Vi har ännu inte fått våra Carte Vitale utan bara en "attestation" med våra socialförsäkringsnummer som gör att vi kan gå till fransk läkare utan att behöva betala skjortan.
Hur det blir med mitt kort vet jag ännu inte, jag har blivit uppringd av flera tjänstemän på försäkringskassan som just nu inte verkar veta att den vänstra handen sysslar med något den högra inte gör.
Det är det här med att jag gärna vill heta M i förnamn och inte A (som är mitt förstanamn men inte mitt tilltalsnamn) som spökar till det tror jag. Men maken har inte heller fått sitt kort, han ska vara glad att hans första namn också är hans tilltalsnamn, annars hade han fått gå härnere i Frankrike och heta Valdemar och det hade INTE roat honom, det vet jag!
Men jag är inne i systemet, det fick jag bevis på igår. Jag har hört det förut - när du får kallelsen till din första franska mammografi, då finns du.
Nu råkar det vara så att jag har två skräckar i mitt liv - tandläkare och mammografiapparater. Man är ju olika känslig för olika saker och jag har fött barn utan större besvär och opererats för annat och klarat det med. Tandläkare måste per definition utföra saker som orsakar obehag men mammografi - det finner jag är djävulens påfund. Eller åtminstone männens. Hade deras ädla delar klämts fast mellan två skivor och plattats till på det sätt som våra stackars kvinnobröst görs, hade man för länge sedan hittat en annan undersökningsmetod än mammografi.
Mina har tidigare utförts på Danderyds Sjukhus i Stockholm. Å yrkets vägnar var jag bekant med en docent på onkologen där och för honom beklagade jag mig över hur fruktansvärt ont den här undersökningen gör. En av gångerna svimmade jag nästan av smärtan, en annan gång fick jag en panikångestattack med ett rusande hjärta.
Han funderade en stund och sa sen; hm, ja vi får ju väldigt fina plåtar här men man kanske skulle tala med sköterskorna om att inte klämma FÖR hårt. Jag prövade en gång till efter det men sen var det stopp.
Varje gång jag fått en mammografikallelse från detta sjukhus (till skillnad från här i Frankrike var man ju alltid inbokat viss tid och dag och var tvungen att meddela om man inte kunde komma) så har jag ringt eller mailat och sagt: Jag är ledsen, det går inte, ni har "gjort mig så illa" vid tidigare undersökningar att jag inte klarar av dem längre.
Det är klart man inte får något svar på det och så dröjer det ett år eller två och så kommer den förbenade mammografitiden igen.
Så inte blev jag särskilt glad när jag upptäckte att jag inte undkommer här i Frankrike heller.
Men det är något i tonen i det här två papperen som ändå gör mig intresserat och vänligt inställd.
Själva kallelsen innehåller inte tid eller plats. Istället uppmanas man att själv kontakta några av de otaliga ställen där mammografi genomförs. När jag tittar på den bifogade adresslistan blir jag paff - i varenda liten ort finns minst två ställen dit man kan gå för att få detta gjort.
Ett mycket artigt och pedagogiskt brev är dessutom bifogat. Man inbjuds av ett antal samverkande organisationer att genomgå denna undersökning som är helt gratis för kvinnor mellan 50 och 74 år. Under rubriken: Era frågor, våra svar, berättas om undersökningen, varför den är viktig och hur den går till.
Man förstår redan här att det är annorlunda än i Sverige. Om undersökningsresultaten är normala skickas de till en särskild organisation för ytterligare en radiologisk genomgång för att garantera kvaliteten som man säger. Därefter skickas röntgenplåtarna och resultatet HEM till mig med post och samtidigt meddelas min husläkare. Man uppmanas därefter att spara sin plåtar, de är viktiga för framtiden. Man sparar sina mammografiresultat hemma hos sig själv, har man ju aldrig hört talas om!
Om resultatet visar på abnormaliteter görs ytterligare undersökningar och "min" radiolog skickar sedan resultaten till husläkaren med vilken man sedan har den fortsatta kontakten.
Och så gör man lite reklam på slutet och säger att om bröstcancer upptäcks i tid så blir man frisk i 9 fall av 10. Den som vill öva lite på sin franska kan klicka på bilderna och läsa själv.
Jag kan ju räkna ut vad ni som ev. kommenterar det här kommer att säga: Gå för sjutton. Jag ska fundera. Erbjudandet gäller till den 14 juni i år.
Från den vackra basilikan vars historia jag nu berättat kommer en sista bild. I Sverige skulle den klassas som kitch och "new age" men här hänger den på hedersplats.
Här är Maria Magdalenas huvud, det som finns i basilikan i St. Maximin la Sainte Baume.
ÄNTLIGEN kommer det efterlängtade Carte Vitale - sjukförsäkringskortet som det strulat så mycket kring.
ska se till att mannen i trädet kan kapa de grenar som behövs.
, med god svampsås på Karljohan.
De här två personerna såg jag på fransk tv igår.
Men det är något i tonen i det här två papperen som ändå gör mig intresserat och vänligt inställd.
