Äntligen börjar teatern för barnen i byn. Det är en superproffsig föreställning där vi som svenskar plötsligt studsar till när vi hör skandinaviska namn mitt i de franska sångerna och dialogerna. Det är snögubben Olaf, det är Elsa och Anna och plötsligt är det stor dramatik kring en ren som är försvunnen. Och vad heter han om inte Sven. "Zvenn" som han kallas här.
Det faller artificiell snö, barnen ropar förtjust när "Zvenn" plötsligt dyker upp bakom granarna och den tjocke snögubben Olaf finns med på ett hörn hela tiden. Inte förrän jag dagen efter talar med min dotter med småpojkar i Luxembourg får jag klart för mig att detta är en av HC Andersens mest berömda sagor som förra året spelats in som Disneyfilm under namnet Frost. Eller Snödrottningen eller som på franska Reine de la Neige. Inte så konstigt att barnen kan handlingen.
Men lite märkligt är det att stå som enda skandinaver på vårt lilla sydfranska bytorg och se på en föreställning från den höga nord. Alla klichéerna fanns där också - Zvenns husse är klädd som man tror att samer är klädda och snön faller som sagt rikligt.
Mera anglosaxisk karaktär blir det när teaterföreställningen är slut. Då kommer Père Noêl och sätter sig i sin släde och barnen får gå fram och sätta sig i hans knä och svara på frågan om de varit "sage", dvs snälla under året. Tomten ser helt amerikansk ut och lätt förbryllade över kulturkrockarna går vi tillbaka hem via de upplysta bygatorna.
På byns hemsida ligger nästa dag alla bilder från hela evenemanget och där syns också faktiskt bloggmadamen med make och hund där vi alla tittar storögt på det hela. Det är härligt med denna levande by med massor med unga familjer dessutom. Ett gottt tecken och en härlig miljö att få växa upp i!!
