lördag 2 januari 2010
Kung för en dag. "Fika" på franska
Vi bjuds till unga grannparet för att förtära en "Galette du Roi" - en Kungakaka. En sån äter man normalt den 6 januari vilket väl måste vara fransmännens trettondagsafton liksom vår? Vi serveras en smördegstårta med marsipan, jättegod och fullkomligt vansinnigt kaloririk, med en krona på toppen och en inbakad liten mandel i. Och, ja, det är som vår risgrynsgröt, den som får mandeln blir inte som hos oss gift men blir kung för en dag. Eller drottning för den delen.
Om det sen är för en dag eller för hela året eller hur det nu kan vara, det förtäljer inte historien. Maken blir förstås kung, det ser de unga till!! Mandeln är en liten keramikslant med en seriefigur på och det är tur att vi är förvarnade om att det finns något hårdtuggat i galetten. Som tack för kröningen hämtar vi IKEA-inköpta pepparkakor, glögg och bjuder i vår tur på.
Härnere finns "vin chaud", varmt vin, men se "Klock" som glögg uttalas, de har de aldrig druckit. Pepparkakorna hävdar jag är bakade med i huvudsak ingefära men de känner genast att det är mera kryddor än så - kanel, nejlika, ja vad kan det vara? Och "le Klock", vad är det i den? Svärföräldrarna bor i Metz, nära tyska gränsen, Glühwein känner de alltså till.
Det här är inte så lätt att förklara det som är självklart för oss som svenskar. Vi sjunger Hej Tomtegubbar för dem också och de lyssnar artigt men lätt förfärat på oss.
Vi skålar sen för det nya året i champagne för det som är det viktigaste på franska: La Santé, hälsan. Och sitter sen med de här rara, smarta och välutbildade unga fransmännen i ett par timmar och pratar och pratar. Om politik - om Sarkozy och oppositionen, om valet om två år, om hur man fortfarande ser Sverige som föregångsland när det gäller skola och utbildning - och sjukvård? Vi diskuterar grannarna och parkeringsbekymret i området och deras föräldrars köp av semesterlägenhet här, om skillnader mellan julfirande i Sverige och i Frankrike. Om att lagen om att man inte får örfila barn inte kommer att gå igenom i Frankrike. Och de säger precis som alla andra - det är att lagstifta om det mest privata, hur man uppfostrar sina barn ska staten inte lägga sig i.
Ständigt återkommer vi till varför fransmännen är så dåliga på engelska. De vet det, skäms för det men vet inte riktigt hur man ska hantera det. De berättar om livet som gymnasielärare, skojar och gullar med Dessi. Vi för ett roligt, intressant och allmänbildande samtal på omväxlande franska och engelska (jo mannen i huset talar bra sådan för att vara fransman) i ett par timmar.
Kära P och S. Om ni visste att jag hade min svenska blogg skulle jag gärna invitera er hit så att ni själva kunde se i hur hög grad ni bidrar till att vi känner oss så välkomna och omhändertagna här i Frankrike. Ni är lika gamla som våra egna barn men behandlar oss som jämnåriga jämlikar med stor respekt och värme. Ni har önskat oss hälsa, välgång och allt gott inför det nya året. Så som vi har det med våra franska grannar kan det inte börja bättre.
Om det sen är för en dag eller för hela året eller hur det nu kan vara, det förtäljer inte historien. Maken blir förstås kung, det ser de unga till!! Mandeln är en liten keramikslant med en seriefigur på och det är tur att vi är förvarnade om att det finns något hårdtuggat i galetten. Som tack för kröningen hämtar vi IKEA-inköpta pepparkakor, glögg och bjuder i vår tur på.
Härnere finns "vin chaud", varmt vin, men se "Klock" som glögg uttalas, de har de aldrig druckit. Pepparkakorna hävdar jag är bakade med i huvudsak ingefära men de känner genast att det är mera kryddor än så - kanel, nejlika, ja vad kan det vara? Och "le Klock", vad är det i den? Svärföräldrarna bor i Metz, nära tyska gränsen, Glühwein känner de alltså till.
Det här är inte så lätt att förklara det som är självklart för oss som svenskar. Vi sjunger Hej Tomtegubbar för dem också och de lyssnar artigt men lätt förfärat på oss.
