Flammentanz. Rosor i överflöd

 

 

 

 

Trots de trista vildsvinsattackerna på nätterna gläds vi åt våra Flammentanzrosor som nu börjar slå ut i sitt magnifika överflöd. Jag har alltid önskat mig en roseninklädd pergola - och titta - nu börjar drömmen slå in.

De här exemplaren är från Sverige, hitfraktade av goda vännen E för fyra år sen. De står i lerjord under knapra förhållanden men uppenbarligen helt perfekt för dem. Idag har vi haft hällregn precis hela dagen och det är inte precis vad de här rosorna gillar. När det är lite längre in på säsongen kan alla blommor trilla av av sånt regn men än så länge ser det bra ut.

Vår kaprifol har just i år också bestämt sig för att växa med någon meter eller så och blommar för fullt. Allt har de inte förstört, grisarna!!

Vildsvinen. Tredje gången gillt!

 

 

 

Jag kan egentligen inte ens skriva om detta längre. I morse var det kört igen. Våra klätterrosor i den lilla stenruinen längst ner i trädgården omkullvälta och förstörda. Andra krukor brutalt välta, växter uppryckta, rabattkanstenar utsprätta överallt.

Och igen, hål i gunnebostängslet trots förstärkning med armeringsjärn, stenar och annat. Trädgårdsbelysningen på hela natten. I natt blir det öppet fönster trots att vi har det KALLARE än i Sverige men det känns rätt hopplöst just nu.

Antagligen får vi snabbbeställa en trädgårdsexpert som ser till att vi får annan instängsling än den vi har men det är osäkert om det hinner ordnas innan vi åker till Sverige på sommarsemester. Alla här tar sig för pannan inför vad som sker här nu i villaträdgårdarna och äntligen börjar det bli skrivelser till borgmästeriet och prat inom samfälligheten.

Visst ska man samsas med djuren men i morse blev jag gråtfärdig. De har varit ända uppe på vår altan i natt och nere i trädgården luktade det GRIS!!

Svenskt i sydfrankrike

 

 

 

De flesta svenskar som bor härnere i södra delarna av Frankrike kommer i kontakt med Svenska Kyrkan och också Svenska Rivieraklubben. Kyrkan är, som ofta utomlands, en knutpunkt för många och är aktiv med olika saker som inte enbart handlar om gudstjänster.

Rivieraklubben har funnits i många år och heter så, antagligen för att den då startades och drevs av svenskar bosatta på det kustområde man på svenskt vis kallar för "riverian". I Frankrike kallar man motsvarande kuststräcka för "Côte d'Azur", azurkusten.

Nu är det inte bara på "rivieran" som det bor svenskar. Många är bosatta utanför själva kustområdet och de flesta inom det område som numera kallas för PACA "Provence Alpes Côte d'Azur", dvs ett ganska stort område från ca Marseille, upp i bergstrakterna och bort mot Nice/Monaco. Men de flesta är ändå med i Rivieraklubben och deltar i de olika aktiviter och arrangemang som ordnas.

Nära Nice, i en kuststad som heter Cagnes sur Mer ligger Stillegården vars vackra trädgård syns på bilderna. Här har kyrkan och Rivieraklubben tillsammans haft sitt säte under många år. Huset heter som det gör för att det en gång i tiden donerades av Ingeborg Stille som bodde i Cagnes sur Mer.

I dagarna flyttar man till ett nytt hus där kyrkan och klubben kommer att hålla till tillsammans som förut.  Där kommer att finnas plats för gudstjänster, samlings- och utställningslokaler för basarer, fester, filmförevisningar, konferenser och föredrag. Rivieraklubben är en fantastiskt trevlig organisation som ordnar med olika träffar och utflykter, ofta med gemensamma luncher som är uppskattade och populära.

Man bistår också svenskarna härnere med råd i alla de frågor som kan uppstå när man är utlandssvensk och har också en särskild försäkringsavdelning med förmånliga gruppförsäkringar. I Nice finns dessutom ett svenskt konsulat med en förträfflig hemsida där allt nytt som berör oss tas upp. Man har också en forumsida där svenskarna ställer frågor om ditt och datt och hjälper varandra med tips och råd.

Så helt förfranskade och utlämnade är vi inte. Det känns faktiskt tryggt med de här tre institutionerna härnere - man vet att man kan få svar på det mesta, ha roligt tillsammans, fira advent, midsommar och Svenska Flaggans dag med landsmän om man vill. Men lite konstigt är det ändå att se en svensk flagga utanpå ett mycket franskt hus!