tisdag 3 november 2009

PUSS!!


Mitt i "röran" och turbulensen som uppstod för en tid sedan här i vår sydfranska by fick jag av rara bloggvännera Mira, fotografen och Christina, illustratören, en nyinstiftad "Pusspokal".

En vandringspokal var det och jag föreställer mig att den skulle kunna se ut ungefär så här. (Jag behöver putsa mitt silver ser jag).

Jag blev så himla glad och skäms över att jag har glömt bort att skicka den vidare (eller det har jag inte men jag har fått göra en massa andra saker.

Nu kommer jag inte ihåg om den här ska gå till en bloggvän i taget men jag tror att det är så. Helst vill jag skicka den till alla som varit så engagerade och uppmuntrande och följt våra öden och äventyr så i tanken är det så.

Men till flitigaste bloggmadame jag känner - och också den som alltid bryr sig om andra och håller reda på födelsedagar och namnsdagar och hittar de mest underfundiga inköpslistor och vackraste fönster. Till henne, http://cikoriatva.blogspot.com , går den här PUSSPOKALEN. Jag tror att det ska vara en "vandrigspokal" dessutom, stavat just så?

Puss, puss, Elisabet i Ystad och tack för att du är en så fin och engagerad vän!

Och TACK till Mira och Christina för att jag var den första som fick den!!
Posted by Picasa

måndag 2 november 2009

Franska ojämlikheter

Nu, ni - ska ni få läsa om vad jag nyss själv läst i magasinet Marie France - en Amelia/Femina på franska. Typ.

Minns ni artikeln från 1960-talet som handlade om hur den franska hustrun skulle bete sig för att i allt behaga sin man?

Det här är nästan i samma stil. Men nu skriver vi 2009 och en fransk psykolog, kvinna, Maryse Vaillant har skrivit en bok som på svenska heter: "Männen, Kärleken och Troheten".

Nu ska vi som läsare få den verkliga sanningen bakom det faktum att män är otrogna och bedrar mer än vad kvinnor gör. Så här förklaras det i artikeln med rubriken: Älska och bedra samtidigt, det är möjligt (liten språkövning nedan för den som har lust).

Marie France: Enligt er är det mycket lättare att vara en trogen kvinna än att vara en trogen man. Varför?
Maryse Vaillant: Till skillnad mot oss (kvinnor) som oftast står emot frestelsen att vara otrogna genom vårt psyke och vår uppfostran, så är trohet en utmaning för männen. Skälet är att, även om de försöker "hålla sig i skinnet", fruktar de så ofta att de inte är virila att de har svårt att hålla sig lugna. Det är som om de har ett permanent behov av få bekräftelse på den punkten.

Intervjun fortsätter sedan med att psykologen Maryse förklarar att hon ofta sett bland sina klienter att kvinnor har svårt för att bedra därför att de inte står ut med skulden de känner medan männen oftast har svårt att känna sig tillfredsställda med enbart en kvinna.

Att hon kan sin Freud förstår man när hon talar om att det är männens kastrationsångest som får dem att känna att "riktiga män fäster sig aldrig vid någon och är aldrig beroende av någon". Hon tror visserligen att det finns trogna män, men det är först sedan de mognat och blivit trygga i sig själva vilket är mycket svårt för de flesta eftersom de har sina fadersförebilder (som förstås har varit likna otrogna dom kan man tänka) och de dessutom hela tiden riskerar att brädas av andra män.

På frågan om hon tror att män är mindre otrogna idag än förr svarar hon: Nej, män har alltid bedragit sina kvinnor, mer eller mindre diskret och de fortsätter på samma sätt än idag. Den skillnad som finns idag är att också kvinnor då och då tillåter sig utomäktenskapliga eskapader medan de förr fick nöja sig med att "bedra i tankarna" - "tromper en pensées".

Sen blir det franskare och franskare. Hon delar in de otrogna männen i två grupper, (snart tror jag henne så mycket att jag får ta ett allvarligt samtal med mig närstående man tror jag:-), den Monogame Otrogne och den Polygame Trogne.

Den första sorten uppför sig som den perfekte maken. Han säger sig älska sin hustru och trots sina utomäktenskapliga förbindelser kan han inte tänka sig skilsmässa. Han ser på äktenskapet som en social inrättning, till för att bilda familj, men tycker samtidigt att det är helt naturligt och normalt att ha älskarinnor vid sidan av. Inte för att han har tråkigt men för att han tycker sig ha rätten att liva upp vardagen lite. För att också på det sättet kunna hålla fast vid sitt äktenskap.

Den andra sorten, den Polygame Trogne då, hur är han? Förstås motsatsen till den andre. Han är ingen förförartyp och har som äkta man inte alls svårt att vara engagerad i sin hustru och hålla sitt ord. Hans problem ( p r o b l e m !) är att han är en man som tycker om att älska och han har inga svårigheter att älska både den första och andra kvinnan. Detta är en man med "multipla troheter". Han kan både älska och bedra samtidigt och hans polygami är ett resultat av hans behov av att få älska.