Vi skålar sen för det nya året i champagne för det som är det viktigaste på franska: La Santé, hälsan. Och sitter sen med de här rara, smarta och välutbildade unga fransmännen i ett par timmar och pratar och pratar. Om politik - om Sarkozy och oppositionen, om valet om två år, om hur man fortfarande ser Sverige som föregångsland när det gäller skola och utbildning - och sjukvård? Vi diskuterar grannarna och parkeringsbekymret i området och deras föräldrars köp av semesterlägenhet här, om skillnader mellan julfirande i Sverige och i Frankrike. Om att lagen om att man inte får örfila barn inte kommer att gå igenom i Frankrike. Och de säger precis som alla andra - det är att lagstifta om det mest privata, hur man uppfostrar sina barn ska staten inte lägga sig i.
Ständigt återkommer vi till varför fransmännen är så dåliga på engelska. De vet det, skäms för det men vet inte riktigt hur man ska hantera det. De berättar om livet som gymnasielärare, skojar och gullar med Dessi. Vi för ett roligt, intressant och allmänbildande samtal på omväxlande franska och engelska (jo mannen i huset talar bra sådan för att vara fransman) i ett par timmar.
Kära P och S. Om ni visste att jag hade min svenska blogg skulle jag gärna invitera er hit så att ni själva kunde se i hur hög grad ni bidrar till att vi känner oss så välkomna och omhändertagna här i Frankrike. Ni är lika gamla som våra egna barn men behandlar oss som jämnåriga jämlikar med stor respekt och värme. Ni har önskat oss hälsa, välgång och allt gott inför det nya året. Så som vi har det med våra franska grannar kan det inte börja bättre.
Jul i vårt grannhus. Kungakaka och Santons
Våra unga grannar, P och S, båda lärare och än så länge utan barn, ringer plötsligt på eftermiddagen och frågar om vi vill komma in och äta en "Galette du Roi". En kungakaka. Vi har aldrig hört talas om vad det är för något men tackar förstås ja. Vi ses ofta över staketgränsen men är inte så ofta inne hos varandra så det ska bli roligt.
När vi letade efter vårt hus här i Provence var vi inne i ett stort antal franska hem. Och överlag var vårt intryck att fransmännen inte bryr sig särskilt mycket om inredning (alla fantastiska tidningar och hemsidor om vackra inredningar till trots). Ganska rörigt och plottrigt med mycket pryttlar var det hos folk. Rent men rörigt. Och ofta väldigt konstiga blandningar av stilar, mycket var mörkt och murrigt.
Det fanns undantag förstås och våra grannar tillhör definitivt dem. De är båda mycket noggranna, det märker man på deras sätt att sköta sin trädgård, hur de hänger tvätten och sköter om sitt hus. Här är alltså ett modernt, ungt, franskt hem, stilrent, designat och på ett plan befriande fritt från prylar.
De har dukat vackert inför kakförtäringen, det ligger silverstjärnor på bordet och små mistelkvistar ovanpå vita fluffiga fjädrar. Granen är riktig men sprayad med låtsassnö och under den har de byggt upp en "chrèche", ett riktigt provencalsk krubblandskap. Här är inte bara den traditionella krubban med Jesus, Maria och Josef. Här finns också "Les Santons", dvs olika figurer som också ska ingå i en krubba här i Provence.
Jag snabbkikar på Wikipedia (rekommenderas för den som vill lära sig mera) och lär mig att alla de olika "Santons", små helgon, inte enbart behöver vara de Tre Vise Männen, änglar eller andra heliga figurer. Nej, de provencalska Santons är representanter för olika yrken. Här är timmermän, fiskare, bagare, vattenbärare, bönder, herdar och företrädare för alla yrkeskategorier. Olika djur finns också, oxar, får och åsnor. Ett krubblandskap ska byggas upp med terrasser, broar och floder och förstås ska fokus vara på Jesusbarnet och hans föräldrar.
