaujolais, denna gång av sorten "Cochon Rosé", Rosa Grisen. Mer än prisvärt!!

Det här låter ju och för sig mastigt men i praktiken är portionerna små och man äter inte upp allt. SÄRSKILT inte andouilletten som var precis exakt det vår svenska granne och jag misstänkte: inälvskorv. Det är precis lika äckligt som det låter.

Den är tjock och stor som ett svenskt isterband. Skär man upp den ramlar innehållet isär och ut och man ser mycket tydligt att inälvorna i det här fallet är TARMAR. Skurna på ledden och tvären men i tillräckligt tjocka skivor för att det ska framgå vad korvfyllningen består av. Det är en fullkomligt obegriplig rätt - åtminstone för oss kvinnor. Mannen åt upp halva sin och tyckte att den var OK. Vi andra förfasade oss, särskilt över lukten som verkligen avslöjar vad det är för ursprungligt innehåll dessa tarmar fraktat under djurets, dvs i det här fallet grisens livstid. Jäck, så vansinnigt äckligt!

Så, den som tror att vi bara sitter här bland ostronen, humrarna och champagnen kan veta om att det då och då bjuds på enkelt bondvin och lokala konstigheter av ovanstående sort!