lördag 28 mars 2009

I Jesu eller Kesu namn?

Från den vackra basilikan vars historia jag nu berättat kommer en sista bild. I Sverige skulle den klassas som kitch och "new age" men här hänger den på hedersplats.

Den får ett inlägg som tillägnan till Kesu som har Christ som smeknamn. Oh Lord!


(Klicka och se så vackert det lyser från hans hand).
Posted by Picasa

Maria Magdalenas huvud

Här är Maria Magdalenas huvud, det som finns i basilikan i St. Maximin la Sainte Baume.

Ja, inte såg jag det på det här sättet inne i sarkofagen. Jag hade blivit livrädd då. Men så här ser den ut, hennes skalle, det enda som finns kvar. Hela historien kommer ju som vanligt på bloggar i omvänd ordning så läs mer på de andra inläggen om basilikan och dess historia.

Intill den ligger ett dominikanerkloster och vid dess sida en femstjärnig restaurang och ett hotell.

Vi bor på historisk mark. Det är bara tre och en halv mil hem till byn!
Posted by Picasa

Maria Magdalenas sarkofag


Här är nergången till kryptan i basilikan i St. Maximin.

Färska blommor på statyn. Det är mörkt och sneda, slitna gamla stentrappor. Lite läskig känsla är det att kliva in i det här mörka rummet. Där bakom gallret ska Maria Magdalenas huvud finnas i ett relikskrin av glas.

Jag kikar och fotograferar men anar mig bara till något. Ser ni någonting?

Klickar man på textbilden går det nog att läsa lite om varför just bara huvudet blev kvar.

Posted by Picasa

Basilikan i St. Maximin


Så här vackert och imponerande är det inne i den stora basilikan. Den otroliga och helt intakta orgeln byggdes av Jean-Esprit Friard mellan 1772 och 1775.

Och som alltid i franska kyrkorum (som dessutom alltid är öppna) är det levande ljus och färska blommor överallt.

Härliga platser att gå runt i - det är levande andliga ställen där människor strövar omkring och man verkligen känner hur gammalt allt är.

Posted by Picasa

Sankta Maria Magdalenas Basilika


I den lilla orten St. Maximin la Sainte Baume finns en fantastisk basilika från 1200-talet. Den är uppkallad efter Maria Magdalena, hon som var en av kvinnorna kring Jesus och som många, inte minst efter Da Vinci-koden, spekulerat i var Jesus hustru.

Hon kom till Provence för att på hans uppmaning predika hans budskap och enligt sägnen dog hon här och begravdes på den plats där den enorma kyrkan nu står.

Hennes grav blev en pilgrimsplats och en skylt i kyrkan berättar att så många delar av hennes kvarlevor togs av pilgrimer och andra att det slut bara var huvudet kvar.

Det finns nu bevarat i en krypta i basilikan som är enormt imponerande.

Trettiotre meter hög och den har dessutom en fantastisk orgel från 1700-talet som tydligen är bevarad intakt också efter franska revolutionen då den riskerade att bli förstörd. Den har 2960 pipor och när vi var där spelade någon alldeles otroligt vackert på den.

Liten känsla av denna stora byggnad får man om man klickar på bilden i mitten. Nere till vänster om ingången sitter en tiggarkvinna, en vänlig sådan med en liten mellanpudel som bekantade sig med Dessi. Hon fick följa med in i kyrkan, "dans les bras", dvs om vi bar henne.

Så hon har storögt sett den vackra inredningen och också fått lyssna på sakral musik.
Posted by Picasa

fredag 27 mars 2009

Raclette- igen!
























Nu var det ju ett tag sedan vi åt raclette.

Men härnere blir man inspirerad. Osten och charkuterierna finns på vår dagliga supermarché och när nu nya svenska vännerna i vår lilla domän kommer på middag är det både roligt och lätt att bjuda på detta.

Några ögonblicksbilder alltså från ytterligare en måltid, goda franska skink- och korvvarianter, en stund med Dessi i famnen hos vår svenska grannfru som verkligen kan det här med hundar och gillar henne på stört. Och det är ömsesidigt, Dessi har redan från början en väl utvecklad social förmåga och är glad när det kommer gäster.

Och så en pratstund om ditt och datt, mest det här med att bo omväxlande i Sverige och i Frankrike.

Jo, vi har det bra!

Posted by Picasa

Carte Vitale - finalement!