Jag förstår nu bättre varför det i nästan varje liten ort anordnas krubbtävlingar här i Provence - det är en lokal specialitet och tradition sedan medeltiden att bygga de här landskapen och numera tävlar man alltså om vem som åstadkommit den vackraste. P och S har gjort det jättefint - Dessi blir genast mycket nyfiken och vill fram och nafsa åt sig en Santon men det blir "jajafy" på såna tilltag. Senare snor hon en vacker silverrosett som pryder krubbkanten, sånt här spännande kan man liksom inte bara låta bli.
Vi slår oss ner, bjuds på champagne och introduceras till vad Kungakaka är för något. Som framgår av nästa inlägg.
När vi letade efter vårt hus här i Provence var vi inne i ett stort antal franska hem. Och överlag var vårt intryck att fransmännen inte bryr sig särskilt mycket om inredning (alla fantastiska tidningar och hemsidor om vackra inredningar till trots). Ganska rörigt och plottrigt med mycket pryttlar var det hos folk. Rent men rörigt. Och ofta väldigt konstiga blandningar av stilar, mycket var mörkt och murrigt.
Det fanns undantag förstås och våra grannar tillhör definitivt dem. De är båda mycket noggranna, det märker man på deras sätt att sköta sin trädgård, hur de hänger tvätten och sköter om sitt hus. Här är alltså ett modernt, ungt, franskt hem, stilrent, designat och på ett plan befriande fritt från prylar.
De har dukat vackert inför kakförtäringen, det ligger silverstjärnor på bordet och små mistelkvistar ovanpå vita fluffiga fjädrar. Granen är riktig men sprayad med låtsassnö och under den har de byggt upp en "chrèche", ett riktigt provencalsk krubblandskap. Här är inte bara den traditionella krubban med Jesus, Maria och Josef. Här finns också "Les Santons", dvs olika figurer som också ska ingå i en krubba här i Provence.
Jag snabbkikar på Wikipedia (rekommenderas för den som vill lära sig mera) och lär mig att alla de olika "Santons", små helgon, inte enbart behöver vara de Tre Vise Männen, änglar eller andra heliga figurer. Nej, de provencalska Santons är representanter för olika yrken. Här är timmermän, fiskare, bagare, vattenbärare, bönder, herdar och företrädare för alla yrkeskategorier. Olika djur finns också, oxar, får och åsnor. Ett krubblandskap ska byggas upp med terrasser, broar och floder och förstås ska fokus vara på Jesusbarnet och hans föräldrar.
Jag förstår nu bättre varför det i nästan varje liten ort anordnas krubbtävlingar här i Provence - det är en lokal specialitet och tradition sedan medeltiden att bygga de här landskapen och numera tävlar man alltså om vem som åstadkommit den vackraste. P och S har gjort det jättefint - Dessi blir genast mycket nyfiken och vill fram och nafsa åt sig en Santon men det blir "jajafy" på såna tilltag. Senare snor hon en vacker silverrosett som pryder krubbkanten, sånt här spännande kan man liksom inte bara låta bli.
Vi slår oss ner, bjuds på champagne och introduceras till vad Kungakaka är för något. Som framgår av nästa inlägg.
Höga vågor och lite om Provenceväder
Stormen, i vars utkant vi befinner oss slog till hårt härnere igår. Tre meter höga vågor sköljde in över kajer och stränder. Och några människor har dragits ut till havs när de vandrat längs kusten. Minst en död.
Det är ovanligt högt vattenstånd också, det är därför det blir den här sortens konsekvenser. Vi, som bor en bit upp i landet, cirka tre mil från kusten och har omgivande skyddande berg märker inte alls av den hårda blåsten på samma sätt. Även om vi då och då konstaterar att vädertyperna här i Provence är av dramatisk sort. När det regnar blir det fullkomliga skyfall som varar hela dagar. När det åskar mullrar det bland bergen som vi aldrig hört det förr.
Och när den kalla mistralen brallar i, ja då är det svårt att stå upp ibland. Nu, när det är vinter i Provence får vi också kallare dagar, bara ett par plusgrader ibland. Men som idag när solen skiner från klarblå himmel på gula höstlöv så är det inte svårt att stå ut ändå! Hellre det än den stekheta "caniculen", hettan med 40 gradersvärme i veckor. Ja, nog är det växlande väder härnere i södra Frankrike.
