Ännu ett fransk väntrum

 I raden av franska läkarväntrum har turen nu kommit till en specialistläkare i invärtesmedicin. Mottagningen ligger som så många andra i ett vanligt hyreshus och det är inte särskilt väl utmärkt så man får krångla sig in.

Det är tur att det sällan är långa väntetider för bekväma stolar, det finns helt enkelt inte. Det här väntrummet har dock vinnlagt sig om lite färg och så finns det två mastodontlika skinnfåtöljer som man knappt kommer upp ur när man sjunkit ner i dem.

Det är varmt, ingen luftkonditionering utan en visp i taket. Några patienter kommer och går och efter ett tag upptäcker jag att det är två läkare som delar mottagning. Den ena är alltså invärtesmedicinare, den andre är psykiater. Den senare tar hutlöst betalt - nästan 800 kronor för en session. Jag vet inte om psykbesök omfattas av sjukförsäkringen, antagligen inte.

Här får vi vänta ganska länge. Men jag får å andra sidan själv över en timmes konsultation av en mycket professionell läkare som ställer många och ingående frågor och kommer med snabba och grundliga svar. Mycket av synen på vissa tillstånd och hur de ska behandlas skiljer sig från Sverige men det blir rätt enahanda och också fel att när man är bosatt i Frankrike försöka säga att "i Sverige anser man att..."

Det är bara att anpassa sig till de franska kunskaperna och förhållningssätten även om de i vissa stycken känns något gammalmodiga. Eller också ligger de på förkant. Jag har t.ex aldrig i Sverige fått frågan om något av mina barn vägt över 4 kg vid födseln. Antar att det beror på att man idag vet att hög födelsevikt kan predisponera för framtida fetma.

"Förlåt så mycket" sa min mamma när jag berättade detta. Själv vägde jag över fyra kg men vem kan göra något åt det, inte mamma nu iallafall!

Ögonblicksbilder från närmaste staden. Hyères les Palmiers

Cirka tre mil från vår by ligger närmaste större stad. Hyères les Palmiers, eller bara Hyères (uttalas "iijäär") som den kallas. Det är en vacker stad, numera främst känd för alla sina palmer som det verkligen finns gott om. Staden har också en annan historia men mer om det en annan gång.

Den ligger vid havet men här befinner vi oss på en av de mindre gatorna i centrum. Det är 35 grader varmt, vi är på väg till en av de många doktorerna och passerar en husfasad där tvätten torkas i fönstren som vanligt. Jag funderar och kikar över vad fransmännen har för böcker på sina nattygsbord och kollar i bokhandelsfönstret. Jag känner inte igen en enda författare eller en enda titel.

En bit ner på gatan ser vi ännu ett exempel på typisk fransk parkering. Trots hot om bortforsling står ändå en bil parkerad just bredvid parkeringsförbudsskylten. Att det troligen är en bilskolebil gör det hela ännu roligare. I lokalen strax bredvid står skylten: Recuperation de points.

Obegripligt för den som inte vet att franska körkort numera är belagda med en slags poängskala som börjar med tio fräscha poäng. För varje trafikförseelse man gör sig skyldig till blir man av med ett eller flera poäng, beroende på hur svår försyndelsen har varit. Kommer man för långt ner på skalan riskerar man att bli av med hela körkortet och får då ta om det.

Tydligen kan man också i tid återvinna poäng men hur det går till vet jag inte. Troligen genom att både köra och ta teoretiska prov. Än så länge och faktiskt fram till 2018 har vi svenska körkort och hur man ska kunna dra poäng från dem förstår jag inte. Skulle vi tappa våra körkort eller bli av med dem på annat sätt måste man numera ansöka om franska körkort som är en jätteprocedur i sig. Plus att man hamnar i poängsystemet. Så vi håller hårt i dem!

Svenskt barndop i Provence

I den här vackra franska bykyrkan döps yngsta barnbarnet en het och solig augustidag. Både morfar och morbror med respektive plus svenska och franska vänner deltar liksom den franska familjen förstås.

Återigen sitter vi i en fransk kyrka och sjunger svenska psalmer. Dopet är protestantiskt och den vänlige prästen Jan Olof har kommit hela vägen från Nice där Svenska Kyrkan finns för att förrätta dopet. Han har inte någon kantor med sig men däremot sin gitarr och han sjunger och ackompanjerar så jättevackert. Flera i församlingen har fantastiska sångröster, någon sjunger i kör hemma i Sverige så sångerna låter underbara!

Den lille sover sig obekymrat igenom hela ceremonien och säger inte ett pip!

