Turturduvor

 

 

Här i Provence finns inga zoo-affärer så som vi är vana vid i Sverige. Däremot har varje större handelsträdgård förutom växter och trädgårdstillbehör också en avdelning som heter "Animalerie" - djuravdelning typ.

Där finns allt för hund och katt och så har man burar för marsvin och fåglar och allt för akvarier. Och på söndagar (av någon anledning har handelsträdgårdarna söndagsöppet medan det mesta andra är stängt på söndagar)då har man försäljning av "chiots", små hundvalpar av olika ras som ligger i glasburar och väntar på en husse eller matte.

Jag har visat bilder på det förut och tyckte det var hemskt - aldrig att jag skulle köpa "en valp i fönstret" på det sättet. Men alla djuren har det bra, det är rent och välskött överallt. Fransmännen älskar sina sällskapsdjur, särskilt hundarna, det märks överallt.

Skenvalpar

 

 

Minneskunniga bloggläsare kommer säkert ihåg när Poppan hos Christina på Stribergs station fixade sig en "Vappe" i form av en orange, hantelliknande pipleksak. Skendräktigheten var uppenbar.

Nu har samma sak hänt hos oss. Ett par månader efter löpet har nu Dessi betett sig "mammigt" och extra skälligt. Bäddat och krafsat extra mycket i korgen också. För ett par dagar sedan fick hon en ny leksak - den illerliknande pälshistorien på bilden. Genast adopterades den och puttades med möda in under magen och så har hon legat där och ruvat.

Nu har skenvalparna utökats med två pryttlar till. Det ena är en fransk "dodo" - härnere kör man med färdigsydda snuttefiltar - och en pipande lammkotlett. I synnerhet den sista bärs runt på och bäddas med. Just nu har hon släpat ihop alla tre vapparna och ligger och kontrollerar dem på nära avstånd.

Jag läser på om skendräktighet och allt stämmer. Också att de kan bli lite deppiga av den här sortens hormonförändring. Så känns det också, det är en lite ledsen pudel som måste mammas lite extra. Somliga säger att man ska ifrån dem vapparna men Dessis leksaksförråd är stort och jag är säkert på att hon då adopterar en ny. Lammkotletten är lika förbryllande som Poppans hantel, kanske är det pipet i dom?

Franskt flyt

 

Den här unge glade mannen beskar våra stora gamla ekar förra våren. Och så toppade han en lite yngre ek som växer framför vår terrass.

Nu, när allt på ett år har växt i rasande fart och vi har häckar och buskar som omger och skyddar tomten har vi bestämt oss: den "lilla" eken tar för mycket plats och skuggar under vinterhalvåret. Den ger visserligen behagligt skydd under sommaren men det finns det andra träd som också gör.

Så vi bestämmer: den ska tas ner tillsammans med två andra mindre träd på tomten för att ge lite bättre ljus och luft.

Jag ringer den unge mannen, Francois, på hans mobil. Och nog är det märkligt ibland. Det visar sig att han just idag är och arbetar i trädgården mittemot vårt hus. Inom en minut står han i vår trädgård och vi diskuterar trädnedtagning.

Jag får en offert och ett besked om att detta kommer att ske i nästa vecka. Vilket flyt??!! Och så detta service-Frankrike - pas de problème Madame! Aldrig några problem.

Monet läser Monet

 

 

 

 

Med posten kommer min franska konsttidning. Den har en stor bilaga om Claude Monet som har en stor retrospektiv utställning i Paris, den största på 30 år. Jag kan ganska mycket om min favoritkonstnär men det är ändå fascinerande att läsa om hans liv och måleri. Han dog 1926, det är ju inte så fasligt länge sen ändå.

På baksidan av magasinet står att läsa i översättning: "Färgen är min dagliga besatthet, min glädje och min plåga". Just så, käre Monet, just så!

Över mig klättrar det nyplanterade blåregnet och söker sig upp mot pergolan. Det luktar målarfärg om de nymålade dörrluckorna, småfåglar på väg söderöver kvittrar i träden och stackars skendräktiga Dessi ligger vid mina fötter och väntar på hussen som är och handlar middagsmaten.

Från min trädgård i Provence 3

 

 

 

 

Ekar, ruin och en pampig "pampa" mitt i trädgården. Underbart stor och stolt med vackra vippor som påminner lite om vassruggarna i skärgården.

