Hamnliv

Avspänt och rofyllt i hamnen. Utelunch och promenader för många. Och för mig: solhatt på - i november. Jag upphör inte att förvånas eftersom vi haft höstrusk med extrema regndagar.

Och så kommer "sommaren" tillbaka på det här sättet. Vi upplever nu vår första höst i Provence och den är minst sagt varierande!

Terrassblomster i november

Bara några smakprov. Det växer fortfarande överallt. Mitt i november. Och så har de svenska vårfåglarna flyttat hit och kvillrar som i april. Det är en konstig blandning!

Restaurangliv

Yum!! Medelhavsmiddag vid kajkanten.

Världens godaste saffransaioli serveras som amuse bouche, "munglädje".

Enorma, hängande spett med jättegambas och pilgrimsmusslor smakar extra gott tillsammans med svalkande rosé!

Utanför kluckar det i hamnbassängen, en och annan kvällsvandrare strosar förbi, lyktorna speglar sig i havet.

För ett par månader sen myllrade det av franska turister här, restaurangerna var knökfulla, marknader och upptåg på kvällarna, fulla parkeringar och människor i alla åldrar invaderade området nästan dygnet runt.

Nu - behaglig stiltje!

Inte Sverige

Eller kanske? Men det är sällan man ser moppar i den här färgen tycker jag?

Och budskapet på skylten är ju tydligt. Rökning förbjuden. Såna finns i Sverige också. Men inte brukar det stå en inbjudande askkopp under den?

Här menas förstås: fimpa ögonblickligen. Skylten sitter i entrén i vännernas hus i hamnen. Precis utanför hissen så det är väl meningen att om man av misstag kommit in i huset med cig i munnen så ska den ut innan man kliver in i hissen.















Fransmännen har ju också infört rökförbud på restaurangerna. Väldigt skönt faktiskt eftersom de i övrigt är ett bolmande folk. Det luktar rök överallt och de mest inbitna nikotinisterna sitter på uteserveringarna så länge det går i kvällskylan.

I övrigt verkar de inte klaga över förändringen mer än svenskarna gjorde till en början. Restaurangerna är lika fulla som vanligt även om le proprietaire, ägaren, ofta står utanför och pratar med andra rökande stamgäster.

Havet igen

Nu bor vi temporärt vid Medelhavskanten igen. Mitt i hamnen och bland bergsutsikt och palmer.

Så här vackert väder var det igår - sol och 19 grader. Alldeles vindstilla i hamnen. Det blir lika fint idag - seglingsväder till och med. I mitten av november. Märkligt!

Närområde

Nära oss finns andra hus. En del är mindre lägenhetshus där katterna trivs lika bra som i villaträdgårdarna och gärna ligger och smyger och kollar in vad som händer.

Men titta vilken vacker marmorläggning som möter i den moderna entrén. Man vågar ju inte kliva på honom, så fin är han. Bacchus måste det vara, vinets gud.

I bjärt kontrast mot trapphallens väggar som lika gärna kunde vara från Sverige, allmogeinspirerade som de ser ut att vara i både färg och form.

Lite Sverigekänsla sådär på avstånd.

Restaurangtoalett - Magnus och Brassefråga

Visst är det gulligt på byrestaurangens toalett? Vem skulle inte vilja ha ett så här romantiskt handfat.

Men kontrasten är stor mot de krackelerade murväggarna.

Ännu märkligare blir det inne på själva toaletten. Kolla skylten.







Det här med att saker inte får kastas i den, det ser man ju lite varstans. Men väninnan och jag som såg det här första gången för ett tag sen föll i fniss.

För en av bilderna har vi faktiskt aldrig sett på en sån här toalettskylt. Titta noga själva. Är det någon bild som ska bort eller är den kanske berättigad? Det är ju trots allt en fransk toalett och allt kan hända. Det vet ju ni som sett Amélie från Montmartre eller läst Erica Jongs "Rädd att flyga".

Men HÄR?? På vår lilla byrestaurangtoalett?


Rätt svar premieras!

Lunch på byrestaurangen

Vi är inte helt med kök även om vi har det helt perfekt i våra vänners lägenhet. Men det blir inte storkok precis så vi passar på att äta lunch på en av byns trevliga restauranger.