Efteråt bjuds på fantastisk provencalsk buffé, goda viner och trevlig samvaro i flera timmar. En väldigt rolig och givande svensk-fransk dag på alla sätt!

Hem till Provence. Sista milen in i hettan

Vi är jätteglada att vi bestämde oss för att köra den här vägen hem, via Route Napoléon, för omväxlings skull. Ett så fantastiskt stycke Europa att det var näst intill oslagbart med dessa vyer som mötte oss bakom varje krök.

Sämre rastplats har vi ju stått på faktiskt!

Det blir varmare och varmare ju längre söderut vi kommer. När vi så småningom kommer hem till vårt hus framåt kvällskvisten är det 38 grader och har varit ännu varmare under dagen. Vårt halvt döende blåregn har tagit fart igen, tack och lov men hettan har gått åt ett antal växter i trädgården och det är bara att gräva upp gulnade, torkade plantor och ersätta med nya.

Det har varit ett svårt trädgårdsår i år, vi hade faktiskt många frostnätter och snö som låg kvar i vintras så då försvann också ett antal växter. Och de här extrema värmeböljorna, les canicules, gör det inte lätt för varken levande växter, djur eller oss människor. Nu beklagar sig alla - ortsbefolkningen och grannarna - ingen orkar med den här otroliga hettan och alla gömmer sig bakom sina fönsterluckor.

Vi tackar gud att vi har installerat air condition i huset och tror förstås att elräkningen kommer att sticka ordentligt i höjden när vi måste köra för fullt. Men, nej, för andra året i rad sjunker nu vår elförbrukning - det är en bra investering med konvertibel luftvärmepump, det märkte vi i Sverige också.

Nu stundar nya familjehögtider - svensk-franskt dop, födelsedagar och bebisfamiljebesök väntar oss. Vi oroar oss förstås för hur de små bebisarna ska klara den här sortens värme men det går över förväntan!

Hem till Provence. Genom Schweiz och in i Frankrike!

Nu har vi inte så långt hem. Vi bestämmer oss för att köra genom Schweiz trots att vi vet att man får betala en hel årskostnad för att få köra på motorvägen där. Det är en märklig känsla att plötsligt i det "tullfria" EU med tomma gränsstationer överallt plötsligt hamna i en bemannad sådan och vinkas åt sidan av en uniformsklädd tulltjänsteman.

Han ser förstås direkt på vår svenskregistrerade bil att vi inte har det nödvändiga klistermärket på vindrutan. Vi betalar snällt och han säger faktiskt också att om vi väljer att köra igenom landet på "vanliga" vägar så behöver vi inte betala något.

Men nu har vi bråttom hem och det är en snabb och bra motorväg med vackra vyer där också. Välkända trakter för mig när vi passerar Lausanne, här bodde jag ett halvår som ung, studerade och arbetade om vartannat.

Ljus i tunneln - äntligen hemma i Frankrike igen!!

Hemresan till Provence. Vilka vyer!

Efter relativt låglänta marker längs vinvägen blir landskapet plötsligt väldigt dramatiskt. Vi kör längs kurviga vägar med höga berg på vår väg till Titisee - vi hoppas kunna hitta en plats på någon av de campingar som ska finnas vid denna omtalat vackra sjö.

Vi kör och kör och vägarna blir mindre och smalare. Vår gps-dam leder oss in på de märkligaste vägar och inte en campingskylt är i sikte. Till slut tar det tvärstopp, vi kommer inte under en viadukt, bilen är ett par decimeter för hög.

Det är bara att vända och försöka leta efter en annan camping som står utsatt i en av de många böcker vi har. Det är lika omöjligt att hitta den så till slut får vi fråga oss fram. Det är inte precis en camping vi kommit till utan en stor bondgård som upplåter delar av en stor parkeringsplats som uppställning. Det finns el, vatten och toalett men framförallt en v i d u n d e r l i g utsikt. Vi kliver ur bilen och tror inte våra ögon.

Det är som att befinna sig i en scen ur Sound of Music. Att klicka på bilderna rekommenderas. De ger ändå inte verkligheten rättvisa - det var helt otroligt att befinna sig där. Roligt med nästan-nya-kamerans zoom också, här kunde jag verkligen använda den.

Hemresan till Provence. Vinprovning i sydtyskland

Vi kör genom det sydtyska vinlandskapet och åker igenom små sömniga städer. Trots att det fortfarande är turistsäsong känns det att vi är i slutet av den. Att vi är i Tyskland är heller inte att ta miste på - korsvirkeshusen står tätt och blomsterprakten är stor med hängpelargoner i stora klasar utanför varje fönster. De tyska trädgårdarna är ett under av vackra och välskötta sådana - inte ett ogräs och väldigt vackert framför varje hus.

