Grannbesök

Vi har svenska grannar i vårt område. De bor inte alla permanent här som vi utan kommer ner till Frankrike från Sverige lite då och då.

Och när det blir "då", så brukar vi ses, ofta över en bit mat hemma hos varandra. Det är alltid roligt att få höra hur det är i Sverige och vi kan ge lite nyheter och "skvaller" från den franska horisonten.

Här ska vi strax äta paté på pilgrimsmusslor, Coquilles Saint Jacques, före den goda kräftsoppan, gjord på skalen efter kräftkalaset häromdagen.

Inomhus har vi en härlig julstämning med gran, röda ljus och julstjärnor på borden. Dessi tycker mycket om när vi har gäster och vill gärna vara i centrum. Hon får en lugnande jättekram av sin husse.

Med snökaos i hela Europa (och snö igår också i Nice, ganska nära oss) känns det desto märkligare att vakna upp till blå himmel, sol och grönt landskap. Vi har det visserligen kallt, 8 grader lägre än normalt för årstiden och det är någon minusgrad på natten. Men snö, nej, inte än i allafall!

Franska tomtar 2.

Här är ännu en handfull tomtar, mer eller mindre framme vid "loftet".

En särskilt snölängtande provencalsk granne har dekorerat hela balkongen med fejkad hängande snö från taket och spraysnö lite varstans.

Det är faktiskt lite underligt med de här uppenbart anglosaxiskt inspirerade jultraditionerna som liksom inte passar i ett sydländskt landskap, långt från snö och is.

I den lilla byskolans tidning som vi köpte igår av tre små söta barn som kom och ringde på, i den finns många historier om Père Noël, jultomten.

Och så här beskriver två små flickor i åttaårsåldern honom:

"Porträtt av Jultomten.
En gång om året kommer han för att dela ut presenterna. Han är klädd i rött, har en lång kappa, en mössa, svarta stövlar och ett stort brett skärp.

För att kunna läsa breven från barn från hela världen måste han ha glasögon. Det finns inget annat sätt för barnen att kommunicera med honom.

Jultomten är svår att se, han är mycket diskret och tyst av sig. Han är generös och tycker mycket om barnen. Han bor på Nordpolen i ett litet hus. Tomtar hjälper honom att förbereda barnens presenter och de kontrollerar hela året om barnen är snälla eller inte. På julaftonskvällen gör tomtarna i ordning släden och fyller den med presenterna. Jultomten sätter sig i den och åker iväg på sin turné över hela jorden.
Claire och Angelina"

Samtidigt hänger de klättrande kopiorna av honom överallt. Jag kan inte minnas att jag sett sånt i Sverige. Jo, en klättrande tomte på mathallen Flygfyren i Norrtälje men inte på privata hus? Här hänger de iallafall i den provencalska solen!

Franska tomtar

Det är lite skilllnad på hur man dekorerar sitt hus i juletider. De två första bilderna visar vårt något mer återhållsamma svenska sätt. En adventsstake i ett fönster. En stjärna i ett annat. Vi har en ljusslinga i vårt olivträd. Som lyser stilla, inte blinkar på olika sätt.

Redan de första grannhusen i vårt område visar upp en annan prydnadstradition. Franska tomtar kommer sent på natten på julafton, precis som i USA, till barnen genom skorstenen.

Så på vartannat hus hänger och klänger det tomtar, uppenbarligen i träning inför den 24 december. Allehanda blinkande, glittrande girlanger, den ena fulare än den andra faktiskt, hänger också på fasaderna.

Så kan man också göra...

Man kan plocka fram kinesiska jumbokräftor mitt i december i södra Frankrike. Duka upp med öl och snaps och ost mitt i veckan dessutom, bara för två.

Maken har varit på IKEA och handlat Blossa Glögg, pepparkakor, sillar, en färdiggriljerad fryst liten skinka, Kalles, svensk choklad och svenska köttbullar inför den första franska julafton vi ska fira helt för oss själva om en vecka.

Sen tidigare har vi snapsar hemma, de köper man också på IKEA, i matvarubutiken som får sälja sånt trots svenskt monopol hemma. Vill man ha renskav och tunnbröd, kavring och ansjovis, Dumle och knäckebröd - IKEA!

