lördag 14 november 2009

Strandlunch i Cannes 3.


Här är vår lunch i Cannes på den trevliga strandrestaurangen.

Bloggmadamen åt förstås sina älskade Coquilles St. Jacques, de förföriska pilgrimsmusslorna. Här tillagade i en underbar rykande stuvning med svamp och tryffel och serverade tillsammans med risotto med en kvist rosmarin.

Maken förlustade sig med ankbröst förstås, på en honungssötad brödskiva med tryffelskiva och god sås. Hemlagat potatismos dekorerat med lavendelkvist. Havet och kryssningsfartyget ingick i bilden.

Dotter T med make F åt en marockanskinspirerad "tajine", en slags enportionslergryta med speciellt lock som jag sett och undrat över. Nu förstår jag vad det är och hur de används och ska köpa sådana nästa gång jag ser dem. I den här låg en kyckling med katrinplommon och aprikoser och "semoule", någon slags gryn - mums vad gott det var också.

Sämre kan man ha det. Det blir sen italienska ostar, äppelkaka och crème caramel till efterrätt.

Ja, det var en upplevelser och ingen middag behövs ikväll!!

Posted by Picasa

Strandlunch i Cannes 2.


Ja, här sitter vi på "rivieraparkett" och äter utelunch i sommarvärme mitt i november. Framför oss ligger havet och mjuk sandstrand. Bakom oss det fantastiska Hôtel Carlton.

Nu ska vi strax äta vår lunch som visar sig bli helt underbar den också.

Posted by Picasa

Strandlunch i Cannes 1.


Nu är vi nere på stranden vid Croisetten i Cannes. Till vår häpnad har restaurangen ett eget strandparti, nykrattat och försett med trädgårdsmöbler och med kokosmattor ner till själva havsstranden.

Dagen har börjat lite mulet och med lätt regnrisk. Det är disigt bort mot bergen men varmt i luften, snart tjugo grader. .

Dessi och hussen måste genast ner till havet. Vi andra säter oss till bords på restaurangen på stranden och njuter av den underbara utsikten. Utanför oss ligger ett stort kryssningsfartyg på redden. Flink och vänlig kypare tar strax emot våra beställningar.

Vi blir helt överrumplade över detta, vi som kommer från vår lilla sydfranska by. Det är mitten i november, det spricker strax upp och blir T-tröjevarmt och vi sitter ute och äter med underbart brusande medelhavsvågor strax intill. Ett riktigt "rivieraliv".

Ja, så kan man också ha det!


Posted by Picasa

På väg till Croisetten i Cannes


Nu är vi i "chica Cannes". Och tänk vilken tur att man har en liten franskt nytrimmad Dessi som så perfekt passar in i den här miljön. Här hälsar hon, på väg till stranden, på en något större och lurvigare pudelkusin.

Vi passerar Hôtel Carlton, något så tjusigt tror jag aldrig att jag har sett förut. Ett enormt vitt komplex, fantastisk vacker byggnad. Här bor alla skådespelare och andra kändisar under filmfestivalen.

Tvärs över gatan ligger Croisetten, den otroligt vackra strandpromenaden. Vi ska nerför trappan och äta lunch direkt på stranden. Följ med!

Posted by Picasa

Cannes tur och retur


Dotter T med man och barn, lilla barnbarnet G, nu åtta månader, är på höstsemester i Cannes. Det är cirka tio mil från vår by men vi åker för att hälsa på förstås.

Cannes har vi bara passerat tidigare, mest känd är den ju för sin Croisette, strandpromenaden, där alla kändisar fylkas vid filmfestivalen. Det ska bli roligt att se hur det ser ut "på riktigt".

Här far vi på morgontidigt tomma motorvägar. Och med de fantastiska bergen som bakgrund. Departmentet vi bor i heter Var. Där Cannes ligger heter det Alpes Maritimes och det säger allt om hur landskapet ser ut.

Vi passerar också den stora röda bergsklippan vid Roquebrune, en mäktig stenvägg längs vägen.

Posted by Picasa

fredag 13 november 2009

Franska storheter


Mitt favoritsöndagsprogram på tv är "Vivement Dimanche". Ett flera timmar långt soffprogram med mängder med franska kändisar och en supertrevlig programledare.

