Aj, aj, aj. Dessi hos veterinären igen!

Det som ser ut som en gräshoppa eller annan insekt på de första bilderna är:

Jättestor yttersta del av det höga gräs som växer på rastningsängen. Cirka 2 cm långt.

Detta är utplockat från längst in i Dessis öra för ett par timmar sedan.

Igårkväll strax innan läggdags gav Dessi plötsligt ifrån sig ett riktigt smärttjut. Ingen av oss har märkt eller sett någonting, vi förstår inte vad som hänt. Dessi ylar och gnäller av smärta, darrar och kryper ihop. Vi letar överallt - har hon blivit getingstucken, är det en skorpion, VAD kan det vara?

Hon lugnar sig något men det blir en orolig natt. Dessi äter och dricker inte under hela morgonen och förmiddagen. Man ser att hon vill försöka vara som vanligt men det går inte. Så fort hon börjar röra sig som vanligt måste hon skaka på huvudet och hon blir mer och mer påverkad.

Matten försöker kika in i de små svarta luddiga öronen men ser förstås ingenting. Så mitt i vännernas hämtning på flygplatsen i Nice får vi ringa veterinären och får komma ner direkt förstås.

Nu får vi en annan veterinär, lika trevlig som den första. Och vi är fyra personer som gemensamt försöker hålla nere denna lilla pyttevalp när han upptäckt att detta strå, detta "herbes", gräs i hennes örongång är det som orsakat hennes smärta.

Till slut går det inte, Dessi får så ont och vi kan inte hålla henne stilla. Hon får en lugnande spruta utom synhåll för husse och matte och efter fyra försök i det lilla örat får veterinären till slut ut detta elände. Som är hullingförsett och förstås redan orsakat öroninflammation med var och svullnad.

Så det blir antibiotikadroppar i örat i fem dagar. Och uppvakningsspruta och order om stillhet under eftermiddagen, ingen mat, inget vatten, lugn och ro och uppsyn.

Återbesök om en vecka och då ska hon sövas igen. För vi passade på att fråga om valptänderna som inte trillar av sig själva och de sitter så fast att de måste tas bort, annars växer hennes permanenta tänder fel.

Arma hund! Och vilken tur att vi tecknat försäkring. Dagens besök gick på 90 Euro, kanske är det faktiskt till och med billigare än i Sverige, här ingick medicinen också. Som man får direkt av veterinären, det är verkligen service att slippa gå till apoteket efteråt.

Så här trevlig var den unge, effektive veterinären. Som hjälpsamt fyllde i försäkringspapperen åt oss och berättade hur vi skulle göra. Och demonstrerade vad som hänt med örat med hjälp av anatomiska planscher.

Uppenbart är detta vanligt härnere - ingen annan hund jag haft har råkat ut för det här. Men här växer ju gräset högt och det ser ut som vete längst ut, torrt och knastrigt. Uppenbarligen flyger det lätt in i hundöronen?

Vi får byta rastplats, detta vill vi inte att hon råkar ut för någon mera gång. Pust - vi har faktiskt glömt hur det är att ha en riktig "bébé" i huset.

Nu sovs det i den lilla trygga kabinväskan. Hoppas allt är över i morgon. Då ska vi på seglingstur i Medelhavet med goda vännerna. Och bland annat göra en tur in mot örlogsstaden Toulon där fredsdagen 8 maj i morgon firas med hela franska flottan och presidenten Sarkozy!

Sverigebesök

Nej vi har inte flyttat tillbaka till vår stockholmska skärgård. Men så här har det brukat se ut förr om åren när vi fått besök av våra andra skärgårdsvänner.

Här angörs vår brygga och hunden Max, vår fine och underfundige vän i 13 år väntar spänt på en av sina favoriter, bästisväninna A.

Som egentligen är kattperson men tycker om hundar också.

Idag angör de Nice, maken är i skrivande stund på väg dit för att hämta dem för ett fyradagarsbesök i Provence för första gången.

Så nu blir det utflykter, goda måltider och rosévin igen! Och kanske lite mera sporadiska blogginlägg ett par dagar.

A bientôt!

Inte bara ABBA...3

Fransk nyhetsmorgon presenterar ung svensk musik. Och blandar inslagen med en otrolig mängd fördomar och okunskap om Sverige som ligger "là-bas" - därborta någonstans.

Här är det märkligaste av allt tycker man; inga extremt vackra, långa blonda svenskor. Utan fem små korta brunetter, hur kan det vara?

Det märkligaste med de små korta brunhåriga flickorna sägs också vara att de inte får spela annat än på helger. De är bara runt sexton år och går fortfarande i skolan.

Jag har aldrig hört talas om några av artisterna man visar upp och har inte en aning om vad den här flickgruppen heter. Kanske är alla riktiga kändisar i Sverige - har de varit med i Idol som jag ju missar härnere?

Det märkligaste är dock hur man pratar om Sverige och svenskarna och sprider fortsatta gamla stereotyper kring hur vi antas se ut och vara. En videosnuttscen visar de här flickorna när de springer efter en kille och då spekuleras det i att det kanske är så det går till hos oss: där springer flickorna efter pojkarna för att de vill ha en "fiancé", en fästman.