Från min trädgård i Provence 2

 

 

 

 

Längst ner i vår trädgård finns ett litet grusat parti där vi också har en liten ruin efter en "cabanon", ett litet stenhus har det varit i det som då för länge sen här bara var skog.

Vi har eftermiddags- och kvällsol här och en underbar utsikt mot de blå omgivande bergen. Här är det skönt att sitta, helt omsluten av grönska och höga flerhundraåriga ekar.

Från min trädgård i Provence

 

 

 

 

Igår eftermiddag gick jag ett varv i vår lilla trädgård. Vi har svala nätter, morgnar och kvällar men sol, blå himmel och upp mot 24 grader på dagarna. Vi äter lunch utomhus och jag latar mig i solstolen då och då.

Allt är fortfarande grönt, inga gula löv alls. Det blommar inte så mycket men en blå blomma ligger i ett vackert fat på bordet och de roliga "flaskborsteblommorna" lyser upp med sina röda bollar.

Bilder till förra inlägget

 

 

 

 

HOPPLÖSA Blogger. Inte bara jag har problem verkar det som. Här är förhoppningsvis bilderna till inlägget om katastrofområdet i våras.

Katastrofområde

 

 

 

 

I de här vackra trakterna i vårt departement Var inträffade för några månader en fullständig katastrof. Otroliga skyfall gjorde att städer och byar översvämmades, hus raserades. Många människor dog och andra fick sina egendomar helt förstörda.

Nu har det gått några månader och man ser bara delvis spåren av det som de tsunamiliknande vattenmassorna då åstadkom. Den här lilla flodsnutten reste sig och drog med sig sex hus i den lilla byn Taradeau som vi passerar här. Bron in till byn rasade också, den vi kör på är ett provisorium.

Svenska goda vänner lyckades i sista stund ta sig ur sitt hus, simmande med sina hundar. De bor fortfarande i sin husbil som till all lycka inte skadades. Men än är hela deras undervåning inte återställd, allt måste göras om, kök, el, målning, nytt bohag. Hela husets undervåning var direkt efter översvämningen en enda stinkande lervälling.

När det är "väder" här i Provence, då är det ofta med besked. Åskväder av Guds nåde, starka mistralvindar, skyfall där man måste stanna på vägen för att sikten är obefintlig.

Men så är det samtidigt helt underbart sensommarväder just nu. Blå himmel, sol, upp mot 25 grader mitt på dagen. Vi äter fortfarande lunch utomhus och tar vår apéro ute på altanen eller i vår grönskande lilla trädgård. September i Provence är faktiskt alldeles ljuvligt!

Barnbarn

 

 

 

 

När man är nästan 15 månader och inte gått upprätt så där värst länge i livet är det allt ett väldigt spring i benen. Fram och tillbaka tultas det med Dessi i hälarna. "Chien, chien" säger barnbarnet på franska. "Hund" vill han inte alls säga. Inte "vovve" heller.

Det enda som gäller är ständiga upptäcktsfärder och att pröva förmågan att också riva ut saker från skötbordet och försöka klättra upp på det. Notera den tuffa pälsvästen mormor hade med sig och den "franska" kepsen!! Tufft!

Väldigt gamla bilder

 

 

 

 

Nästan allt slängde vi inför Frankrikeflytten. Men mina gamla mappar med skisser och krokiteckningar från olika konstutbildningar har jag kvar.

Idag, inför att börja måla igen letade jag efter en speciell bild från länge sen. Och ramlade över de här krokiteckningarna som jag gjorde, nitton år gammal 1964 på dåvarande Grundis, Grundskolan för Konstnärlig Utbildning. Alldeles ny och ensam i Stockholm var jag men åhhh vad detta var roligt. De håller än idag tycker jag faktiskt!

De är alla gjorda på tid - man fick mellan fem och femton minuter på sig inför varje ställning modellen intog. Så vackra de var, kvinnorna, tänker jag också. Inte ett kilo överflödsfett!

Söndagskörning

 

 

 

 

På väg till den lilla bergsbyn La Garde Freinet åker vi på underbart vackra vägar. Se det vackra Mauresmassivet lysa blått i bakgrunden.

Och så hamnar vi som vanligt på lördag och söndag bakom ett gäng proffscyklister som säkert ligger i träning inför nästa års Tour de France. Det är imponerande att se hur de segar sig uppför de branta backarna!