Psykologen för sedan ett resonemang som går ut på att hon inte tror på trohet som företeelse om den finns där för att man är tvungen eller känner sig fast i en relation. Den sortens påtvingade trohet där man tvingas undertrycka sin libido leder ofelbart till depressioner, våldsamheter och neuroser.

Det finns visserligen män, även om de i hennes värld verkar vara få, som är trogna för att de vill vara det och anser att det är etiskt och moraliskt riktigt. Men det är uteslutande mogna män som är det. Och så riktar hon en uppmaning till oss gifta kvinnor. Vi ska inte ta på oss skulden för att våra män är otrogna. Vi kan inte förstå männens kastrationsångest som gör att de måste bekräfta sig som män genom andra kvinnor. Det är inte vårt fel att de gör så här, män blandar så ofta ihop maskulinitet med virilitet att de har mycket stora svårigheter att avstå från "friheten att förföra" - "la liberté de séduire".

Låt oss därför sluta upp med att oroa oss och ta på oss allt som har med känslor i relationerna att göra säger psykolog Maryse. Man kan både vara en god mor, en god hustru, bra älskarinna och vara bedragen utan att det betyder att man inte är älskad.

Jag ska visa den här artikeln för en fransk väninna som för två veckor sedan informerades av sin man att han tröttnat på henne, att "flamman i äktenskapet", femton år gammalt, inte längre fanns kvar och att han nu ville ha just sin "liberté", frihet. Hon ställs inför fullbordat faktum, han har packat det nödvändigaste och lämnar henne ensam med de två barnen samma dag.

Vad bestod friheten i? En ny relation förstås, en kvinna på arbetet med vilken han haft ett förhållande i över ett år.

Jag tror inte min väninna håller med den franska psykologen, så mycket fransk kvinna hon själv än är. Gör ni?

Posted by Picasa

Gissa vem...


...som var med i franska TV2:s söndagspratprogram "Vivement Dimanche"?

Den här snyggingen känner ni väl igen? Han i mitten alltså.

Man brukar ju säga att det är på barnen man märker att man själv börjar bli gammal. Jag tycker det gäller för gamla filmstjärnor också.

Gud så jag tyckte Alain Delon var vacker när det begav sig. Superfransk och med underbara ostronfärgade ögon.

Trettiofem år senare sitter han i mys-soffan och är faktiskt lika obändig charmig, cool. Och snygg. Eller?
Posted by Picasa

söndag 1 november 2009

Fransk Halloween 2


Lite suddiga bilder blir det i Alla Helgonsmörkret utanför vår dörr. Den ena gulliga ungen efter den andra dyker upp, bankar på dörren och vill ha sina "bonbons".

En del av de små förstår förstås ingenting men tycks ändå mycket nöjda med att så många vuxna ser till att deras godispåsar blir välfyllda.

Jag frågar förstås om jag får fotografera och det går så bra så. Ett par av pojkarna, de på sista bilden ringer på dörren en gång till. När jag erbjuder dem mera godis säger de: Non, non Madame, vi har fått det vi ska. Men vill ni vara snäll och ta ett foto till på oss?

Och så ser de så skrämsiga ut de nånsin kan och blir mycket nöjda med resultatet.























Jag ler för mig själv hela kvällen, särskilt efter att en pojke i tioårsåldern med en stor grismask på huvudet sträckte sig upp och buffade mig på kinden. "Un gros bisous pour vous et merci Madame" sa han när han fick sina karameller. En stor puss till er Madame och tack så mycket!

Vavava, som Christina brukar skriva. Vilket underbart folk detta är!


Posted by Picasa

Toussaint - Halloween på franska 1


Eller rättare sagt, Toussaint betyder just Alla Helgon och det är den dagen idag som firas. Men barnen här i Frankrike har förstås anammat Halloweentraditionen och i går kväll var det dags.

Vi ställde ut en liten lykta i köksfönstret medan grannarna lite längre bort dekorerat hela huset med "spindelväv" och pumpor.

Strax ringer det på dörren och vad står där om inte den lilla sötaste flicka i en så vacker orange klänning och med hatt på det lilla söta huvudet. STORA kassar för godisinsamling har barnen också med sig. Här är det inte Trick or Treat eller Godis eller Bus som gäller. Bara godis räcker gott och väl.

Alla barnen har pappa eller mamma med sig som håller sig i bakgrunden. Man släpper inte ut sina barn på kvällen ensamma här, det förekommer aldrig. Barnen hälsar artigt Bonsoir och så får man låtsas att man blir rädd först och sen fråga vad det kan vara för något de kan vilja?

Och lite blygt kommer det då: "Je veux des bonbons, s'il vous plaît". Karameller vill de ha. Utan att hota med bus alls. De lite större pojkarna är tuffare och säger bara "Bonbons!!

Och föräldrarna övervakar att de inte roffar åt sig utan säger "doucement", ta det försiktigt, och sen tackar barnen så artigt, merci och Bonne Soirée och piper iväg till nästa hus.

Och det plingar och bankar på dörren i ett kör, Dessi får fnatt och fattar inte ett dugg vad det är för konstiga barn som står utanför hennes dörr!

Posted by Picasa