lördag 1 augusti 2009

Barnbarnsdop


I den här vackra kyrkan - Österåkers kyrka vid Åkersberga, några mil norr om Stockholm - förbereds dop.

Mitt lilla svensk-franska barnbarn, lilla G, ska nu om en stund få sina namn på "riktigt".

För över 35 år sedan döptes hans mamma, mitt yngsta barn, också i den här kyrkan. Det är roligt att lilla G också får sitt dopbevis härifrån.

Vi är först framme och helt ensamma vid kyrkan som ligger fantastiskt vackert i den svenska sommarnaturen. Här ligger också en god vän och före detta chef, käraste K, begravd. Han dog ung, bara 37 år gammal och det är nu länge sedan. Men jag går och klappar lite på hans gravsten med segelbåten på och säger hej.

Bloggmadamen Elisabet undrade i en kommentar till vackra skärgårdsbilder som jag lagt ut hur i hela friden man kan flytta ifrån ett så vackert land som Sverige till ett annat? Jag har funderat på hur jag ska kunna förklara det och fick också hjälp via min dotters väninnor på den efterföljande doplunchen.

De har alla träffats i Frankrike där de studerat. Två av dem har bott länge i Paris, en är gift med en fransman precis som min dotter. Alla talar flytande franska och är väl förtrogna med både svensk och fransk kultur.

Samfällt säger de när de nu hör hur bra vi trivs med vårt sydfranska boende - jamen det är väl självklart! Ni får ju nu det bästa av två världar.

Provence med sin underbara natur, ljuset, färgerna, maten, vinet, kulturen, de vänliga och hjälpsamma fransmännen, livsstilen som gör det så lättsamt att leva där. Och det varma och ljusa klimatet, de milda vintrarna och ljuvliga höstar och vårar.

Sen på sommaren, när det blir för varmt, så är ni i Sverige och njuter av det och träffar familjen och vännerna. Kan man ha det bättre säger de alla och tillägger att själva ska de försöka se till att ordna det så för sig också när deras jobbperiod är över.

Så kära Elisabet och alla andra som undrar - kanske är det så att en del av oss mår bra av och trivs med att "vidga vyerna" lite. Vi är inga Kristina från Dufvemåla som under hela sitt invandrarliv i Amerikat längtade efter sitt Sverige. Men det är klart att det är och var ett stort steg att ta för oss att lämna allt det vi hade och börja om på nytt i ett nytt land. Men vi flyttade inte för att vi vantrivdes i Sverige. Det är ett bra och vackert land och vi är för alltid svenskar i själen.

Men man kan också ha en fransk tillhörighet, må bra av andra scenerier, andra seder, annan kultur och ett annat språk. Det ger en utmaning i vardagen att klara av en ny sorts vardagsliv och träffa nya och spännande människor. Prata om andra saker än det man gör i Sverige, få fundera och tänka i andra banor.

Vill och kan man skaffa sig den möjligheten så tror jag att det är bra. Tryggheten har man ändå alltid inom sig och i dagens globala samhälle är det lätt att hålla kontakt med sina nära och kära. Och med flyget tar det några timmar till Sverige - inte veckor på båt som för Utvandrarna.

Har man dessutom en ingift fransk familj och ett "halvfranskt" barnbarn, så känns det också naturligt att kunna bo och leva i samma land och dela den franska världen också med dem. Jag tror dessutom att en flytt från Norrland till Skåne faktiskt kan vara väl så omvälvande som den vi gjort!
Posted by Picasa

torsdag 30 juli 2009

Skärgårdsmorgon 2


Bilder utan ord. Men klicka för känslans skull. Det är tidigt på morgonen och himlen speglar sig i vattnet och ger upp- och nerkänsla

Posted by Picasa

Skärgårdsmorgon


Så här såg det ut klockan halv sju i morse. Helt vindstilla, spegelblankt hav.

Det sydfranska bylivet är för en period förflyttat till ö i Stockholms skärgård.

Det är bara att klicka på bilderna och njuta

Posted by Picasa

onsdag 29 juli 2009

Skillnader


Nu går kameran och jag på upptäcktsfärd i det nygamla landskapet. Precis vid husknuten växer den här busken.