Denna är en garanterat provencalsk familjerestaurang där vi ätit flera gånger också tillsammans med gäster. Så vi är lite av stammisar och blir också behandlade så. Kocken kommer speciellt och frågar om maten är bra och Madame önskar idag god bättring och föreslår lättsam mat att svälja med tanke på halsontet!

I vår by finns allt från tjusrestaurangen med not i Guide Michelin, till den här och vidare ner till crépèrie med dagens rätt, en pizzeria, en hämtpizza och kebabanläggning som "hål i väggen".

Och så de två barerna, precis vägg i vägg med varandra. Alltid fulla med folk, inne vid regn, fortfarande på trottoaren idag den 14 november. 18 grader varmt och sol på eftermiddagen.

Underbart och behövligt efter den senaste regnperioden, uppenbarligen ovanligt med så mycket härnere,

Vår byrestaurang har charm, medeltida väggar och vackra handmålade fönster. Ett kommer här, det andra skickar jag till bloggmadamen (som hon kallar sig) Elisabet på http://cikoriatva.blogspot.com/. Hon samlar på fönster som hon får från alla möjliga håll. En rolig och tänkvärd blogg, kolla den!

Hem till byn. Vad har vi gett oss in i?

Vi hämtar post och besöker vårt hus som nu blivit arbetsplats. Herregud, man tror inte det är det nya fina hus vi köpte i somras.

Hela undervåningen inplastad, garaget tömt och fyllt med isolerings- och rördragningsmaterial.

Bakom plasten döljer sig en del av köket!!

Men det går fort och effektivt. Peter Mayle som skrev om sitt år i Provence med tonvikt på franska hantverkare som aldrig kom och som tog sin tid, han kan slänga sig i väggen. Han bodde i en annan del av Skövde, det är alldeles uppenbart.

Monsieur Serge är i tid med sin kompanjon. Glad, tar franskt artigt i hand och hälsar. Får svar på alla frågor om inredningsdetaljerna och är nöjd med det. "Pas de soucis", inga problem!! Han kommer med fiffiga förslag och jobbar medan han pratar.

Han får nyckeln till vårt postfack och lovar att kolla posten och komma och lämna den på hemvägen hos vännerna där vi bor. Men är det service eller?

All den vänlighet, artighet och service vi upplever KAN bara inte vara att vi ser med nyförälskade ögon på detta land? Det ÄR skillnad. I Roslagen där vi bodde i 15 år fick man vänta i ett år på att få en bygghantverkare. Den enda som funkade var vår elektriker, han kom bums och när det var nödläge.

Andra visste man aldrig när de skulle dyka upp. "Roslagsmanana" kallade vi det då. Och trodde att vi visste att det var så det gick till i södern. Pytt vad vi visste!

Hos doktorn. En första upplevelse av fransk sjukvård

Det blev tvunget. Att gå till fransk doktor med den envetna infektionen som satt sig i hela kroppen.

Gode vännen gick till mottagningen tvärs över gatan för att beställa tid (det behövs inte, man kan komma "drop-in" också) och doktorn beklagade att han inte hade tid att komma hem direkt. Men ett par timmar senare kunde jag få komma dit.

Ganska kyffigt ställe om man jämför med sterila svenska primärvårdsmottagningar. En doktor kommer från sin lunch, fem minuter sen från pausen mellan 1200-1500. Tre minuters väntan, sedan kallades jag in av en vacker fransman, 50-, artigt placerande mig i stolen framför hans skrivbord. Utan vit rock men vänlig, icke stressad, bad mig berätta om allt elände från femdagarsfebern, bihålorna, huvudvärken, halsontet.

Undersökte vänligt och på gammaldags manér. Minns inte när jag fick sträcka ut tungan och säga Ahhhh enligt instruktioner. Som barn kanske. Lyssnade länge och noga på hjärta och lungor, tog blodtrycket som var högt och pulsen lika så. Tempkontroll i örat, inte så farligt hög men han förstod ju varför när jag sa att jag tagit "aspirine" som Treo heter här.

Plötsligt blev blodtryck och puls mer intressant än infektionen och vi hade en lång diskussion om detta varpå han rekommenderade en ny typ av medicin - aldrig hört talas om i Sverige. Och sen förstod han att svenska Rinexin ger hög puls och blodtrycksstegring varför han direkt sa ifrån att sluta med den.

