lördag 23 juni 2012

Svenskt i Provence



Som utlovat blev det en helsvensk midsommarkväll med grannarna igår. Renkött med pepparot - mums - och laxsnittar före sill och färskpotatis. Och så underbart god lax med örtagårdssås. Jordgubbar med glass på det och alla var helnöjda. Ekologisk snaps och god Chablis drack vi också.

Och beundrade värdinnans uteblomster. Här blommar det trots faktisk jobbig hetta. Igår hade vi 38 grader på terrassen, idag var det 35 när vi åt lunch och förhoppningsvis går det att ta en paus i alla packningsbestyren och sätta sig en stund i trädgården nu även om det dröjer till kvällsvalkan kommer.

Vi hör om temperaturerna i Sverige och har svårt att föreställa oss att packa ner regnkläder och varma tröjor!

fredag 22 juni 2012

Glad Midsommar


Så här såg det ut i den svenska grannträdgården på midsommarafton förra året. Då hade vi knytis med
goda svenska sillar och influgen färskpotatis. Och jag gjorde gubbröran precis som i år. Nils-Emils, den där löken är lite, lite stekt och så har man potatis och Kalles i också.

I år blir vi 10 personer med grannars barn och barnbarn. Öl och nubbe kommer heller inte att saknas. Lite slaka är vi idag efter gårdagens Fête de la Musiqe (som kommer att beskrivas i separat inlägg). Jättepaella, långbord på torget framkör kyrkan och ett fullkomligt makalöst band som öste på i timmar. Som vi dansade. Ihop med alla fransmännen.

Ikväll k a n s k e det blir små grodorna.

                                    Glad Midsommar 
önskas nära och kära och alla läsare från ett 35-gradigt Provence med sol och blå himmel!

onsdag 20 juni 2012

Prokrastinering...

.... eller uppskjutande av saker som är nödvändiga att göra. Det är vad jag ägnar mig åt. Det blir därför till och med ett bildlöst inlägg eftersom jag inte ens kan komma på en bild att illustrera tillståndet med.

Vi ska köra till Sverige om en tid. Nära i tid. Innan dess ska mängder med saker ordnas här hemma, det är blom- och husvaktslistor, trädgårdsgenomgång i 35-gradig värme vilket är mindre roligt, koll av än det ena, än det andra. Inköp av vin och annat provencalskt som present till nära och kära. Doppresent bland annat och ett par födelsedagsditon.

Fotografering av min konst plus egenpresentation ska fixas och skickas iväg inför höstens franska konstrunda. Klippning av sig och mannen och egentligen hunden men det sista hinns inte med så hon får åka lurvig. Gå till doktorn, hämta ut mediciner så det räcker under sverigevistelsen. Kolla fästingmedel till Dessi, sånt som inte behövs här.

Och så planera inför sverigebesöket - hur många hinner vi träffa, var och när? Vi har barndop i Provence i augusti med hela svenska familjen på plats och måste resa tillbaka flera veckor tidigare än beräknat vilket begränsar våra möjligheter att träffa familj och vänner som vi planerat - omplanering och prioritering gäller.

Vi ordnar därför med sommarfest i "vår" lilla stad Norrtälje vilket i sig är en planering bara det med inbjudningar, restaurangkontakt och menyval.

Innan dess har vi Musikfest i den franska byn, midsommarfirande med knytis med svenskarna i området och makens födelsedag att ägna oss åt. Roligt men chokat. Husbilen ska sen ställas i ordning och fyllas med mat, vatten, kläder, böcker, kartor och allt annat som ska med till Sverige. Det lär ske i 35-gradig värme enligt prognoserna så det blir en svettig avfärd.

Pust. Det låter som jag klagar men vi ser förstås fram mot att träffa både familj och vännerna. Inte minst den lille nyfödde, än så länge obesedde i Luxembourg. Och det är alltid roligt när vi väl är "on the road" och förhoppningsvis kör vi ifrån den tryckande 35-gradiga värmen som förstås bidrar till att orken inte är på topp. Vi gillar ju att köra på Europavägar och se nya vyer, nu gäller det bara att köra lite lugnare och stanna på vägen lite oftare. Kanske blir det en bit genom Holland och Belgien, antingen upp eller ner, vi får se. Här hinns inte med någon reseplanering som normalt, vi får lita på tidigare erfarenheter och köra på känn.

