Från min franska trädgård 2

Dessi och jag går på upptäcktsfärd i trädgården för att se vad som hänt under den provencalska vintern. Det har varit kallt, regnigt, blåsigt och ibland ner mot någon minusgrad under natten i november, december och i början av januari. Men nu har det vänt och det är sol, ljumma vindar och härlig vårtemperatur. Den sista stormen tog alla eklöven som fullkomligt drösat ner överallt i stora sjok och som fortfarande kräver hopsamling. De stora hundraåriga ekarnas grenar spretar nu kala mot den blå himlen.

I vår lilla trädgård får vi inte elda utan man måste samla ihop allt trädgårdsavfall i stora plastsäckar och sen köra och lämna dem på en särskild sopstation - "dechetterie" - där det sopsorteras och tas omhand. Inte särskilt ekologiskt tycker jag som är van vid kompost och eldning, det känns fånigt att köra iväg med lövsäckar men så är det.

Annars eldas det överallt här i Provence. I öppna spisar så det står som gråa kvastar ur skorstenarna. Och i trädgårdarna där en särskilt sorts kvistar ger en mycket speciell och god rökdoft. Ibland blir allt ett enda grått rökdis bort mot bergen men det är vackert det också.

En och annan lite primula sticker upp bland löven och Dessi har återtagit sin "pudelträdgård" som vi kallar den. Den är helt perfekt i storlek som rastgård för en liten hund och hon vaktar den nogsamt, jagar bort katter som smyger och hundar utanför häcken. Vår trädgård är helt inhägnad och här kan hon röra sig fritt, leka, snufsa runt, jaga löv och krafsa i jord. Det är snart dags för trimning också av lurvig pudelfröken vilket kanske syns på bilden.

Från min franska trädgård

Nu har vi vårkänslor i Provence. Ett par dagar nu har vi haft strålande sol, blå himmel och runt 16 grader mitt på dagen. Uteväder och en stunds bokläsande efter lunchen i solstolen blir det alltså.

Våra små citrusfrukter (vet inte vad det är för sort) har övervintrat och klarat sig bra. Också här finns små talgbollar att köpa och vi har små svirrande fåglar som förser sig och tackar med underbart vårfågelkvitter - det låter precis som i Sverige, bara några månader tidigare.

Från min terrass ser jag bort mot de blånande bergen som omger oss. Det får gärna vara hur vackert som helst i Sverige med snö men vi längtar inte efter den!

IKEA-reklam

På julafton får lilla barnbarnet G i Luxembourg ett minikök av mormor och bonusmorfar B. Det har fraktats i sitt platta paket från Frankrike och monteras av herrarna i huset när övriga julklappar är uppackade. Det tar en stund, det är en riktig möbel med oändliga muttrar och skruvar men så blir det stadigt också.

Det blir en ögonblicklig succé, Lille G, 22 månader ger sig direkt i kast med att koka, steka, diska, stuva in "porslin", öppna och stänga ungslucka och "micro". Och så laga te med små tetygpåsar och servera resten av familjen inklusive Dessi.

Gulligare kök med fiffiga tillbehör - till och med grönsaker i filttyg och jättefina rostfria kastruller - har jag då aldrig sett. Lille G har en pappa som gillar att laga mat och man får hoppas att G:s eget fina kök ger honom inspiration till framtida matlagningsexcesser!

Grattis IKEA till en verkligt rolig, fin och utvecklande sak för barnen!

Vardag igen

Nu är julen slut hos oss i vår sydfranska by. Alla slingor i olivträdet, adventsstaken och julstjärnan och den pyntade granen är nerstoppat i sina respektive kartonger. Det enda som påminner om julen är den rosa julstjärnan som troligen kommer att blomma fram till i vår liksom de andra gjorde förra året.

Folk snorar och snörvlar och det är "rhume"-tider, dvs förkylningsdags och efter besök på det stora köpcentret är det förstås inte så konstigt att man vaknar av halsont, svid i ögonen och igentäppt näsa. Av svensk väninna får jag ett hastigt nerkrafsat dunderrecept på whisky, socker, hett vatten och Bamyl - att intas mitt på dagen om så är. Månntro det? Samtidigt försöker jag översätta tekniska termer på franska för att vi ska kunna installera vår nya dekoder och också kontrollera att mitt iPhone-abonnemang verkligen har ändrats till ett mera verklighetsorienterat pris.

Jag har en iPhone, inte alls för att det är inne eller att jag tycker det är kul med alla "appar" hit och dit. Jag har visserligen kollat att jag kan läsa mail på den och att den har en gps som talar om var jag är och kan leda mig dit jag vill. Vill jag kan jag till skyhög kostnad kolla klipp på Youtube. Men gps finns i bilen också och mail och youtube kan jag kolla på annat sätt. Enda skälet för mig att skaffa just en sån här var att den har ett tangentbord som fungerar som ett vanligt sådant när man sms:ar. För är det något jag både tycker ser löjligt ut och själv vägrat att lära mig är "tumtryckningarna" för olika bokstäver på vanliga mobiltelefoners siffror. Är man van vid och snabb vid tangentbordet känns det där som fullkomligt onödig nyinlärning. Undrar när den tekniken faller i glömska? Kanske med iPadar och annat?

Medan jag tillbringar min tid vid skrivbordet körs mitt skärmsläckningsprogram på datorskärmen med slumpvis utvalda bilder från min bildbank där många tusen bilder ligger inlagda. Ibland blir jag bara sittande och låter mig kastas mellan, som här exets föräldrars storslagna bröllop i Linköpings domkyrka för evigheter sen. Till en utflyktsbild någonstans i Provence och våra numera helt kala ekar på tomten. Allt dyker upp på skärmen, hundarna, gamla husen, vännerna, mannen, skärgård i ur och skur, bebisbilder på de egna ungarna och barnbarnen. Och så mängder med Provencebilder förstås! Kolla själva om ni vill ha lite underhållning framför datorn. Det är Googles skärmsläckningsprogram.

Idag är det söndagsstiltje i byn. Kyrkklockan har dånglat uppmanande till mässa klockan elva. Det är gråmulet men ovanligt varmt för säsongen - plus 15 grader. Det tillsammans med bofinkskvitter i olivträdet ger verkliga vårkänslor!