Fransk-svensk kyckling med tillbehör

Färsk fransk spenat övergår i gräddstuvad dito och grönsaksgratängen får puttra färdigt i ugnen.

Många svenska vänner frågar oss: vad GÖR ni egentligen därnere i Frankrike? Och jag svara som min faster som bott härnere i 30 år: samma sak som ni gör hemma. Man städar, bäddar, går ut med hunden, betalar räkningar, kollar internet, lagar mat, träffar vänner. Åker på utflykter (mera i början än nu), tar emot gäster, pratar med grannarna. Åker och handlar mat, går till frissan och doktorn. Tittar på tv. Vanligt vardagsliv handlar det om - vi bor ju här nu sedan över ett år och är inte längre "turister".

Nu kan vi dessutom koppla upp oss till SvtPlay och via datorn kolla på Spåret på stor-tv i vardagsrummet om vi har lust. Om det inte vore för bristen på snö och minusgrader kunde vi leka att vi vore i Sverige.

Ibland, i nattdrömmarna blir jag lite vilsen - var är jag? Men är mycket nöjd när jag vaknar i mitt sovrum i vår sydfranska by. Som en av våra svenska grannar uttryckte det när vi talade om vår flytt från Sverige hit till Frankrike: "Det har på alla plan överträffat mina förväntningar". Just så är det!

 
 
 
 

Västerbottenkyckling, del 2

Min blivande västerbottensostgratinerade kyckling har nu marinerats ett par timmar i olivolja, salt, peppar, färsk hackad rosmarin från trädgården och (inte citron som Bert gör) lite japansk soja. Dags att bryna filéerna i en blandning av franskt "Président-smör" och olivolja.

Under tiden förbereds stuvad fransk färsk spenat (som maken hävdar att det är, jag tycker det ser mera ut som mangold?). Och istället för Berts "improviserade palsternackskompott" som känns väldigt avancerad, tager jag också vad jag haver och gör en grönsaksgratäng på squash, purjolök, tomater och några champinjoner. Fransk grädde och riven emmentaler. Och det hela är helt enligt LCHF-tanken, nästan inga kolhydrater men fett och protein så som det är godkänt.

I morgon kommer "Brutus" som gillar sån kost med man hit på lunch och då serveras det hela enligt Berts förslag tillsammans med svarta linser (som också fanns hemma) och en "naturell blandsallad". Och ett gott vin förstås. Det är söndag och vi ska sitta några timmar tillsammans och bara äta länge och gott.

Min stuvade spenat fick för mycket "fleur de sel" och känns salt. Bert smakar av med socker på mormors vis. Jag är inte van vid det - någon som vet hur man häver för salt smak?

Christina frågar efter receptet. Jag vet inte hur det är med copyrighten på sånt, behöver nog fråga Ögonblick i norr först tror jag?

Vi har verkligen inte särskilt djuplodande problem i vår sydfranska by för ögonblicket vilket känns väldigt skönt!

 
 
 
 

Västerbottenkyckling från norr till söder

Den eminente matlagaren "Ögonblick i norr", Bert i Luleå, skickar mig sitt recept på kycklingfilé, marinerad i rosmarin och bakad med västerbottenost.

Som jag precis råkat få västerbottenost från tillrest svensk granne och har buskar med rosmarin i trädgården och olivoljan flödar måste jag ju bara tillaga samma måltid. Här är början - kycklingfiléerna får nu dra åt sig smaker i olja till i morgon.

I mitt sydfranska kök är det nu för en gångs skull svenska som gäller. Såväl på osten som på matkassen från Hemköp. Det känns lite konstigt faktiskt.

 
 
 
 

Franska hemlösa

Debattprogrammet C'est dans l'air tar igår upp två aktuella problem: De franska uteliggarna och situationen kring svininfluensan (eftersom Frankrike nu säljer ut sitt vaccin till andra länder)

Rubriken på programmet är "Qui sont les SDF" - vilka är de utan fast hemvist (Sans Domicile Fixe)?. Jag varken kan eller noterade siffror och annan statistik men läste någonstans att bara nu i vinter har 300 hemlösa frusit ihjäl. Och antalet ökar dessutom och det är detta programmet handlar om. Vilka de hemlösa egentligen är.

Och när jag lyssnar tycker jag mig känna igen bilden också från Sverige. Förr hade man härnere mera de klassiska "clocharderna", uteliggarna som på något sätt själva valt att stå utanför samhället men ändå klarade sig. Lite som våra klassiska A-lagsgubbar. Här i Frankrike struntar man inte i de som står utanför. Det finns, precis som i Sverige olika härbärgen och många frivilligorganisationer som ser till att de hemlösa har olika tillflyktsorter och får hjälp/mat/tak över huvudet i akuta situationer.