Jag "prokrastinerar" inte hela dagarna. Nu är det dags att bocka av lite till på listorna!

tisdag 19 juni 2012

Fransk parkering




Efter att nyss ha skrivit ett omdebatterat inlägg om fransmännens förträfflighet kommer ett i något annorlunda tonläge. För är det inom något område det uppstår kulturkrockar mellan oss och de med "sydländsk temperament" så är det när det gäller parkeringskulturen.

Generellt är det så att det i Frankrike finns för många bilar och för få parkeringsplatser. Man har alltså vant sig vid att knöka in sig lite hur som helst även om man faktiskt här respekterar att inte ställa sig framför garageportar och framförallt inte på handikapplatser. Säkerligen beroende på att man då, inte minst i storstäderna riskerar att snabbt få bilen bortfraktad. Eller ordentlig lappad.

I vårt område som kan mest liknas vid ett småhusområde fast med olika typer av hus, inklusive några mindre "batiments" - flerfamiljshus - har man heller inte byggt tillräckligt med parkeringsplatser. De flesta familjer har idag två bilar och området är dimensionerat för enbilshushåll. Och några särskilt markerade besöksplatser finns inte. Särskilt på söndagar då många får besök utbryter rent kaos och parkeringsanarkin är stor.

I vårt fall är detta inget bekymmer eftersom vi bor i eget hus med tillhörande egen parkeringsplats. Men fram till för ett år sen hade vi ändå dagliga besvär med detta eftersom många envisades med att parkera utanför vår häck precis utanför köksfönstret och ca 2 dm framför vår egen bil. Vid två tillfällen har vår bil skadats desssutom, ena gången påkörd ordentligt av en full granne som backade rätt in i vår framskärm varpå hela fronten och skärmen fick bytas. Naturligtvis kostade det lika mycket som självrisken så det gick på några tusenlappar. Inte hjälpte det att vi tog bilder på fyllisens bil heller med repor och skrap från vår egen och åkte till polisen.

De tog upp anmälan och kom sen hit, de gjorde de, de tuffa gendarmerna, och hade ett samtal med alkoholisten som inte bara kört på vår utan också andra grannars bil. Men eftersom det inte fanns vittnen gick det inte att göra något. Här finns ingen trafiksäkerhetsförening som man kan vända sig till i sådana här fall heller utan man får snällt bekosta sin egen reparation.

Tack och lov har vår samfällighetsförening insett problemet med dubbel- och felparkerade bilar i området och satt upp sk. "bornes" - de här gröna plaststolparna som markerar att här är parkering inte tillåten. De är visserligen av plast men har en kraftig järnpinne inuti sig och det är INTE meningen att de ska köras på. Trots det har vi sett hur vissa av områdets invånare har pillat bort plasthöljet och skruvat  bort järnpinnen som är ordentligt fastsatt i asfalten. Man skiter helt sonika i de regler som gäller och gör allt för att komma åt plats för bilen.

Och utanför oss blev det lugnt ett tag, inte en bil kunde ställa sig här längre och det blev också slut på oron för att vår egen skulle skadas. Tills vi nu fått nya grannar som har motorcykelvänner. Tre stora motorcyklar kan man ju med lätthet klämma in mellan vår bil och häcken och man generar sig inte heller, står utanför vårt köksfönster på 3 dm håll, röker Gitanes som luktar f-n och snackar. Charmigt? Njae..

Men det här tar ju ändå priset. I förrgår kom en ung man och körde rätt över den vit-gröna grunkan och klämde upp sig mot vår häck och bilen. Jag råkade vara i köket så jag hörde hur det knakade och gick ut för att se vad som hänt. Försiktig påpekade både maken och jag att detta inte var en parkeringsplats varpå den unge mannen sa: "Je m'en fou, je ne reste qu'une minute, je n'emmerde rien". Ungefär: "det skiter jag i, jag ska bara stanna en minut och jag stör ingen". Jo, oss, sa vi men han gjorde som han sa, sket i det och gick sin väg.

