lördag 11 december 2010

Dessi badar




Vi har en vattenhund! Dessi blir mycket upplivad när vi kommer ner på stranden och ger sig självmant ut i vågorna utan att tveka det minsta. Det är inte kallt i vattnet, kanske runt 14 grader. Vi kastar sten och tång och hon rusar frimodigt ut i vattnet och apporterar. Vi har tidigare haft labrador och den här lilla minipudeln på 2.5 kilo beter sig exakt likadant, som en apporterande fågelhund. Vilket lär sitta i generna. Pudlar är inte bara knähundar om någon nu trodde det. I den här lilla gulliga pudelfröken döljer sig en riktig hund som vaktar, säger ifrån och som sagt gillar att bada och apportera.

Den ulliga pälsen sjunker dock snabbt ihop i vattnet och hon blir snart hälften så stor som vanligt. Med pinniga tändsticksben liknar hon alltmer en våt katt och pompomsvansen är ett minne blott. Efter ytterligare några dopp får hon sen tillbringa hemresan inlindad i filt. Väl hemma väntar ljummen dusch med pudelschampoo för att få bort sand och salt. Hon blir sedan fönad och borstad och blir snart sitt ulliga jag igen. Nu har hon badat i Östersjön i Stockholms skärgård, i Danmark och så nu i Medelhavet. I mitten av december!
Posted by Picasa

På stranden, 2




Medelhavet den 11 december. Vännerna och vi går på strandpromenad. Havet brusar och andas som stora hav gör.
Posted by Picasa

På stranden, 1






Man får nästan nypa sig i armen för att förstå att här går vi längs en Medelhavsstrand i sol och 17 graders värme. I mitten av december! Det här är stranden vid Almanarre som vid andra vindförhållanden är surfarnas tillhåll nummer ett. Nu är det lördageftermiddag och några fransmän och vi vandrar längs den brusande stranden i solen. Det låter precis som det ska, sådär som ljudinspelningar av havsdyningar låter. Vågorna rullar in, långt upp på stranden, bryter och drar med sig sanden ut igen.

Det har tagit oss cirka 20 minuter att köra hit. Det är underbart att bo som vi gör i de vackra och skyddande bergen men lika härligt att veta om att vi på kort tid är nere vid och kan njuta av de här fantastiska scenerierna. Vi känner oss så lyckliga och priviligierade över att kunna bo så här och få njuta av det fantastiska vinterklimatet med ett brusande hav och inte minst ljuset!
Posted by Picasa

Lördagslunch vid havet




Ja, nu blir det matreportage igen. Idag har vi i strålande sol med blå himmel ätit en god lördagslunch vid havet. Tillsammans med godaste vännerna som bor precis i närheten. Den här resturangen, Stella Maris, ligger mer elller mindre på stranden i orten Almanarre nära Hyères, för de invigda mest känd som en av klotets bästa windsurfingstränder. Idag blåste ljumma, lagom vindar men här tar det annars i rätt ordentligt med kraftiga vågor och bra surfingförhållanden.

Vad vi åt? Här vid havet blir det fisk och skaldjur förstås. Till förrätt underbart goda moules marinières. En av oss tog grillad svärdfisk med ansjovissås - mycket gott. Vi andra åt det som här kallas för "ailoli" men inte enbart är vitlöksmajonnäs. De serveras med lite olika ingredienser beroende på restaurang men innehåller alltid fisk (här torsk, saltlakad nästan som lutfisk), hårdkokt ägg, potatis, morot, squash, fänkål och blomkål. Och så musslor och sniglar (som är lite äckliga sega och hopsnurrade när man drar ut dem ur sitt skal men man vänjer sig).

Till detta serveras en jätteskål med hemlagad vitlöksmajonnäs som man doppar alltihop i. Till efterrätt fick vi olika sorters glass med goda kaffe- och chokladsmaker. Vatten och rosévin av god kvalitet till förstås. Behöver man säga att vi blev mätta och att det inte serveras middag idag! För den som är hungrig går det bra att klicka på bilderna som vanligt.
Posted by Picasa

fredag 10 december 2010

Husvärdering




Den här glade och trevlige fransmannen har idag i detalj kartlagt vårt hus. Vi står i begrepp att byta bank - man får hålla koll på räntelägen och olika bankers utbud i dessa tider - och då krävs det att vårt i och för sig relativt nyvärderade hus ändå gås igenom av ny värderingsman. Det var en riktig svärmorsdröm som klev in hos oss i morse. Vacker fransman, vänlig, artig och snyggt franskt välklädd med svart stickad parkas med huva och tåspetsskor vilket inte syns här. Kolla också skjortkragen. Det här är högsta mode bland välklädda unga fransmän just nu. Avvikande färg på insidan av kragen och längs en del med linningen. Väldigt snyggt!