Här hittar vi en av de många "Weingut", vingods eller vintillverkare snarare. Vi bjuds vänligt in till provning, man ber oss sitta ner vid ett stort bord och hämtar genast glas, bröd, vatten och servietter. Och så provar vi olika sorters vin - vitt förstås - och får en lång och intressant förklaring om vilka druvor man använt och till vad just de olika sorterna passar bäst.

Vi väljer ett gott halvtorrt vin som vi tar några flaskor av. Får dem fint inpackade i vacker kartong som lätt går in i husbilens stora "garage" som lastutrymmet kallas. Det är en av fördelarna med husbil - vi har inte brist på utrymme och tar med lätthet också med oss moppen om det skulle behövas.

Nu sätter vi fart mot Schwartzwald och den omtalade Titisee där vi hoppas finna plats för natten.

Hemresan från Sverige. In i det sydtyska vinlandet

Hon står i sina egna tankar, cykelflickan vid en av broarna över Neckar i Heidelberg. Det är grönt ljus sedan länge! Vi lämnar staden obesedd den här gången och fortsätter söderöver.

Så småningom hittar vi fram till "Weinstrasse", vägen som går genom de sydtyska vinodlingarna. Nu kör vi på små landsvägar och har sedan länge lämnat Autobahn. Det liknar vårt provencalska vinlandskap men ändå inte. Här står vinstockarna i militäriskt strikta och täta rader och fälten är oändliga. Vinstockarna ser också annorlunda ut - mycket högre än hemma hos oss.

Vi tar paus i en liten ministad och chauffören blir glad när han ser en bil där det säljs nygrillad kyckling och revbensspjäll. Med husbil är det praktiskt - man vänder bara framstolen så vips har man en sittplats vid bordet. Denna enkla lunch intogs på papperstallrik och med händerna som synes!

På väg hem från Sverige. Sydtyskland

Tillbaka till vår hemresa från Sverige i början på augusti. Vi hittar en lustig camping i Heidelberg precis vid floden Neckars strand. Vi står med nosen tre meter från stranden och Dessis pudelinstinkter (plaska i vatten) gör sig omedelbart påminda.

Mitt emot oss står ett vackert hus och flodbåtarna kommer och går i ett. På kvällen kommer ett åsk- och slagregn som efterlämnar stora sjok av dimma och vattenånga över floden. Och det vackra huset ser lite spöklikt ut i mörkret.

Dagens bild - gissa vad det föreställer!

Om några veckor är det nordisk Konstrunda med skandinaviska konstnärer som  ställer ut ungefär som på Österlen. Här i Provence med öppna ateljéer andra helgen i oktober.

Jag försöker hitta tid att att måla ikapp. Det är över ett år sedan jag höll i en pensel och jag tilltåter mig att
bara leka mellan de varma regnskurarna i min nuvarande "uteateljé", dvs terrassen.

Så här kan det bli när man bara låter pensel och färg flöda.  Vad ser ni och vilken av bilderna säger något?

Fransk mellanpass mellan Sverigebilderna

När vi häromdagen var ute och körde en sväng i det vackra landskapet passerade vi en by där ett av otaliga minnesmärken fanns. Just det här är tillägnat en General Magnan, sjöofficer uppenbarligen med tung insats under kriget. Många gator överallt är uppkallade efter honom.

Den som vill veta vad just det här monumentet handlade om får klicka på bilden och försöka tyda texten. Alltid färska blommor som vanligt vid varje sånt här ställe.

Jag roade mig med att vända upp och ner på ankaret. De av mina läsare som liksom vi har sina "rötter" i Norrtälje vet precis vad jag menar. Norrtälje stadsvapen består av just ett upp och nedvänt ankare - i skrivande stund minns jag inte varför det är så men det finns ett skäl. Norrtäljes ankare är mera stiliserat men så här kändes det lite som en hälsning hemifrån trots allt!

Hem till Provence. Tyskland.

Liten restaurang i närheten av favoritorten Amelinghausen på Lüneburger Heide. Ett glas svalt gott tyskt vitt vin, skummande öl för maken och så panerad kotlett med mängder med Pfifferlinge - älsklingskantarellerna! Enkelt men gott och skönt att slippa stå och stöka i husbilsköket efter långa mil.

Värdparet är vänligheten själv och bredvid oss sitter jättetjocka motorcyklister och gullar med lilla Dessi. Man förstår verkligen att människor faktiskt är feta här - detta är verkligen ingen smalmat!! Inte mängderna med öl heller för den delen.