När det gått en timme fotograferade jag eländet inklusive hans registreringsnummer och försäkringskvitto som måste sitta på alla franska bilars framfönster. Jag printade ut bilderna, la dem i en plastficka och satte under hans vindrutetorkare. Sen flyttade vi vår egen bil som hållit på att bli påkörd av flera andra bilar under tiden eftersom det inte fanns tillräckligt med svängningsutrymme och väntade in honom.

När han kom blev han galliskt rasande, slet bort bilderna från vindrutan, knycklade ihop papperet och slängde på gatan. Men han behöll plastfickan!! Vi gick ut, knackade på rutan och markerade att vi ville tala med honom. Fula miner och fräcka fingerrörelser var det svar vi fick. Till slut vevade han ändå ner rutan och frågade varför i h-e vi hade gjort så här. Och så blev han halvgalen när vi sa att han förstört en stolpe, att vi var oroade för vår egen bil, att han varit borta långt mer än den utlovade minuten och att vi skulle anmäla detta för polisen om det hände igen.

Ett animerat samtal utbröt och han gick nu över till att tala om hur synd det var om honom. Hur kunde det komma sig att vi gjorde så här mot honom, han som varit en bra granne och hälsat på oss och den lilla hunden tidigare? Vi kunde visst tala med polisen vilket han i och för sig tyckte var "ridicule", löjligt", för en sån här skitsak. Och när vi sa: varför tror du att den här stolpen är uppsatt här svarade han med en konstig fransk parkeringslogik: jo, för att det fullt på alla andra ställen!?

Skulle vi verkligen kontakta polisen undrade han sen och såg faktiskt orolig ut när jag visade honom vad jag fotograferat. Och var det så sket han i det också, han bodde inte längre här, han hade bara varit här för att hälsa på sitt lilla barn och detta var väl ändå höjden av oss att reagera som vi gjort. En stund kände jag att det var lite synd om honom. Jag insåg att han troligen var nyskild och hade haft någon uppgörelse med mamman eftersom han både kom och åkte och parkerade så upprört och fräckt som han gjorde. Hans minspel gick från förbannat till oroat och ledset och sen faktiskt förvånat. Han hade nog aldrig räknat med att vi, tyskarna som han kanske tror att vi är, skulle reagera som vi gjorde och markera vad vi tyckte om det här.

Kommer han att göra om det? Troligen inte. Kommer vi att kontakta polisen. Självklart inte. Men han kan gärna få tro det. Och ibland är det också en befrielse att kunna konstatera att det GÅR att gräla på franska och vara lika förbannad tillbaka och inte behöva stå med några tappade ord. De fula lärde jag mig redan som ung härnere! Och stolpen har repat sig och står rak igen.

söndag 17 juni 2012

"Skolavslutning" i provencehetta




Så här vacker är en del av vår provencalska trädgård just nu i kvällsolen. Och läsare hemma i Sverige kan gotta sig i att temperaturen nu klockan fem på eftermiddagen fortfarande är uppe i 35 grader. Det går inte att vara ute, man får vackert hålla sig inomhus och vara glad över sin air condition.

Häromdagen var det något svalare, strax under 30-gradersstrecket. Då hade vi "skolavslutning" i vårt lilla boksällskap - det där vi träffas efter att ha läst böcker som alla har det gemensamma att de handlar om Frankrike, vårt "nya" hemland. Vi läser en salig blandning, allt från de gamla klassikerna till politiska samtidsböcker och nya franska författare, översatta till svenska.

Här sitter vi i trädgården efter avslutad lunch och svalkar oss i skuggan medan vi för intressanta diskussioner om de senaste böckerna vi läst. En väldigt kul och annorlunda samvaroform som vi alla uppskattar högt. Lärorikt är det också. Nu tar vi sommarlov och ses igen till hösten med nya litterära upplevelser att prata om!