Vad är det för något - vet namnkunniga bloggläsare?

En vanlig svensk sommarbukett av ängsblommor är däremot inte så svårdefinierad med sin gulmåra, hundkexen, blåklockorna och någon tistelblomma.

Se så vackert det är på vårt lilla utebord tillsammans med vattenglas, svensk morgontidning och så hav och brygga i bakgrunden.

På datorskärmen visas aktuella och kommande temperaturer i vår sydfranska by. Redan på morgonen är det nu 30 grader och hela veckan blir det så. Och upp mot 34 grader på eftermiddagen vissa dagar.

Av erfarenhet vet vi att detta inte stämmer. Det blir snarare kroppstemperatur eller feber -upp mot 37 till 39 grader vilket gör livet svårligen levbart därnere just nu.

Här på ön har vi svala 23 grader och 17 i vattnet. Badkrukor som vi är har vi ännu inte gått i. Men det kommer!


Posted by Picasa

Skärgårdsliv 5


Här är det aborrfest. Lilla L. får upp den ena efter den andra med metspö från den egna bryggan.

Många är för små och åker tillbaka i sjön men det blir ändå till en god måltid.

En och annan sill (eller strömming?) fastnar på kroken också.

Och som vanligt blir Dessi klappad på och lekt med av barnen.

Posted by Picasa

Skärgårdsliv 4


Nu närmar vi oss. Just runt vassdungen dyker huset upp.

Kan det bli svenskare? Med bryggbastu, svensk flagga, röda knutar och en liten skvalpande jolle?

(Klicka på bilderna för härlig skärgårdskänsla)

Posted by Picasa

Skärgårdsliv 3


Nu går det undan. Lilla och Stora L, morfar med barnbarnsflicka, styr oss snabbt och säkert den korta biten mellan fastland och ön där hus och resten av familjen väntar oss.

Dessi som har seglat i Medelhavet och inte räds varken dammsugare eller gräsklippare, kryper ihop något när de stora turbodieslarna vrålar igång och båten går upp i höjd och börjar plana. Öronlapparna fladdrar i fartvinden.

Och ja, ja. Jag vet - det är inte miljövänligt och allt vad det kan vara. Men det är en kort tur och svallet som ser häftigt ut i aktern lägger sig snabbt.

Härligt är det också att vara tillbaka i kända skärgårdstrakter. Just i de här lederna tillbringade jag, exmannen, de tre barnen och dåvarande labradoren Puck minst ett par sommarveckor till sjöss i ganska modest segelbåt. Det är återseendets glädje!

Posted by Picasa

Skärgårdsliv 2
























Sett ur ett Medelhavsperspektiv är det här småbåtar. I några av de mera schangdobla hamnarna i södra Frankrike har vi sett fullkomliga skepp, troligen ägda av superförmögna schejker eller andra oljemiljonärer.

Så är det inte i denna normalsvenska marina i Stockholmstrakten. Men nog finns det rätt stora båtar här också.

Snart ska vi åka i en stor och snabb sådan. Husse och Dessi väntar på goda vännerna, också de bosatta i Frankrike men med sommarhus i skärgården.

Snart blir vi upphämtade och far iväg ut bland öar och skär för en middag med övernattning.


Posted by Picasa

Skärgårdsliv 1


Här är vår utsikt under några veckor. Vi tror inte att vi kommer att tröttna på den. Redan ser vi den på olika sätt, som här i begynnande skymning och med solglittrigt hav.

Måsar har vi både inne och ute.

Och för den nyfikne finns en bild av ett sjökort där, någon stans bland alla vikar och bryggor vårt lilla skärgårdshus är beläget!

Posted by Picasa

Vårt sommarhus i Sverige


Nu har vi flyttat in!!

Äntligen är vi tillbaka i den vackraste av skärgårdar. Stockholms.

Här ska vi nu bo i fem veckor i vår väninnas sjöstuga, ett stenkast från hav, brygga och bastu.

Kan man ha det bättre? Titta på utsikten från matplatsen, tallen utanför sovrummet och ängsblommorna utanför ytterdörren.

Detta är en ljuvlig plats på jorden och vi landar sakta i lugnet efter den ansträngande hemresan.

Posted by Picasa