Här är han i farten med att mäta upp de olika rummen med en lasergrunka. Fort och effektivt gick det och som den värsta doktor talade han sen in sina mätvärden och allmänna intryck i diktafon. Man fattar inte att dom finns fortfarande, diktafonerna, men här jag råkat ut för det flera gånger. Skriver han ut själv sen undrar man eller är det en sekreterare, ännu ej utdöd i Frankrike som gör det?

Åh, vad han tyckte om vårt hus. Läget bland de skyddande bergen, han som kom från ett mistralkallt Toulon i morse uppskattade han direkt. Vår utsikt mot berg, kullar och ner mot byn tyckte han var helt underbar. Och vårt lilla hus berömde han för sättet vi underhållit det på och byggt om. "Det märks att ni är från Skandinavien" sa han." Ni har vita väggar, mycket ljus i era hus och inreder ljust och lätt. Till skillnad från oss fransmän som har det murrigt, inte särskilt välstädat och framförallt slarvar med underhållet här i Le Sud". Jotack, vi såg det när vi letade hus härnere - det var det ena muggiga renoveringsobjektet efter det andra.

Vi får se vad Monsieur Lionel kommer fram till. Kanske var han bara sedvanligt franskt artig och trevlig och kommer med en värdering som inte är så bra. Eller också blir det så bra som vi hoppas - om inte annat för att det faktiskt kostar en bra slant att få det här gjort. Det är liksom inte någon gratis mäklarvärdering det handlar om, här gås huset igenom i detalj.
Posted by Picasa

torsdag 9 december 2010

Adventsblomster och snöbekymmer


Julstjärnor är inte helt vanliga här i Provence. De finns förstås så här års men är inte förknippade med jul och advent på samma sätt som i Sverige. När vi hade julbordslunch för vännerna för ett tag sedan medförde en av dem det här rosa praktexemplaret.

Om det kommer att göra som de julstjärnor vi hade förra året kommer det att stå sig till nästa höst ungefär. I Sverige lyckades jag få dem att överleva kanske en månad efter jul, sen blev de bara pinniga och tappade bladen. Men härnere fortsätter de bara att blomma och må bra. Och våra cyklamen blommar lika fint och friskt därute som vanligt trots att vi haft det ovanligt kallt en period.

I mellersta Frankrike har det kommit ganska mycket snö som ställt till väldiga bekymmer. Som skandinav tycker jag verkligen inte att det är särskilt mycket, det rör sig om kanske 10-20 cm snö. Men fransmännen tas på sängen, slirar runt på sommardäck och det blir totalkaos på vägar, tågstationer och flygplatser. I natt fick ett stort antal bilister sitta i sina bilar runt Paris i princip hela natten. Allt korkar igen och man kommer ingen vart. I dikena ligger bilar och lastbilar och salt- och plogbilar kör för fullt men det hjälps inte.

Det är franskt statsbesök i Ryssland dessutom och premiärministern Francois Fillon kom igår tre timmar försenad till Moskva pga startbekymmer från Parisflygplatsen. Faktiskt med självinsikt raljerar man på fransk tv över att värdarna i St. Petersburg och Moskva nog tycker att de franska snöbekymren är lätt överdrivna!
Posted by Picasa

tisdag 7 december 2010

A la recherche du temps perdu..

..eller På jakt efter svunnen tid, som den franske författaren Marcel Prousts bok heter. Titeln dyker upp i mitt huvud titt som tätt de här dagarna. Exmaken och jag har under en längre tid arbetat med att lägga över ett 30-tal superåttafilmer, tagna på 1970-talet, på dvd. Det har tagit sin tid eftersom de låg i oordning och vi har fått pussla med hjälp av egna minnesbilder, fotoalbum och annat. Och för att hjälpa de nu vuxna barnen att också minnas har vi skrivit våra egna minnesanteckningar som ska bifogas de färdiga dvd-skivorna.

Det blir verkligen en resa bak i tiden. Barnen är små, den yngsta bara 10 månader i de första bildsekvenserna. Under fyra år filmar vi båt- och badutflykter, bullbak och sommarlekar, utflykter i stockholmsområdet, skärgårdsövernattningar, skidåkningar, skol- och lekisaktiviteter. Vinterbilder varvas med sommarlekar med mycket spring i alla ben.

Där är vi själva som unga trebarnsföräldrar i våra första radhusmiljöer, med den första båten, med bilarna, grannar, vänner, familjen i Skåne och besöken där. Barnens lekkamrater flimrar förbi, fröknar och äldre släktingar som nu varit döda ganska länge. Jag ler nostalgiskt åt vissa delar, blir fnissigt förtjust när jag ser annat. Och minns vissa sekvenser som om det varit igår. Hur jag sydde barnens alla kläder, hur roligt de hade med labradoren Puck som blev nästan 13 år och var det "fjärde barnet", tålmodig lekkamrat genom alla år.

