Gamla vespatider

Det känns mycket närkligt att tänka sig att man ett antal decennier senare ska sätta sig, den här gången längst bak, på motsvarande typ av fordon fast nu i Frankrike. Snart kommer den, EU-moppen!

Nu jäklar...!

En sån här tuff EU-moppe kommer snart att levererastill dörren i några delar för hopmontering av den tekniske maken. Sen ska den stuvas in i husbilen för att användas när vi vill göra besök i städer och orter där vi parkerar den stora husbilen på ställplatser och campingar, ofta långt från centrum. Kanske mannen tar den för att köra ner till byn för baguetteinköp, vi får se.

Aldrig hade jag trott att jag skulle återuppleva min ungdoms vespafärder i mogen ålder. Vi måste fixa plats för Dessis väska också så hon kan följa med men det får lösa sig. Kolla namnet på hjälmarna: Top Gun. Det ni!!

Snö i Provence

Ja, det är inte mycket, men redan när vi landade i Nice efter barnbarnsbesök i Stockholm möttes vi av snöblandat regn och uppgifter om att kallare väder var på gång. Så här såg det ut nästa morgon. Snö uppe i våra annars blåa berg och snö överallt i trädgården. Och i solstolen där jag innan vi reste kunnat sitta ute efter lunch med en god bok i solen.

Nu har det tinat bort igen men det är fortfarande kallt, ett par plusgrader bara. Tack och lov verkar inte hotet om 20 cm snö och sjutton minusgrader infrias - vi får några kalla men också soliga dagar framöver. Men det är inte roligt för citronträden och mimosan väntar lite med att blomma ut för fullt.

Kusinträff

Äldsta barnbarnet, sötaste lilla S, sex och ett halvt år, kommer på besök för att träffa bebiskusinen för första gången. Egentligen är hon inte så road av bebisen men håller henne pliktskyldigast en stund tills hon tröttnar och ber sin pappa ta bort den tunga sexkilos-ungen.

Lilla S har börjat i förskola och läser och skriver redan själv. Bokstäver och ord kunde hon redan för ett år sedan men nu är det långa ramsor med rimord. Alla fyra räknesätten kan hon också och svarar snabbt att sju minus fem blir två. Och att fyra gånger fyra blir sexton. Och så är man mitt i tandömsning också, flera små gluggar och så de gulliga taggiga nya tänderna på framväxt.

Lilla S är duktig på att rita också. Först berättar hon att hon vill ha en dvärghamster och skriver till och med ner det. Sen fixar hon snabbt ihop en bild med pappa på cykel och henne själv i barnstolen därbak. Allt är med, cykelsadel, styre, trampor och kedja. Och så två glada figurer förstås. Mitt konstnärshjärta sväller, jag ser hur bra hon ritar för sin ålder och det känns extra roligt.

Hon får ett par roliga pennor från Provence och en svart tröja där det står "Nice", inköpt på flygplatsen. Eftersom hon kan läsa säger hon genast att hon fått en "Nissetröja" av farmor. Och så är det ju. Vi kommer numera att säga att vi ska köra till Nisse när det blir aktuell med Nice-resor! 

Bebisbesök i januaristockholm

Under vårt Stockholmsbesök är det precis så grådaskigt, halvkallt och eftermiddagsmörkt som jag minns våra Sverigevintrar. Usch, så trist det är - brr för att gå ut, halkigt är det också. Nej, bättre att vara stugsittare med lilla bebis L. På första bilden syns gipsavgjutningen av mammamagen, det var en stor bebis och späd mamma så det tog sin tid att komma ut. Av en slump är avgjutningen placerad i vardagsrummet under en tavla jag målat, en parafras på Vermeers Kvinna med brev med en gravidmage där också.

Den lilla piggögda bebisen bärs runt och pussas på ideligen och får emellanåt träna sig lite i sitt BabyGym eller försöka fundera på hur man ska få tag i leksakerna som ställs framför henne. Hon är bra nära att greppa tag i saker själv nu, vilken dag som helst inser hon att hon kan styra sina händer själv. Det är fantastiskt att se hur mycket en liten människa på två och en halv månad ändå förmår.

Familjens nyaste bebis

Så här ser hon ut, Lilla söta L. Att mamma har påbrå från Kina och Nepal syns ju men som farmor känner jag igen mycket från sonen (och hans bror!) från när de var i samma ålder. Här är hon 2,5 månader och har precis börjat fyra av de mest fantastiska leenden. Dock svåra att fånga eftersom kameran upptar mera intresse.

Bebiskorgen har verkligen familjeanor. I den låg första gången min mamma, född 1925. Sen dess har alla barn i släkten haft den som första säng, först jag som äldsta barn, sen mina tre systrar och alla våra barn. Och nu är turen kommen till deras egna barn, min mammas barnbarnsbarn. Det är som en gammal familjedopklänning. Korgen är helt otroligt fräsch och intakt, ställningen är av fin bambu, hopsatt med läderband och den har praktiska rullhjul.

Och nej, barnet sover inte med huvudkudde. Det sovs platt och på rygg, allt enligt dagens inriktning. Kudden används när Lilla L. ska vara med när vi äter middag och kunna halvsitta för att se vad som händer. I korgen ligger också en från Frankrike medhavd "doudou", en snuttefilt som här i Frankrike görs enligt en viss modell och i mjuka tyger. På psykologspråk kallas en sån för "övergångsobjekt" och anses här vara mycket viktigt. Varje barn har en doudou, tacka för det när man måste lämnas på dagis eller till dagmamma vid tre månaders ålder - längre ledighet än så har inte franska mammor så då består tryggheten av snuttisen!

Nice-Arlanda. Barnbarnsbesök

Detg går smidigare och lättare än vi tror. I tid med god väninnas hjälp är vi på flygplatsen i Nice där det i och för sig är jättetuffa säkerhetskontroller (av med klockor, skärp och broddkängor och allt som har med metall att göra) men vi hinner gott och väl med. Vi flyger Norwegian Airlines och för dem som inte vet, tror vi att de kommer att ta över nästan all flygtrafik från Skandinavien och hit ner framöver. Norskt tror vi att det ska vara men all besättning både på upp- och nerresa är helsvensk. Det känns hemtamt och tryggt och som första flygbolag i Europa erbjuder man gratis wifi ombord. Helt makalöst. Här sitter 128 passagerare, (nästan allihop) och leker med sina smartphones, iPads och Appledatorer hela den 2.5 timmar långa resan till Stockholm. Det som bara för något år sedan var förbjudet. En del sover dock, andra tar sig en miniflaska vitt vin inför landningen. Jag läser om Victoria kommande förlossning i Svensk Damtidning och känner att jag är l å n  g t från Frankrike.

Vi flyger sista biten över hemstaden Stockholm och gamla förorten Täby strax  före midnatt. Maken har tagit en förkörningssiesta inför hyrbilskörningen tll Nacka. Vi landar i ett tyst och snöigt, kallt Sverige. Och kör genom tysta tunnlar till annan förort där vi nästa morgon väcks med en bebis till frukost.