Man ska ju inte gnälla förstås. Det är ju roligt att man lyfter fram Sverige, framförallt som musikland och där har man ju rätt - visst ligger Sverige på framkant när det gäller det och det är en stor "exportvara". Men man undrar ju hur urvalet av artister görs och varför man kan så lite om oss.

Å andra sidan - hur mycket kan vi om Frankrike? Vi har ju alla våra lite stereotypiska uppfattningar om människorna i de olika europeiska länderna.

Vad är en fransman för dig? En gubbe med basker och baguette under armen med häftigt humör? Och hur är svenskarnas syn på de franska kvinnorna?

Inte bara ABBA... 2

Franska Télématin presenterar ung svensk musik. Och får problem med den här unge mannens namn.

Hur man uttalar nästa flickas namn går inte att skriva fonetiskt men Anna klarar man. Och säger: "Enfin une petite blonde quand même!"

"Äntligen en liten blondin!". Jag håller nästan på att storkna framför tv:n inför de här urgamla fördomarna om vackra svenska flickor. Så får hon sjunga, "la petite blonde" och det är "pas mal", inte så dumt det heller tycker man.

Inte bara ABBA....

På franska nyhetsmorgon, Télématin finns varje morgon ett inslag, Bloc Notes, där William, programledaren på första bilden, tar emot ett par specialister inom olika kulturområden.

Den unge mannen med skägg och rufsigt hår är musikrecensent och berättar den här morgonen om att han ska presentera svensk musik.

Sverige är inte bara ABBA, säger han. Fast, tillägger han, vad vet man, dom kanske har barn som också ägnar sig åt musik? Man får ju genast klart för sig att han inte vet särskilt mycket om det svenska musiklivet! Eller finns det ABBA-barn som musicerar officiellt?

Sen enas de båda herrarna om att när man tänker på Sverige då är det unga blonda flickor, "extremement belles", utomordenligt vackra - jo man tackar, den gamla myten existerar fortfarande.

Därför är det desto märkligare att man nu kommer att presentera musik som framförs av "små, korta brunetter".

Och så visar man bild på flickan på tredje bilden och man får höra henne sjunga en snutt.

Sen kommer man till pojken på sista bilden, han har ett så konstigt namn: Peter van Poehl. HUR ska detta nu uttalas på svenska? Hela studion engagerar sig och det förslaget efter det andra ramlar in. Till slut enas man om att det nog ska heta "Pöl" och så får han sjunga också. "Pas mal", inte så dumt, tycker man även om det här är så långt ifrån fransk ungdomsmusik man kan komma.

Fransk ko får sig en omgång!

Dessi har egen leksakslåda. I den ligger hemska pipleksaker och mjukisdjur av alla sorter.

Vi vet, hon är "gatée", bortskämd. Men hellre lite för mycket saker än söndertuggade skor och annat bus.

Efter att gett upp försöket att få matten att kasta bollar och dra i tuggben ger hon upp och botaniserar i sin låda. Här funderar hon en stund över vilket byte som skall väljas.

Det blir en fransk svart-vit ko.

Den som trodde att det inte var något krut i den här lilla minihunden får försöka föreställa sig kraften med vilken den franska kossan kastas runt.

Dessi tråkar sig.

Vi har stilla söndagsfrid i byn och huset idag. Pustar efter gårdagsmiddagen, gör just ingenting, läser en bok i solen och den 27-gradiga värmen.

Dessi äter de mest konstiga saker och får diarrée och får därför bara vara på tomten under uppsikt. Halva rabatterna är snart uppkrafsade och vårt nystädade hus fylls med eklöv i småbitar, konstiga maskar och nu sist en klistrigt krypande vinbergssnäcka på vardagsrumsmattan!

Det blir till att hålla sig i huset ett tag. Vilket förstås är jättetråkigt. Här uppmanas man till lek genom de stirrande pepparkornsögonen. Går inte det så tuggar man gärna på mattens träkulor på golvet som hör till den vackra gardinuppsättningen.

Just den känns idag som extra behaglig att vila ögonen på. Liksom den matchande kudden där det står "Bonheur" - Lycka. Just en sån dag är det.

Blidösund i Blidösundet

Inspirationen bloggare emellan upphör inte att förvåna mig.

Kesu har skrivit om hundar och bilar och visat bilder som fått mig att gå tillbaka tilll mina egna bildarkiv.

Nu händer samma sak igen. Det ska festas så småningom ombord på den här skönheten skriver hon. På "vår" Blidösund - den vackra ångbåten vi levt tillsammans med i så många år.

Tutandet utanför vår havsvik när hon passerat och är på väg in i inloppet till Blidösund på sommarkvällarna, och som här, gör en fin tilläggning i god fart vid Blidös färjeläge, har för evigt etsat sig fast på alla hinnor - ögon- och trumditon.

Sverige när det är som vackrast tycker jag. Klicka på bilderna så syns det varför.