ÄNTLIGEN kommer det efterlängtade Carte Vitale - sjukförsäkringskortet som det strulat så mycket kring.

Mannens är helt korrekt. Han slipper heta Valdemar.

Mitt är korrekt på en punkt. Man har uppfattat att jag heter M och inte A i förnamn.

Men eftersom man här i Frankrike envisas med att fråga efter ens flicknamn i alla officiella sammanhang så har man - förstås - trots både brev och samtal - satt dit mitt flicknamn istället för mitt nuvarande efternamn. Man adresserar kortet korrekt och använder då rätt för- och efternamn.

Men på kortet står jag som den unga flicka jag en gång var. Det känns mycket märkligt faktiskt. Sådär hette jag ju fram till jag gifte mig vid 21 års ålder och det var då en självklar identitet. Nu har den poppat upp igen efter många år. Frankrike vill ha mig som den unga kvinnan, det är bara så.

För när jag ringer CPAM, försäkringskassan så är det nu en femte handläggarkvinna som vänligt säger att detta gör ingenting alls - hon har själv sitt flicknamn på sitt Carte Vitale. Alla uppgifter om mig som behövs för att jag ska få rabatt hos doktorn och på apoteket finns på kortet, jag behöver inte byta.

Jag pustar ut men f-n trot. Jag får se första gången det används om det funkar. Och ni får se det lite suddigt, mest för att visa att det faktiskt existerar och är gult och grönt. Med foto och chip och det hela. Och ett helt annat "personnummer". Mitt börjar på 2 som alla kvinnors. Mannens på 1 som alla mäns. Det första och viktigaste könet förstås:-)
Posted by Picasa

Sällsam upplevelse 2


Det här var vad den speciella konvojen bestod av. Vi trodde inte våra ögon. Här kommer lastbil efter lastbil med stora tunga stridsvagnar och pressar sig förbi oss och andra på den smala gatan.

De kör så nära att jag varje ögonblick tror att nosen på vår bil ska få sig en törn av de här bjässarna. Aldrig i livet att jag sett en stridsvagn på så nära håll och nästan underifrån.

Det är visserligen blå EU-flagga på dragbilarna men de är tyskregistrerade och kikar man noga på de efterföljande vita konvojbilarna så ser man att det står Bundeswehr på dem. Klicka och se!

Det är tyska armén som återigen kör igenom den här franska orten. Både maken och jag får sällsamma déjà-vu-känslor. För inte så länge sen var de här i annat syfte - nu är det Nato, EU och Angela Merkel och Sarkozy kindpussar varandra och länderna har mycket samarbete och stort utbyte av varandra. Men en och annan äldre fransman tyckte nog vad de tyckte om de här unga käcka tyskarna som återigen rattade krigsmateriel genom deras stad.

Det här är ett annat Europa än det vi är vana vid i Sverige. När såg man stridsvagnar på gatorna där senast? Trädbeskärningsmannen väntar lugnt in konvojen och fortsätter sedan att kapa sina grenar. Och vi går i kloster!

Posted by Picasa

Sällsam upplevelse 1


Vi åker tillsammans med de svenska vännerna till orten St. Maximin la St:e Baume. Vi har varit där förut, det är ett typiskt trevligt franskt samhälle, berömt för sitt kloster och sin basilika.

Vi åker in i staden på de som vanligt smala gatorna och blir stoppade av en man på gatan i gul väst som ska se till att mannen i trädet kan kapa de grenar som behövs.

Det är trädbeskärningstid i Frankrike och vartenda träd beskärs på årsgrenarna, märkligt men så är det.

Medan vi står där och väntar dyker det upp en "convoi exceptionnel". Brett och tungt fordon. Inte har vi en aning om vad detta är för något.

Men det blir en märklig upplevelse!
Posted by Picasa

Matdags igen!


Goda vännerna kommer förbi med besök från Sverige för att kika på hur vi bor och hur vår lilla by ser ut.

Vi går alla till vår traditionella byrestaurang, den där man lagar så god provencalsk mat.

Här äts det: pilgrimsmusslor, Coquilles St. Jacques, med god svampsås på Karljohan.

Ankbröst, riktigt knaperstekta och rosa inuti tillsammans med endiver och haricots verts, omlindade av bacon.

Och så rapphöna med fyllning av gåslever och lammben med goda grönsakstillbehör.

