Ibland hampar det sig så att nästan allt i sminkväg tar slut. Mascaran är torr och svår att få att fästa, läppstift och läppglans går på sista varvet, ögonskuggan känns dammig och kohlpennan går inte längre att vässa. Och "le fondation de teint" - "brunkrämen" som det så oromantiskt heter på svenska har definitivt blivit för gammal och känns inte längre fräsch.
Nu låter det som om jag stod i timmar framför spegeln och fixade fejset på dagarna. Så är det inte alls. Många dagar när vi inte rör oss utanför hus och trädgård är jag helt och hållet "au naturelle". I ansiktet alltså. Vilket är både skönt och befriande även om jag också till vardags tycker att lite mascara och läppglans ändå gör att man ser l i t e piggare ut när man passerar en spegel.
Men när vi ger oss ut i det franska samhället, då gillar jag ändå att få lite färg på mig. Jag ska heller inte sticka under stol med att man blir väldigt inspirerad härnere - så som de franska kvinnorna sminkar sig är det ofta väldigt vackert, professionellt gjort och med känsla. Det är inte bara de unga kvinnorna som gör så, också upp i åren vet fransyskorna att bättra på sitt utseende.
På tv, i nyhetssändningar och program med kvinnliga programledare kommer jag på mig med att kolla hur de lagt sin make-up. I synnerhet ögonen som, sedan vi flyttade hit för över fyra år sedan, verkligen fortfarande är i centrum. Sååå snyggt de fixar sina ögon och vilket lyft det blir!! De svenska "gör-om-mig-programmen" har ingenting att hämta här - det är alldeles för blekt i förhållande till hur man ser på sminkning härnere. Även när det gäller oss som är mera ljushyllta och blonda.
Det finns en slags inbyggd finess här - det blir sällan banalt eller vulgärt. Folk klärt sig också på ett medvetet sätt - franska kvinnor går i mycket höga klackar förstås, rör sig på ett kvinnligt sätt och några tatuereringar och nosringar eller annat som man så ofta ser i Sverige är undantag. Kanske i motorcykelkretsar, jag kan inte det så noga men till vardags ser man det inte.
Man har heller inga "bad hair days" här. Svenska unga kvinnor, bland de sötaste och vackraste i världen sätter upp sitt hår i en slafsig hästsvans eller låter det vara stripigt klippt och hänga nerför ansiktet ihop med omejkat ansikte, nerhasade tröjor över ena axeln där kanske flera bh-band syns och så förstås de obligatoriska håliga jeansen och Converse. Så trist.
För att inte tala om naglarna. Är det något som verkar vara mode i Sverige så är det att fixa till naglar på det mest konstiga sätt. Sällan har jag sett (undantag finns och det är väl de som går till någon nagelfixare) så mycket fult målade naglar på svenska unga kvinnor. Gräsliga färger, illa målat och dessutom en massa konstiga mönster ditkluddade och ibland också kristaller, stjärnor och annat märkligt.
Här experimenterar förstås också tonårsflickorna. Men aldrig på det här konstiga sättet. Och "French Manicure", detta så otroligt feltolkade begrepp, är det som är det vanligaste här. Vanliga normala naglar, inte för långa, inte för spetsigt filade, heller inte i den gräsliga långa fyrkantiga formen som verkar bli vanligare och vanligare. Nej, normal längd en bit utanför fingertoppen, vita ytterkanter och lätt rosafärgade naglar. Lite glans, ansade nagelband och c'est tout! Enkelt och vackert.
Här är mitt inköp idag. Lancôme, franskt kvalitetsmärke, det naturligaste valet här känns det som. Dyrt som sjutton men så varar det ett bra tag också. Lite glittrig ögonskugga kostade jag på mig den här gången, vi får se hur det fungerar i den franska vårsolen.
Och den söta lilla japanska geishan är ett litet hängsmycke som jag ramlade över. "Kimmidoll" heter serien, så perfekt för små barnbarnsflickor som överraskningspresent från Provence i den tråkiga vintermånaden mars!