Idag lever "barnen" sina egna vuxenliv sedan länge, har egna barn och är mitt i de år vi själva var när de här filmerna togs. När jag ser hur mina vuxna barn har det idag i en stressig vardagstillvaro känner jag tydligt att mycket hänt på 30 år. Det var ett lugnare tempo då, jag var hemma med barnen i flera år vilket ju är otänkbart idag. Internet, datorer, mobiltelefoner fanns inte - många av barnens leksaker var hemmagjorda - de täljde pilbågar och jag sydde riddarmantlar med Arn-kors och vi hade bara två kanaler på tv. Där Lennart Svahn nattade barnen med en Jon Blund-film varje kväll.

Här sitter yngsta dottern T och mellansonen F på stranden i Båstad där vi hyrt ett hus. Det är en regnig sommar 1977 och de har krupit in under en upp-och nervänd båt som skydd mot regnet. De tittar ut mot det hav de den sommaren döpte till "Vågballa Havet Saltsnäcka" - en rolig beskrivning som följt med i familjen sen dess. Man hör ju att barnen är från Stockholm med det "balla" ordet och att vattnet på västkusten var salt med höga vågor och stranden full med snäckor var en ny upptäckt för barn som mest tillbringat tid i det sötsalta Östersjön.

Det är något visst med de rörliga bilderna även om det är "stumfilm". Vanliga foton säger mycket men filmer faktiskt mer. Undrar hur det blir framöver med alla människor som filmar snuttar ur sin vardag med mobilen och lägger på youtube och på sina bloggar.
Kommer man att 30 år senare försöka samla ihop det som vi gjort nu?
Posted by Picasa

måndag 6 december 2010

Hemma hos. I Frankrike



Inredningsstilarna varierar oerhört här i södra Frankrike. Det lärde vi oss redan när vi letade efter hus här. Färger, gardinuppsättningar, belysning, köks- och badrumsinredningar för att inte tala om väggfärger i provencalskt orange är helt annorlunda än vårt svala, vita svenska sätt att inreda.

Det märks inte minst på de franska "äntligen hemma-programmen" där man just nu målar alla vita väggar i grått och svart och med en kompletterande orange fondvägg. Sparsmakad design, typ Italien följer sedan.

Men, om man som här kliver in i ett vanligt franskt radhushem ser det ut så här. Min väninna C och jag åker till den franska homeparty-damen som nu har öppet hus inför julen. I sitt vardagsrum har hon lagt upp alla produkter hon säljer - det är allt från starka rengöringsmedel till mjukgörande, otroligt dyra krämer och parfymer. Hon har också skyndat sig att pynta sin julgran - som överallt här i Provence är det blinkande, nästan epilepsiframkallande ljusslingor mitt i mängder med pynt.

Vi får te, kaffe och god fransk kladdkaka med ljummet, mjukt päron inuti. Och en liten välkomstpresent och så får vi lägga lapp med namn och telefonnummer i en liten hatt där man senare kommer att dra en vinnare. Som kan få en wokpanna, en härlig limegrön morgonrock eller en förpackning med märkliga plastlådor som anses vara mycket praktiskt. På sms senare får jag veta att just jag vunnit plastlådorna!!

Vi är där en timme eller så. Och under tiden kommer ett antal kvinnor på besök. I alla åldrar inklusive en riktig Mamie, säkert över 85 år. Det är trångt och rörigt men vänligt och pratsamt. Alla pussar varandra på kinden och diskuterar de olika produkterna. En del köper - jag gör det och får skriva check (jo, detär vanligt betalningsmedel här) och kommer att få mina saker levererade den här veckan. Andra tackar för sig och säger att de ska återkomma. När vi går tillbaka till bilen genom trädgården ser vi att den också är julpyntad. Här står mängder med små Snövitdvärgar uppställda tillsammans med en betong-ren bland färgglada, också blinkande lyktor och en tomte förstås.

Det är egentligen förskräckligt slarvigt och smaklöst ungefär som en fransk plastblomspyntad kyrkogård. Men samtidigt väldigt opretentiöst, vänligt välkomnande och mycket charmigt.
Posted by Picasa

söndag 5 december 2010

Liten fransk språkövning

Här är min minneslapp inför samtalet med veterinären igår kväll kring Dessis oroande symptom. Som förstås slarvades bort av Blogger.

Det står att hon darrar: "tremble", slickar sig om munnen: "se leche les babines"och att hon är "nerveuse" och det tror jag alla förstår. Att hon ätit gräs framgår av att hon har "mangé de l'herbe" och att hon andas häftigt och med öppen mun gör man när man "respire fort et avec la bouche ouverte".

"En cas d'urgence" kanske kan vara bra att veta för tilltänkta Frankrikeresenärer. Det betyder journummer helt enkelt.