Sallad, vatten och husets rosévin. Mycket gott! Kostnad? Mellan 13 och 17 Euro per maträtt.

Posted by Picasa

Wallander på franska

De här två personerna såg jag på fransk tv igår.

Jag zappar konsekvent förbi alla amerikanska dokusåpor och filmer, dubbade från engelska till franska. Det är alldeles outhärdligt att se de osynkade läpprörelserna och lyssna till de plastigt pålagda ljuden och franska b-skådespelare vars röster inte påminner ett dugg om Brad Pitt eller Meryl Streep.

Men igår studsade jag till. Det var en ännu märkligare känsla att se och hör Krister Henriksson och Johanna Sällström tala franska. Kurt Wallander såg ju ut som Kurt Wallander men till slut blev det bara för mycket att höra honom säga att han var tvungen att bege sig från "Mallmuu d'Isschtadd". Han var i Malmö och var tvungen att åka tillbaka till Ystad alltså. Så nu vet Elisabet hur hennes stad uttalas på franska!
Posted by Picasa

onsdag 25 mars 2009

Inne i systemet! Mammografikallelse


Vi har ännu inte fått våra Carte Vitale utan bara en "attestation" med våra socialförsäkringsnummer som gör att vi kan gå till fransk läkare utan att behöva betala skjortan.

Hur det blir med mitt kort vet jag ännu inte, jag har blivit uppringd av flera tjänstemän på försäkringskassan som just nu inte verkar veta att den vänstra handen sysslar med något den högra inte gör.

Det är det här med att jag gärna vill heta M i förnamn och inte A (som är mitt förstanamn men inte mitt tilltalsnamn) som spökar till det tror jag. Men maken har inte heller fått sitt kort, han ska vara glad att hans första namn också är hans tilltalsnamn, annars hade han fått gå härnere i Frankrike och heta Valdemar och det hade INTE roat honom, det vet jag!

Men jag är inne i systemet, det fick jag bevis på igår. Jag har hört det förut - när du får kallelsen till din första franska mammografi, då finns du.

Nu råkar det vara så att jag har två skräckar i mitt liv - tandläkare och mammografiapparater. Man är ju olika känslig för olika saker och jag har fött barn utan större besvär och opererats för annat och klarat det med. Tandläkare måste per definition utföra saker som orsakar obehag men mammografi - det finner jag är djävulens påfund. Eller åtminstone männens. Hade deras ädla delar klämts fast mellan två skivor och plattats till på det sätt som våra stackars kvinnobröst görs, hade man för länge sedan hittat en annan undersökningsmetod än mammografi.

Mina har tidigare utförts på Danderyds Sjukhus i Stockholm. Å yrkets vägnar var jag bekant med en docent på onkologen där och för honom beklagade jag mig över hur fruktansvärt ont den här undersökningen gör. En av gångerna svimmade jag nästan av smärtan, en annan gång fick jag en panikångestattack med ett rusande hjärta.

Han funderade en stund och sa sen; hm, ja vi får ju väldigt fina plåtar här men man kanske skulle tala med sköterskorna om att inte klämma FÖR hårt. Jag prövade en gång till efter det men sen var det stopp.

Varje gång jag fått en mammografikallelse från detta sjukhus (till skillnad från här i Frankrike var man ju alltid inbokat viss tid och dag och var tvungen att meddela om man inte kunde komma) så har jag ringt eller mailat och sagt: Jag är ledsen, det går inte, ni har "gjort mig så illa" vid tidigare undersökningar att jag inte klarar av dem längre.

Det är klart man inte får något svar på det och så dröjer det ett år eller två och så kommer den förbenade mammografitiden igen.

Så inte blev jag särskilt glad när jag upptäckte att jag inte undkommer här i Frankrike heller. Men det är något i tonen i det här två papperen som ändå gör mig intresserat och vänligt inställd.

Själva kallelsen innehåller inte tid eller plats. Istället uppmanas man att själv kontakta några av de otaliga ställen där mammografi genomförs. När jag tittar på den bifogade adresslistan blir jag paff - i varenda liten ort finns minst två ställen dit man kan gå för att få detta gjort.

Ett mycket artigt och pedagogiskt brev är dessutom bifogat. Man inbjuds av ett antal samverkande organisationer att genomgå denna undersökning som är helt gratis för kvinnor mellan 50 och 74 år. Under rubriken: Era frågor, våra svar, berättas om undersökningen, varför den är viktig och hur den går till.

