onsdag 26 januari 2011

Stieg Larsson på franska




Jag upphör inte att förvåna mig över svenska deckar- eller kriminalförfattares popularitet här i Frankrike. Överallt där böcker säljs ser man Stieg Larssons Millenie-böcker, Camilla Läckberg, Håkan Nesser och ytterligare någon som jag inte kommer på nu. Översatta till franska förstås. Hur kommer det sig att just svenska deckarförfattare blir så populära i ett land som Frankrike?

I sista numret av veckomagasinet L'Express är det också en flersidig artikel om Eva Gabrielssons bok om hennes och Stiegs liv, vad den nu heter på svenska. Här är den översatt till "Stieg et moi", Stieg och jag. Jag har inte läst artikeln i sin helhet men den handlar förstås om hennes bok, livet med Stieg, arvstriden och ett eventuellt fjärde manuskript.

På första bilden ser man paret på 1980-talet, på den andra hur böckerna ser ut i Frankrike och sist ett citat: "Vår högsta önskan var att äntligen kunna få äga vår egen stuga på en ö".

Jag har förstås, som alla andra läst böckerna och sett filmerna. Bra, spännande men obehagliga. Men inte är det litteratur som kommer att gå till världshistorien, det tror jag inte. Inte heller filmerna. Intressanta samtidsuttryck kommer de att förbli, det tror jag. Inte minst genom den märkliga kvinnofiguren Lisbeth Salander.

Och det är klart att hela historien med författarens för tidiga död och en arvsstrid om miljonerna som böckerna inbringat är en story i sig själv. Men personligen har jag inte mycket till övers för folk som går så här hårt in i arvsstrider även om det på ett plan kanske går att förstå. Men utan att veta tror jag inte att Eva Gabrielssons bok kommer att generera lika mycket pengar som f.d sambons gjorde. Det skulle också förvåna mig ytterligt om den översattes till franska!
Posted by Picasa

måndag 24 januari 2011

Trebarnsmamma på vift

Just nu är det bara snöbilder att förmedla från den sydfranska byn. Så här kommer istället en annan bild från sydeuropa. Den föreställer bloggmadamen som ung trebarnsmamma, på vift från barnen med dåvarande maken, barnens pappa. Vi körde bil - en ganska fräck Fiat minns jag - i ett sträck Stockholm-Venedig över slingrande alpvägar och genom ett antal europeiska länder. Mormor tog sig från Skåne och tog hand om barnbarnen en vecka.

Här står jag på det eviga torget i Venedig i full 1970-talsmundering (kolla byxbenen) mitt bland samma mängd duvor som säkert huserar där än idag. Och ja, vi åkte gondol också!
Posted by Picasa