Men ett nytt inslag är att många av de hemlösa idag också är psykiskt sjuka. Jag vet inte om Frankrike haft samma reformer som i Sverige när det gäller vård av psykiskt sjuka men uppenbarligen finns många schizofrena och psykotiska människor ute på gatorna. En situation som inte förbättras av att de ständigt lever under hot och måste värja sig och sina fattiga ägodelar från andra. Också på de olika härbärgena förekommer överfall, stölder och våld så många av de hemlösa föredrar av det skälet att sova på gatorna.

De nyaste grupperna av hemlösa är dels unga arbetslösa människor, dels människor som faktiskt har arbete men är så lågavlönade att de aldrig någonsin kommer i närheten av att kunna betala en egen bostad. Den pågående krisen har dessutom försatt många i både arbetslöshet och ekonomiska svårigheter så situationen är allt annat än bra. Frankrike brottas dessutom med en invandrarsituation långt värre än t.ex den i Sverige och klasskillnaderna är påtagliga.

Men även en "vanlig" fransman riskerar att hamna på gatan. En skilsmässa och att bli av med jobbet kan resultera i vräkning och stora svårigheter att sen komma tillbaka till jobb och tak över huvudet igen.

 
 
 
 

Sydfransk trädgård i eftermiddagssol

Långt från svensk vargavinter sitter jag i lä i min sydfranska solstol och läser i den strålande solen. Träden har fällt de flesta av sina löv men det är fortfarande lika vackert med stammarna och bergen som bakgrund när jag tittar upp från min bok.

Dessi springer fram och tillbaka mellan leksakerna i vardagsrummet och löven på gräsmattan. En och annan katt på tomten får skäll och hon håller noga koll på vem som går utanför på gatan och voffar på dem genom häcken. Vi har en lugn och fridfull trettondag!

 
 
 
 

Trettondag i min franska trädgård

Rapporterna från olika delar av Sverige talar om verklig v i n t e r. Mellan 20-30 minusgrader och kanske mer, lite beroende på var man befinner sig. Jag får verkligen anstränga mig för att känna efter hur det skulle kännas.


För så här ser det ut hos oss: Plus elva grader, sol från klarblå himmel, lä på terrassen och därmed en sol- och lässtund i solstolen. Hussen blåser löv till Dessis oerhörda förtjusning, hon försvinner bland de virvlande löven, hoppar och skuttar och försöker fånga dem i luften. Jag sitter utan jacka, i bara tröja och försöker koncentrera mig på Jan Guillou. Det går inget vidare, just den här boken lyckas inte fånga mitt intresse alls.

alt=''style='clear:both;float:left; margin:0px 10px 10px 0;' /> 

Jag blundar istället och lyssnar på vårfågelsången. Det kvittrar överallt i våra buskage och fladddrar lite av snabba fågelvingar. Häromdagen såg jag en pytteliten fågel som fladdrade med vingarna som en geting, stod och hovrade som en helikopter. Det måste absolut ha varit en kolibri av något slag - annorlunda var den iallafall.

alt=''style='clear:both;float:left; margin:0px 10px 10px 0;' /> 

Nu är klockan snart fyra på eftermiddagen. I Sverige borde det nu vara vintermörkt men kanske ljust ändå med tanke på all snö? Här skiner solen fortfarande, det är bara att lapa i sig av ljuset!

alt=''style='clear:both;float:left; margin:0px 10px 10px 0;' /> 
 

Julslut

Nu återgår livet definitivt till det vanliga. Idag har vi packat ihop julen, tagit ner allt pynt, klätt av granen och släckt adventsstjärnan. Lika roligt som det är att pynta till jul, lika skönt är det när allt är borta igen. Inte en enda liten tomtenisse kikar fram och huset känns med ens stort och luftigt.

Det enda som påminner om de gångna helgerna är julstjärnorna, de röda och den vackra crèmefärgade som får stå kvar till de vissnar. Och så en amaryllis som vi hittade sent i en affär och som börjar slå ut nu först i dagarna.

Ikväll ska vi äta middag hos svenska grannarna i området. Jag gick en liten lov i min "vinterträdgård" för att se om jag kunde få ihop till en liten gåbortsbukett. Minsann blommade inte en del av vår häck med vita vackra klasar och det växer andra vintergröna buskar som man kan norpa några kvistar av. Murgröna slingrar sig runt en av ekarna och silvereken växer i rabatten. Och så lite doftande rosmarinkvistar instucket i alltihop. Riktigt fint blev det - jag känner mig som en liten amatörflorist!

 
 
 

Vilken historisk person är du? | Nationalencyklopedin

Det här jätteroliga och nästan lite kusliga testet har jag snott från Smulans blogg. Eller från Svenska Dagbladet egentligen.