Det går inte en dag härnere utan att man får lära sig nya ord och uttryck. En del stannar kvar, en del försvinner. Andra, som används mer eller mindre dagligen går snart inte att hitta svensk motsvarighet till. Eller, som i mitt julbordsinlägg där jag som Elisabet påpekar skriver om en glacerad skinka, stavad på franska dessutom när det förstås ska vara griljerad. Så dumt det känns - det blir som det där Anita Ekberg-syndromet då för länge sen. Någon som "glömt bort" sitt modersmål och blandar med utländska ord och uttryck. Så får det inte bli!
Posted by Picasa

Dessi-oro



När vi igår gick till vår adventsgudstjänst i byn och sedan åkte till den väntande adventslunchen några km norr om byn tvekade vi om vi skulle hämta Dessi så att hon kunde vara med på värdshuset. Hon är alltid med oss vad vi än gör, undantag är läkarbesök men annars är hon van att vara med - lätt är det ju också här i Frankrike med en så liten och charmig hund.

Då och då lämnar vi henne korta stunder och hon blir alltid lite ledsen och ylig en stund men sover säkert sedan. Hennes glädje när vi kommer tillbaka är oförställd. Hela den lilla kroppen ålar sig av glädje, hon gnyr och slickar och hoppar fram och tillbaka. Ibland nästan kissar hon på sig också - hon är en uppenbar flockhund som mår bäst när vi är tillsammans alla tre.

Vi fick lämna huset lite i hast för att hinna till gudstjänsten och när vi sen kom hem efter ett par timmars lunch var det som vanligt en glädjeyr hund som mötte oss. Två timmar senare vid 8-tiden en lördagkväll när allt är stängt börjar hon plötsligt få alla de symptom som jag skrev upp på lappen på bilden. Med svansen mellan benen kurar hon ihop sig, darrar, beter sig nervöst, slickar sig om munnen, andas fort och med öppen mun. När hon får gå ut och kissa vill hon bara äta gräs.

Vi blir jätteoroliga och undrar förstås vad som kan ha hänt medan vi var borta. Det är uppenbart att hon är ordentligt sjuk och troligen har ont. Har hon ätit något olämpligt. Har vi fått in en skorpion i huset som bitit henne, är det något som hänt tidigare och som nu bryter ut? Hon blir sämre och sämre och till slut måste jag leta reda på ett jourveterinärnummer och förbereder mig inför samtalet genom att skriva ner hennes symptom.

Jag får tala med en lugn och trygg veterinär som lyssnar och ställer frågor. Har hon kissat, ätit, druckit? Nyliga vaccinationer, vilken typ av mat, något som inträffat.?Att det är något "intestinale", något med mage och inälvor tyder gräsätandet på. Absolut inget gräs säger han, ta också bort all mat och vattnet. Att hon har ont och framförallt har kraftiga stressreaktioner visar sig genom andhämtningen och att hon andas häftigt genom öppen mun.

Till min förvåning ställer denne veterinär diagnos per telefon. "Ni har lämnat er lilla hund ensam under mycket längre tid än hon är van vid. Det förekommer att hundar blir mycket stressade av det och då kan de få magont och kramper. Har ni något kramplösande hemma?" Till all lycka har vi tidigare fått en magkrampslösanded medicin utskriven men det var till mannen. Ska man verkligen ge människomedicin till hundar undrar jag.

"Lös upp en fjärdedels tablett i vatten, ge henne det i en liten spruta i mungipan. Se till att hålla henne varm och i lugn och ro och avvakta en timme. Blir hon inte bättre får ni komma hem till mig men jag bor en bit bort." säger veterinären. Och upprepar att detta troligen är en stressreaktion. Han hävdar också att hundar visst har tidsuppfattning och att det varit för lång stund för henne att vara ensam och att detta utlöst hennes reaktion.

Och minsann. Efter att ha pressat i henne den kramplösande medicinen slutar hon darra och flämta efter ett tag. Efter en timme med pläd omkring sig blir hon lugn och sömnig och vi går så småningom och lägger oss tidigt efter att ha konstaterat att hon verkar må bättre. Hon har sovit hela natten hos oss och är pigg som en pelikan och helt som vanligt idag på morgonen.

Vilken veterinär! Att kunna och våga ställa diagnos på telefon och dessutom rätt sådan. Och ordinera medicin vi hade hemma och förstärka att detta var en nervös stressreaktion - det var som min syster sa när jag berättade detta: "han såg hela hunden". Detta medicinska synsätt genomsyrar också människovården här men att det också gällde hundarna?  Jo vi vet ju hur väl hon blir omhändertagen av vår vanliga veerinär men det här var speciellt. Och vi lovar, Dessi - du SKA få följa med i fortsättningen om vi ska vara borta lite längre tid.