Han dissade också helt min gamla typ av antibiotika som jag brukar få i Sverige (är penicillinallergisk). "Den använder man här i första hand för sexuellt överförda sjukdomar Madame" sa han och log med sina bruna ögon. Jag var tvungen att försäkra att jag inte befann mig i den patientkategorien och han såg faktiskt ut som om han trodde mig:-)

Inga gula receptblanketter med förtryckta namn här inte. En vanlig papperslapp med ett antal läkemedel, lika oläsligt nerkrafsade som i Sverige. Men han förklarade pedagogiskt att jag skulle få en viss sorts antibiotika och CORTISON (jo, det är sant, det används här som korttidsdos vid kraftiga infektioner) - inte ta för sent på dagen Madame, då sover ni inte på natten.

Jag skrev förut att fransmän inte använder näsdroppar. Inte receptfria iallafall, det är bara saltvattenblandningar. Men nu kom en ny flaska med allt möjligt konstigt innehåll, på recept.

Diagnos: sinusit, dvs bihåleinflammation, bronkit som lyckligen ännu inte nått lungorna. Man tackar för det även om det känns som också de var angripna med hostan som inte ger sig. Här ges inte hostmediciner, den antas gå över med hjälp av de andra medicinera. Utan varken svensk eller fransk försäkringstillhörighet ännu kostade besöket 22 Euro, överkomligt. Som hemma ungefär.

Dyrare blev det på apoteket. 72 Euro som förhoppningsvis betalas tillbaka till en del när vi får våra franska Carte Vitale. Notera på bilden att den franska apoteksdamen skrivit för hand hur många tabletter per dag och hur länge på medicinförpackningen. Våra datoriserade lappar med namn, dosering och förskrivande läkare existerar inte här.

Men det gick bra ändå. Efter en medikamentnatt är det något bättre även om den vänlige doktorn sa att det nog skulle ta tre dar till. "Soignez-vous bien Madame" sa han. (Tag väl hand om Er nu) "Och kom tillbaka om det inte blir bättre så byter vi antibiotika. En så annorlunda doktorsupplevelse!! Jag VISSTE ju att den franska sjukvården var bra men så här snabb och effektiv? Inte en minuts väntetid på apoteket heller!

http://intressant.se/intressant

Femtiotalsblogg. Dagbok 1959

Man har ju andra bloggande vänner. Den här väninnan t.ex som har världens roligaste (och mest lärorika) blogg om femtiotalet. Allt om hur det var, mode, bilar, hemmafruar, hur man talade, filmer, design, värderingar, prylar, möbler, annonser, byggstilar, inredning. Tävlingar i kaffekoppsdesign - allt hittar ni på

http://femtiotalsjakten.blogg.se/. Gå in och ha så kul!

Idag har Libby också lånat några bilder jag skickat henne från min dagbok anno 1959. Då när jag drömde om att bli konstnär/modetecknerska och ritade av en egenhändigt sydd och designad klänning. Och så de spetsiga skorna därtill. Läs mer på hennes blogg.

Undrar hur många femtonåringar som sydde sina egna kläder som jag gjorde? Men det var före "Asch-Ämm" (H&M) som man säger här nere.

Lustigt att se det här på nätet så här långt efteråt!

Franska solnedgångar

Internet är fantastiskt. Det gick att koppla upp sig i vännernas gästlägenhet vi havet.


Och ta bilder på deras otroliga solnedgång.

Andra berg än våra men förstås lika vackra. Så håll till godo.

Klicka på sista bilden. Där står det Magic World.

Just det!

Au Revoir. Et à bientôt

Nu har vi bott i vårt hus i lite drygt tre månader. Allt är på plats, vi har boat in oss och känner oss hemma.

Men så var det ju det där med förråd, garage, hallen, tvättmaskinen och tumlaren. Det där som behöver fixas för att allt ska stämma för oss.

M. Serge anländer med medhjälpare och tömmer garaget i blixtfart. Vårt nymöblerade vardagsrum blir plötsligt ett stuvningsförråd igen!!

Febriga får vi kasta ner i resväskor det vi behöver på annan ort under ett par veckor medan huset fixas till.

Allt ska plastas in, dammet kommer att yra när gipsväggarna tas ner. Här rivs för att få luft och ljus!

Kanske funkar bloggen också via bärbara datorn. Vi får se. Annars syns vi här igen när vi återfått vårt hus! A bientôt!