De av er som ännu inte gjort det här, gör det och förundras. Jag gjorde ett första test och minsann blev man inte en fransyska: Edith Piaf. Sen såg jag den lilla filmen där Dick Harrison beskriver hur det är upplagt och att man ska vara super, superärlig när man fyller i svaren. Jag tyckte jag var det första gången men tänkte till en andra gång. Och fyllde i något annorlunda.

Vad blev jag nu om inte ÄNNU en fransyska: Marie Antoinette minsann!!

Kolla själv vem du är - jag är glad att jag inte blev revolutionära Karl Marx eller Ulrike Meinhof faktiskt. Eller den sippa drottning Victoria som någon blev. Men lite förvånas jag över att jag blev de här två, uppenbarligen på olika sätt, rätt vidlyftiga fransyskorna?

Titta på filmen innan du gör testet!

Vilken historisk person är du? | Nationalencyklopedin

Vardag i Provence

Idag är alla helger slut också i Frankrike. Barnen har börjat skolan och livet återgår till det normala. Vi har mittemellanväder men är utlovade sol och högre temperaturer redan i denna vecka. I övriga Frankrike snöar det och utfärdas halkvarningar lite varstans.

Utanför mitt fönster glöder ekarna och nu går det fort för dem att tappa löven. Vår lövblås får användas flitigt och det känns annorlunda att hålla på med lövinsamling än att skotta snö som vi (maken) annars gjort förr så här års.

Dessi tycker att matten ska ägna sig åt annat än datorn och vill upp i knäet. Tillsammans beundrar vi den vackra skymningshimlen ovanför de trygga bergen runt omkring oss.

I morgon åker julprydnaderna ner i sina kartonger och det blir inköp av vårtulpaner istället. Glögg och pepparkakor är slut för länge sen och när svenska väninnan ringer och frågar om hon ska ta med sig något särskilt från Sverige får vi fundera en stund. Kalles och knäckebröd och sånt köper vi på IKEA om det behövs. Men en bit Västerbotten, ja det vore inte dumt. Och så svenska näsdroppar, det har vi inte hittat bra receptfria sådana här. Plus Flickan som lekte med elden, den ska bli rolig att se - på svenska!


 
 
 
 

Fransk söndagslunch 2

På vårt närliggande gedigna värdshus, Auberge de Pachoquin är det alltid fullt på söndagarna. Här äts stadig fransk mat, hemlagad och god utan krusiduller. Inga korslagda gräslöksstrån eller strimlad balsamvinäger.

Men musslorna, Moules à la Provencale, är supergoda, rykande heta med smält vitlöks- och persiljesmör. Och mitt anklår serveras i mäktiga portioner i den godaste av olivsås. Ost får man ta hur mycket man vill. En trerättersmåltid här går på strax över 200 kronor. Och då ingår två halvflaskor vin av god kvalitet och kaffe. Prisvärt!

 
 
 
 

Årets första franska söndagslunch

Vi tar med oss Dessi och åker till det närbelägna värdhuset, Auberge de Pachoquin. Där har vi nu varit många gånger - det är rustikt med stor öppen spis, plats för många gäster och god, stadig mat. På söndagarna är här alltid fullt precis som nu. Det är dags för veckans höjdpunkt, familjesöndagslunchen.

Och de franska familjerna kommer med sina gamla släktingar, tonåringar och barnfamiljer. Bakom oss idag satt ett sällskap på tolv personer från samma familj. Alla kvinnorna på ena sidan, från mormor ner till sexårsflickan. Och på andra sidan alla männen, den vithåriga överst vid bordet och sen de andra i fallande skala ner till lillpojken. Undrar vad det är för fransk placeringssed? Kändes nästan lite som "Gudfadern"?

Värdshusvärden skär upp den brinnande glace au fouren, den som här heter "omelette Norvégienne" norsk omelett. Till maten serveras vin, vatten och bröd, inga nyttigheter som sallad eller andra grönsaker. Ostkorgen innehåller stadiga bitar av lokala ostar, mycket goda som alltid.

Dessi bökar runt i sin lilla väska under måltiden och får lite anka och hemlagad pommes frites i smyg. När måltiden närmar sig sitt slut får hon komma upp och sitta snällt i husses knä och titta på alla runt omkring. En riktig knähund har vi!



 
 
 
 

Bildgåtesvar

Alla har rätt. Nästan. En citron var det, inte apelsin. Men citrusfrukt.

Okej, det var inte så svårt. Uppenbarligen har vi alla haft en och annan möglig frukt i huset eftersom det var så lättigenkännbart. Från och med nu - nyårslöfte - ska eventuella framtida bildgåtor bli mycket knepigare än så här!

Tack alla som gissade!