lördag 3 oktober 2009

Franskt så det förslår


Vi åker på en organiserad biltur - ett bilrally i Var som vårt departement heter. Vi är många svenskar som svindlar oss på bergskammar och höjder vi aldrig själva hittat till. Det blir en fantastisk dag med många nya vyer och en rolig tipstävling med kluriga och lärorika frågor därtill.

Målet är ett vinslott med anor från romartiden. Mer om det senare. När vi parkerar pågår vinskörden strax intill för hand men mitt öga fångar - som vanligt när det gäller den här lilla biltypen - en vackert färgad 2CV - en lillcittra ställd lite åt sidan. Franskare bil finns inte för mig!

Kikar man närmare är den full med textilier av något slag. Hoppas den inte glöms bort vid den fortsatta renoveringen av vinslottet utan får rulla runt på sina franska vägar med den här udda färgkombinationen.
Posted by Picasa

Skorpionens tecken


Ibland får man märkliga tecken. Inte alltid så lustiga. Den här gynnaren var det första jag såg i taket i sängkammaren när vi slog upp fönsterluckorna. Den är (var) lika stor som på första bilden.

Jag kurade ihop mig under täcket medan mannen iförd handskar tryckte till eländet HÅRT i taket med ett stort skruvmejselhandtag.

De lär inte vara särskilt giftiga, de provencalska skorpionerna. "Ca pique", säger man - det sticks som ett getingstick ungefär. Men jag blir orolig för Dessi som ska på allt, särskilt sånt som rör sig. Hur mycket skorpiongift tål den lilla kroppen om det kommer in flera i huset? Förra året vid den här tidpunkten hade vi flera stycken på golvet - det var före Dessitiden men ändå obehagligt. Man får se upp innan man lägger sig och var man sätter fötterna på klinkergolvet, det är bara att inse.

Jag vet inte varför den visar sig för mig på det här sättet. Jag är själv en Skorpion och min lillasyster är också född i samma tecken. Vi talar ofta om det som sägs om Scorpio - provocerad för hårt finns risken för ett dödligt eller sårande sting tillbaka. Och att det gäller att hålla i sig för att inte utnyttja de krafter man besitter.

Jag tror den visar sig för mig just för att påminna om sans, balans, förnuft och mognad i en obehaglig situation. Mannen i mitt liv och jag har sedan ett dygn tillbaka tampats med känslorna inför ett hatiskt och aggressivt påhopp från en person in den trängre familjekretsen. Anklagelserna haglar, de negativa personliga omdömena platsar direkt i en Norén-pjäs och till sist vet man inte om man ska skratta eller gråta över eländet. Det hela är så absurt och faller på sina egna orimligheter att det inte går att bemöta. För s k u l l e man göra det - ja, då finns risken att Skorpionen tittar fram. Om inte annat vill man ju gärna försvara sin blogg - den som personen ifråga alldeles opåkallat ger sig på och säger: "Vilken smörja!"

Tja, det kanske det är. Ibland funderar jag över bloggandet som nu pågått i ganska exakt ett år. Det som startade, uppmuntrat av familj och vänner som ville veta om vårt sydfranska liv - en personlig dagbok i nätform tänkte jag mig. Riktad till "dom därhemma".

Inte hade jag en aning om hur bloggvärlden såg ut och så många nya och roliga människor som kommit i min väg sedan dess. Och framförallt så många okända som vill ta del av både vedermödor och underbarheter i det nya sydfranska livet och som tycker om och inspireras av både franska bilder och det jag skriver om. Smått och stort, det blir som det blir. Kanske "smörja" för en del, kanske lustfyllt för andra.

Skorpionen i taket blir en tänkvärd symbol för att, ultimat provocerad, hålla sig inom vänliga och positiva ramar!
Posted by Picasa

onsdag 30 september 2009

Söndagsutflykt 1


Istället för att som vi ofta gör, äta lång söndaglunch på restaurang, fylld med franska familjer, tar vi bilen och åker en sväng.

Här är den lilla staden Le Beausset, en bit upp i bergen ovanför Toulon. Den är inte särskilt märkvärdig, typisk fransk småort med söndagstomma gator.

Fint blomstersmyckade dock och med det traditionella gänget söndagsmotorcyklister på en mack som strax drar iväg på livshotande färder på kurviga småvägar. "Presumtiva organdonatorer" sa någon och det är inte utan att man håller med.

De kör otroligt fort, kör om i kurvor, smyger upp bakom en, lutar cyklarna i otroliga vinklar - usch vad obehagligt det är med dem i trafiken. Men roligt verkar de ha!

Posted by Picasa

måndag 28 september 2009

Bild- och textgåta


Vi har varit på en fantastisk söndagsutflykt uppe i bergen, Dessi, hussen och jag.

På hemvägen står detta lilla minnesmärke över någon gammal präst - en Abbé de Lerin, kanske ärkebiskop i Arles?

Men vad står det på skylten egentligen? Någon av mina duktiga läsare som kan lista ut vad de här, troligen urprovencalska, rader betyder?

Det blir lättare att både se gubben och texten om man klickar på bilderna
Posted by Picasa