Klicka på länken och läs mer.
intempéries - l'information en direct avec Var-Matin - varmatin.com
Det är ovanligt högt vattenstånd också, det är därför det blir den här sortens konsekvenser. Vi, som bor en bit upp i landet, cirka tre mil från kusten och har omgivande skyddande berg märker inte alls av den hårda blåsten på samma sätt. Även om vi då och då konstaterar att vädertyperna här i Provence är av dramatisk sort. När det regnar blir det fullkomliga skyfall som varar hela dagar. När det åskar mullrar det bland bergen som vi aldrig hört det förr.
Och när den kalla mistralen brallar i, ja då är det svårt att stå upp ibland. Nu, när det är vinter i Provence får vi också kallare dagar, bara ett par plusgrader ibland. Men som idag när solen skiner från klarblå himmel på gula höstlöv så är det inte svårt att stå ut ändå! Hellre det än den stekheta "caniculen", hettan med 40 gradersvärme i veckor. Ja, nog är det växlande väder härnere i södra Frankrike.
Klicka på länken och läs mer.
intempéries - l'information en direct avec Var-Matin - varmatin.com
fredag 1 januari 2010
Nyårsdagen 2010. Storm vid Medelhavet
Vi vaknar mitt i natten och hör att det dånar från havet. På morgonen konstaterar vi - det blåser något infernaliskt. Palmerna viker sig nästan, vågorna i den grunda havsvik där vi befinner oss får småbåtarna att gunga, fara runt och rycka i sina förtöjningar.
Ett piskande kallt regn gör inte saken bättre. Från terrassen i det stora huset ser man ut mot en annan del av havet. Stora vita skummoln slår mot klipporna, det ser nästan tsunamiliknande ut.
Vid frukosten - eller rättare sagt en överdådig brunch - för oss övernattningsgäster konstaterar värdfolket att så här högt vattenstånd i kombination med storm och starka vindbyar har man nog inte sett på många år.
När vi sen kör hemåt i blåsten syns tydligt hur havet strömmar över kajkanterna och in på själva vägen. Den som vill se närmare på det hela får klicka på bilderna (som inte ger fenomenet riktigt rättvisa). Men notera att man också julpyntat en av de små fiskebåtarna, den lilla Manon!
Kall, regnig och stormblåsig inledning på det nya sydfranska året alltså. Nåja, när vi kört de tre milen hem till vår by ändras vädret. Regnet upphör, blåsten likaså, molnen skingras och solen orkar fram en stund. Kallt är det dock, plus sju grader så det är vinterjacka på.
Jag tittar på alla bloggbilder av ett vackert vintersverige och ett moddigt Stockholm. Och är faktiskt rätt nöjd med att vara där jag är just nu. Första dagen på det nya året har börjat bra!
Ett piskande kallt regn gör inte saken bättre. Från terrassen i det stora huset ser man ut mot en annan del av havet. Stora vita skummoln slår mot klipporna, det ser nästan tsunamiliknande ut.
Vid frukosten - eller rättare sagt en överdådig brunch - för oss övernattningsgäster konstaterar värdfolket att så här högt vattenstånd i kombination med storm och starka vindbyar har man nog inte sett på många år.
När vi sen kör hemåt i blåsten syns tydligt hur havet strömmar över kajkanterna och in på själva vägen. Den som vill se närmare på det hela får klicka på bilderna (som inte ger fenomenet riktigt rättvisa). Men notera att man också julpyntat en av de små fiskebåtarna, den lilla Manon!
Kall, regnig och stormblåsig inledning på det nya sydfranska året alltså. Nåja, när vi kört de tre milen hem till vår by ändras vädret. Regnet upphör, blåsten likaså, molnen skingras och solen orkar fram en stund. Kallt är det dock, plus sju grader så det är vinterjacka på.
Jag tittar på alla bloggbilder av ett vackert vintersverige och ett moddigt Stockholm. Och är faktiskt rätt nöjd med att vara där jag är just nu. Första dagen på det nya året har börjat bra!
Nyårsafton i Le Brusc 2
Vår nyårsaftonsmeny är av det kreativaste slag: förrätt är en otroligt god ankleversoppa med chutney och ett gott, lite sött vin till. Ankan följs upp av saltlakemarinerade, lätt stekta ankbröst, otroligt möra och goda. Serverade med rucolasallad på en plommonrisotto och med hyvlad parmesan.