Nu är vi inte så till vardags att vi prompt måste ha svensk mat. Vi botaniserar hellre bland det franska kökets utbud och försöker lära oss. Men till jul kan det vara trevligt med skinka och köttbullar à la Suèdoise.

Och mitt i julinhandlingen hittades ett övergivet paket kräftor som därför inmundigades igår. Med tillhörande snapsar - en liten en från landet Halland förstås - ölet var från Belgien, medhavt från goda vänner på besök och ostarna försökte likna Grevé och Västerbotten.

På kräftskalen har idag kokats god kräftsoppa, den bjuder vi nytillresta svenska grannarna på i morgon.

Tillbakablick. Från vår förra brygga

I det snöfattiga men soliga Provence infinner sig liksom inte riktig julkänsla trots allt pynt och alla ljusslingor överallt i träd och på gator.

Jag susar tillbaka till mina gamla bilder från vår skärgårdsö när jag letar kattungebilder.

Här är några bilder från vår brygga en decemberdag nära jul för några år sen. Kan det se ut så här idag kanske?

Isen är precis på väg att lägga sig, den första snön har dekorerat badklipporna. En blek vintersol lyser några fattiga timmar på dagen men det är ändå alldeles fantastiskt underbart med tystnaden, stillheten och det vackra skärgårdslandskapet precis inpå knuten.

Jag minns det med tacksamhet, saknar det inte och gläds åt de nya utsikter vi har här i våra nya franska landskap.

Mera kattungar - live!

Fråga inte hur det här gick till. Men plötsligt hittar jag en videosnutt med alla kattungarna och så mammakatten Cayenne och pappahunden Max. Inspelad för fyra år sen, 2005, Hopi-matten Pius i Visby har rätt!

Få se om det går att se på bloggen, jag chansar. Vi hade kattbarnkammare i badrummet och en nätdörr som vi stängde lite då och då för att ha koll på de små trollen. Här är de nästan 9 veckor gamla och lika som bär.

Mina kattungar

Elisabet visar stolt sin f i n a och gulliga Sigge Nilsson-kattunge. Och jag blir så glad över att se honom, en sån typisk liten kattunge i allt. "Lusingar" får han av pElle också, stackarn.

Och tankarna går till hur det var, då för tre år sen, när vi hade vår egen kattungekull, de fyra Maine Coon-katterna Hopi, Zuni, Inka och Maya. Vilket liv vi hade i huset!!

Här är några bilder på dem - gulligare än kattungar (och hundvalpar) finns ju bara inte!

Hem från klosterbesök i Le Thoronet

I sen eftermiddagssol kör vi tillbaka till vår sydfranska by efter besök i klostret Le Thoronet. Landskapet är bedövande vackert och vid varje kurva på den snabbsusande välunderhållna franska motorvägen dyker nya bergsformationer upp.

Vi bor i en fantastiskt vacker trakt och är så glada för det!

Le Thoronet 5

Inne i själva Abbeyn är är det mörkt och ljust på samma gång. Mörkt men med vackra ljusinsläpp från de smala fönstren.

Akustiken härinne är helt otrolig. Minsta lilla ton studsar och ger en fantastisk eko-effekt. Här ges ofta sommarkonserter med mycket gregoriansk musik. Vi ska åka hit då någon gång, det är säkert väldigt vackert.

Den lilla klosterrundan är slut och vi går ut i eftermiddagssolen igen.

(Och bilderna är klickbara förstås. Och egentligen ska hela klosterbesöket läsas i omvänd ordning)

Le Thoronet 4

Det är bara att följa med längs de vackra valvgångarna. Kikar man ut i klosterträdgården syns det att rosorna fortfarande blommar där.

Le Thoronet 3

I ett litet valv finns den vackra brunnen. När jag tittar ner ser jag att det är en riktig önskebrunn. Här glittrar euro-pengar av olika valörer.

Jag hittar ett eget mynt och kastar i med ett litet plopp som följd. Och jag lutar mig mot den kalla muren och fäster en önskan till min slant.

Det är tyst så att det susar i öronen och närvaron av generationer av de munkar som vandrat här är påtaglig.