Man förstår redan här att det är annorlunda än i Sverige. Om undersökningsresultaten är normala skickas de till en särskild organisation för ytterligare en radiologisk genomgång för att garantera kvaliteten som man säger. Därefter skickas röntgenplåtarna och resultatet HEM till mig med post och samtidigt meddelas min husläkare. Man uppmanas därefter att spara sin plåtar, de är viktiga för framtiden. Man sparar sina mammografiresultat hemma hos sig själv, har man ju aldrig hört talas om!

Om resultatet visar på abnormaliteter görs ytterligare undersökningar och "min" radiolog skickar sedan resultaten till husläkaren med vilken man sedan har den fortsatta kontakten.

Och så gör man lite reklam på slutet och säger att om bröstcancer upptäcks i tid så blir man frisk i 9 fall av 10. Den som vill öva lite på sin franska kan klicka på bilderna och läsa själv.

Jag kan ju räkna ut vad ni som ev. kommenterar det här kommer att säga: Gå för sjutton. Jag ska fundera. Erbjudandet gäller till den 14 juni i år.
Posted by Picasa

tisdag 24 mars 2009

Péage - fransk betalmotorväg


Nu har vi vant oss. För att kunna åka snabbt och med god fart och standard får man betala.

De franska motorvägarna håller hög standard och ligger skyhögt över de tyska som ständigt repareras och där man kan hamna i timslånga "stau" - köer som man egentligen inte vet varför de uppstått. Det kan vara olyckor, vägarbeten eller tittolyckor, vad vet man. Mer än att man sitter fast. I det trista Ruhrområdet är det mindre roligt. Ja, det är inte roligt någonstans.

Men "Umleitung", dvs det som på franska kallas "déviation" och som på svenska betyder "trafikomläggning" existerar mycket sällan här. Inte vet jag hur fransmännen håller sin vägar i så bra skick utan att det är köbildning som i Tyskland. Vår GPS indikerar då och då "trafic d'accordé0n" vilket är ett gulligt uttryck tycker jag. "Dragspelstrafik". Man ligger tätt ihop, utgör en kö. Som ett vackert musikinstrument.

Men för att slippa detta så får man betala också. Vår tripp till Luxemburg, enkel väg på raka fina snabba motorvägar i nittio mil, gick på ungefär en svensk tusenlapp, dvs det dubbla tur och retur.

Så här ser det ut. Man kommer i (egentligen för hög, högsta tillåtna fart på motorvägare är 130 km/tim.) hastighet fram till betalstationen - péage.

Antingen är den utformad så att man bara får en "tikkää", en biljett som man måste bevara till nästa péage. Där, för att komma vidare kan man antingen råka ut för en automat där man först stoppar in sin "tikkä" och sen uppmanas av en automatröst att i nästa lilla springa stoppa in sitt CB, dvs Carte Banquaire. Vips går den nedfällda bommen upp och man är ute på nästa betalsträcka - hur långt och hur länge har vi ännu inte lärt oss.

Just här är betalstationen bemannad. En antagligen helt avgasförgiftad person tar emot "ticket" och "carte", det tar femton sekunder men betalstationspersonen (man vet aldrig om de är män eller kvinnor, de sitter för högt upp för att man ska se det) kostar ändå på sig ett : Merci, bonne route, bonne journée. Tack, kör försiktigt och ha en bra dag. Bil efter bil, kort efter kort.

Imponerande. Och då var det ändå STREJK den här dagen, som så ofta i Frankrike. Inte märkte vi det.
Posted by Picasa

Dessi åker bil


Dessi har fått en snabbstart i att åka bil. Visserligen var det nästan nittio mil i bil när hon hämtades men det är ju över en månad sedan.

Nu fick hon följa med tur och retur till Luxembourg, också nittio mil på en dag dit och sedan hem igen.

Det är väl SÅDÄR kul tycker hon. Men fann sig snällt och satt eller sov stilla i sin lilla väska mellan mattens fötter. Bäst var det när man fick den vackra sidensjalen runt sig - en lite fröken pimpínett har vi allt!

Och vi vet nu att hon fungerar precis så bra som vi tänkt oss. Liten hund, tar inte plats, går att flyga med som handbagage dessutom.
Posted by Picasa