Dessi, som vid det här laget placerats under bordet mellan mattens ben, kopplad i sin lilla väska, tyckte att det var mycket gott också. Försiktigt smugglade jag ner ankbröstbitar till den lilla mademoisellen som satt där gömd och försiktigt nafsade åt sig godbitarna från mattens hand. (Jag fick en jätteportion som jag ändå inte orkat äta upp!). Gott rött vin till detta ur stora magnumbuteljer.
Och så osten på bilden - eller ostarna snarare vars namn jag nu glömt. Rébuchon, camembert, en lokal Roquefort och så en mild getost. Här i Provence är man lika noga med ostarna som med olivoljorna och vinerna. De mesta är lokalproducerat och har olika smak och klass. Här serveras ostarna (och nu kan Bloggblad titta) med olika sorters marmelad eller chutney till. Varje ost har fått sin speciella marmelad och kombinationen är mycket god.
Till efterrätt serveras färska hallon och björnbär i en form, övertäckta med crème fraiche och vit choklad. Och så socker på det som bränts till knäckigt lock. Några stora björnbär och myntablad avslutar och till detta serveras gott portvin.
Minsann hinner inte värden också i sista minuten koppla upp SvtPlay där vi hinner lyssna till Jan Malmsjö och hans ringande klockor. Från Skansen i realtid hör vi tolvslaget och alla önskar varandra Gott Nytt År här vid Medelhavskanten. Det är en lätt bisarr känsla - hela kvällen har haft en fransk touch och vi ÄR i Frankrike. Men vi har firat nyår med trevliga svenskar som hållit roliga tal och berättat historier på svenska. Och Malmsjö ringer in det nya året också för oss i Provence. Tur att vi fick se de svenska fyrverkerierna på tv för här sköt man inga sådana. Någon sa att det görs bara i kommunal regi och lilla Le Brusc är en liten fiskeby som kanske inte består med sådant. Det lär vara magnifikt i de större städerna dock.
Till tolvslagets nya champagne serverades det nyöppnade ostron, det är jul- och nyårsfesttillbehör för fransmännen.
Skönt för Dessi och de två andra hundar som också var med att slippa smällare. En trött liten vovve var det framåt två-snåret som då gärna satt stilla i famnen och sen tillsammans med matte och husse somnade sött i det lånade gästhuset. En överdådig nyårsafton fick vi i glatt och roligt sällskap! Tack värdparet och gästkockarna på Clos des Iles i Le Brusc för en fantastisk kväll!
Bonne Année och Santé (hälsa) önskade vi varandra. Och till alla bloggvänner detsamma!
Dessi, som vid det här laget placerats under bordet mellan mattens ben, kopplad i sin lilla väska, tyckte att det var mycket gott också. Försiktigt smugglade jag ner ankbröstbitar till den lilla mademoisellen som satt där gömd och försiktigt nafsade åt sig godbitarna från mattens hand. (Jag fick en jätteportion som jag ändå inte orkat äta upp!). Gott rött vin till detta ur stora magnumbuteljer.
Och så osten på bilden - eller ostarna snarare vars namn jag nu glömt. Rébuchon, camembert, en lokal Roquefort och så en mild getost. Här i Provence är man lika noga med ostarna som med olivoljorna och vinerna. De mesta är lokalproducerat och har olika smak och klass. Här serveras ostarna (och nu kan Bloggblad titta) med olika sorters marmelad eller chutney till. Varje ost har fått sin speciella marmelad och kombinationen är mycket god.
Till efterrätt serveras färska hallon och björnbär i en form, övertäckta med crème fraiche och vit choklad. Och så socker på det som bränts till knäckigt lock. Några stora björnbär och myntablad avslutar och till detta serveras gott portvin.
Minsann hinner inte värden också i sista minuten koppla upp SvtPlay där vi hinner lyssna till Jan Malmsjö och hans ringande klockor. Från Skansen i realtid hör vi tolvslaget och alla önskar varandra Gott Nytt År här vid Medelhavskanten. Det är en lätt bisarr känsla - hela kvällen har haft en fransk touch och vi ÄR i Frankrike. Men vi har firat nyår med trevliga svenskar som hållit roliga tal och berättat historier på svenska. Och Malmsjö ringer in det nya året också för oss i Provence. Tur att vi fick se de svenska fyrverkerierna på tv för här sköt man inga sådana. Någon sa att det görs bara i kommunal regi och lilla Le Brusc är en liten fiskeby som kanske inte består med sådant. Det lär vara magnifikt i de större städerna dock.
Till tolvslagets nya champagne serverades det nyöppnade ostron, det är jul- och nyårsfesttillbehör för fransmännen.
Skönt för Dessi och de två andra hundar som också var med att slippa smällare. En trött liten vovve var det framåt två-snåret som då gärna satt stilla i famnen och sen tillsammans med matte och husse somnade sött i det lånade gästhuset. En överdådig nyårsafton fick vi i glatt och roligt sällskap! Tack värdparet och gästkockarna på Clos des Iles i Le Brusc för en fantastisk kväll!
Bonne Année och Santé (hälsa) önskade vi varandra. Och till alla bloggvänner detsamma!
Nyårsafton i Le Brusc
Ett nästan trettiotal svenskar samlas på Clos des Iles i Le Brusc. Här arrangeras nyårsmiddag av högsta klass. Mycket matkunniga herrar diskuterar detaljer kring kvällens meny vid den magnifika spisen. Det dukas fram med bordsplacering och vackra vårtulpaner.
Gästerna anländer en och efter en och och på den stora runda terrassen under tak bjuds vi på rosa champagne och dadlar, omlindade med bacon, sen friterade och serverade med chèvre, en mild getost. Det blåser ganska kallt men är ändå häftigt att kunna stå ute och ta en "apèro" på årets sista dag.
Gästerna anländer en och efter en och och på den stora runda terrassen under tak bjuds vi på rosa champagne och dadlar, omlindade med bacon, sen friterade och serverade med chèvre, en mild getost. Det blåser ganska kallt men är ändå häftigt att kunna stå ute och ta en "apèro" på årets sista dag.
torsdag 31 december 2009
Vårt bageri
En snabbtitt in i vårt bageri får bli årets sista inlägg kring Livet i en sydfransk by. Här bakas goda bakelser men framförallt de dagliga baguetterna. Här köper vi också ett mörkt och saftigt fiberbröd som heter "Viking". Förstås.
Ikväll vankas det ännu mera godsaker. Vi åker till Le Brusc, till goda vännerna vid havskanten som ordnar med nyårsfirande för de svenskar som bor i närheten. Där var vi också på midsommarafton och hade väldigt trevligt på svenskt manér. Det är roligt att också träffa landsmän när man bor utomlands, i synnerhet så här trevliga svenska familjer.
Detta är vårt första franska nyår. Förra året firade vi i Stockholms skärgård, inatt blir det ett annat hav där fyrverkerierna kanske speglar sig. Vi får se, vi har en gråmulen dag med utlovat regn till kvällen. Men varmt - 13 grader och vår i luften.
Alla kära, i familjen, alla vännerna och de rara bloggläsarna önskas en härlig nyårsafton - Réveillon - och ett Gott Nytt År. Jag önskar er alla ett härligt år 2010 och hoppas alla era tankar och önskningar kring det nya året kommer att slå in. Själv önskar jag mig frid, lugn och kärleksfulla relationer - det bästa av livet alltså!
Meilleurs Voeux pour 2010. Bonne Année!!
Ikväll vankas det ännu mera godsaker. Vi åker till Le Brusc, till goda vännerna vid havskanten som ordnar med nyårsfirande för de svenskar som bor i närheten. Där var vi också på midsommarafton och hade väldigt trevligt på svenskt manér. Det är roligt att också träffa landsmän när man bor utomlands, i synnerhet så här trevliga svenska familjer.
Detta är vårt första franska nyår. Förra året firade vi i Stockholms skärgård, inatt blir det ett annat hav där fyrverkerierna kanske speglar sig. Vi får se, vi har en gråmulen dag med utlovat regn till kvällen. Men varmt - 13 grader och vår i luften.
Alla kära, i familjen, alla vännerna och de rara bloggläsarna önskas en härlig nyårsafton - Réveillon - och ett Gott Nytt År. Jag önskar er alla ett härligt år 2010 och hoppas alla era tankar och önskningar kring det nya året kommer att slå in. Själv önskar jag mig frid, lugn och kärleksfulla relationer - det bästa av livet alltså!
Meilleurs Voeux pour 2010. Bonne Année!!
måndag 28 december 2009
Exotiskt
På Dessis rastningsäng växer märkliga växter. Nån som vet vad det här kan vara för slags kaktus?
Utanför knuten
Vi har haft lite omväxlande väder här i Provence. Regnvädersdagar då det bara strilar ner från morgon till kväll. Kyliga dagar med sol, blå himmel och kall vind. Och så mittemellandagar som igår då man kan sitta med kofta på altanen och läsa en stund från lunch och framåt. I sol och 14 grader i slutet av december, det känns som lyx!
När Dessi behöver kissa går vi precis utanför vår knut till den lilla ängen utanför vår tomt. Just nu går det bra, det läbbiga spanska nålgräset kommer först till våren. Det är en otroligt vacker rastplats och jag kan inte se mig mätt på bergen runt omkring oss.
När Dessi behöver kissa går vi precis utanför vår knut till den lilla ängen utanför vår tomt. Just nu går det bra, det läbbiga spanska nålgräset kommer först till våren. Det är en otroligt vacker rastplats och jag kan inte se mig mätt på bergen runt omkring oss.
söndag 27 december 2009
Kulturkrock 3
De blir påtagligt närvarande, de sedan länge döda på den provencalska kyrkogården. Fotografierna ser nästan spöklika ut. Och en del av gravarna är översållade med små sten- eller marmorplattor med inskriptioner som: "Om varje tanke jag skänkt dig skulle vara en blomma skulle jorden vara en enda stor trädgård". Eller "för alltid tillsammans, din Monique". Till en jägare från svärsonen och bäste vännen en hemmagjord platta med bild på jägaren med bössa och hund. Och ett tack för härliga stunder tillsammans.
Ett ensamt par ligger tillsammans på sista bilden. Han var 10 år äldre än hon, 1979 dog han så länge fick hon vara änka. Och han fick krigskors för sina insatser under andra världskriget och var hederslegionär i Franska Främlingslegionen.
Det känns väldigt långt från strikta svenska kyrkogårdar där man möjligen kan se en liten duva på stenen. Och vi har alltid kors, både på gravstenar och i dödsannonser. I det kyrkliga katolska Frankrike används det inte alls. Dödsannonserna är bara strikt information: "Familjen Dupont i La Garde har den stora sorgen att meddela att dess far, farfar och bror Alfred Dupont har avlidit i sitt 87:e år. Begravningsceremonien äger rum xxx." Inga kors, inga dikter, inga namn mer än så här. Men desto mer är det på gravarna så det är lite omvända världen.
Ett ensamt par ligger tillsammans på sista bilden. Han var 10 år äldre än hon, 1979 dog han så länge fick hon vara änka. Och han fick krigskors för sina insatser under andra världskriget och var hederslegionär i Franska Främlingslegionen.
Det känns väldigt långt från strikta svenska kyrkogårdar där man möjligen kan se en liten duva på stenen. Och vi har alltid kors, både på gravstenar och i dödsannonser. I det kyrkliga katolska Frankrike används det inte alls. Dödsannonserna är bara strikt information: "Familjen Dupont i La Garde har den stora sorgen att meddela att dess far, farfar och bror Alfred Dupont har avlidit i sitt 87:e år. Begravningsceremonien äger rum xxx." Inga kors, inga dikter, inga namn mer än så här. Men desto mer är det på gravarna så det är lite omvända världen.
Kulturkrock 2
Sättet att smycka gravar skiljer sig högst väsentligt åt mellan Sverige och Frankrike. Häpet går vi runt och tittar på färska och konstgjorda blommor, en del i porslin till och med. Och alla små plaketter med minnesord på, tillägnade pappa, mamma, mormor eller bara "ami", vän. På en del av gravarna ligger också små änglar eller duvor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