Det är alltid professionellt, intressant, roligt eller gripande. I söndags var det Sylvie Vartans program. Känner ni igen henne, hon var ju en superkändis på sin tid och är fortfarande jättestor här i Frankrike.

Hon har fått välja vissa gäster och här kommer CARLA BRUNI!! Presidenthustrun kommer till studion i sin egenskap av kompositör och sångerska. Och nära vän till Sylvie - de har tidigare också uppträtt tillsammans.

Studiopubliken ställer sig upp och applåderar och ropar: C a r l a när hon glatt och chosefritt gör sin entré. Carla Bruni Sarkozy är otroligt populär och när hon för ett tag sedan öppnade en egen site brakade den ihop efter ett par timmar.

Här sjunger hon och berättar om sina visor, sin inspiration och beundran för Bob Dylan och hon är så vacker, så vänlig och mjuk att man verkligen förstår varför hon är så omtyckt.

I sin roll som rikets första dam är hon lika proffsig, för sig som en Jackie Kennedy, håller alltid sin man Nicolas i handen och båda går alltid fram till publikmassorna och hälsar och tar i hand när det är ceremonier. Sådär som Lady Di alltid gjorde.

Och folket jublar. Senast vid ceremonien på Champs Elysée på stilleståndsdagen den 11 november ropade man: "Carla, on vous aime!!", Carla vi älskar er.

Det är så härligt att se att man bara ler stort framför tv:n!

Posted by Picasa

torsdag 12 november 2009

Fransk-tyska händelser i veckan

Jag har inte en aning om hur det ser ut i Sverige men anar mig till att det som varit veckans huvudnyheter här i Frankrike inte fått samma uppmärksamhet "hemma" som här.

I måndags firades tjugoårsdagen av Berlinmurens fall med direktsändningar från Berlin hela dagen. Det var allt från historiska genomgångar till kvällens storslagna evenemang med Lech Walesa (överst) som knuffade till de olika "murar" som föll som käglor efter varandra.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy var i Berlin och höll som vanligt ett strålande tal och avslutade med en "Kennedy". "Wir sind Berliner" sa han efter att framhållit den politiskt historiska händelsen som sedan också lett fram till den vänskap som nu finns mellan Frankrike och Tyskland.

Igår var det återigen dags för en viktig ceremoni. Det var helgdag och allt var stängt. Man firar hågkomsten av "l'Armistice", dvs vapenstilleståndsdagen den 11 november 1918. Jo, ni läste rätt. Här helgar man sina världskrig och i synnerhet det första, "la Grande Guerre" som det kallas. Det stora kriget.

För första gången vid den traditionella ceremonien och kransnedläggningen vid Den Okände Soldatens grav vid Triumfbågen i Paris var också en tysk ledare med. Angela Merkel, "La Chancellière", Tysklands förbundskansler, deltog tillsammans med den franske presidenten i en både vacker, pampig och rörande ceremoni. Den franske presidenten talar med ett djup och en retorik som gör att man verkligen lyssnar på vad han har att säga.

Han höll ett lysande tal där tonvikten lades vid att man håller denna dag i minne därför att de ohyggligheter som det stora kriget innebar inte får glömmas. Förra året dog den allra sista deltagaren i första världskriget, nu finns ingen levande kvar som kan vittna hur det var. Detta fasansfulla skyttegravskrig som tog 9 miljoner soldaters liv och lämnade mödrar och unga hustrur kvar utan söner och män.

Han riktade sig till Angela Merkel och sade att detta krig i lika hög grad drabbade de t y s k a mödrarna, mammorna och barnen, för att inte tala om de unga soldaterna på båda sidor gränsen. Han talade återigen om den fransk-tyska vänskapen, "l'amitié franco-allemande" som förra seklets viktigaste händelse. Att Frankrike och Tyskland nu äntligen sedan många är har en djup och stark vänskap och också samarbetar inom Europa inom stora och viktiga frågor. Det är vår plikt att bevara och fördjupa denna vänskap och förtrolighet eftersom vi är två av de största och mest inflytelserika europeiska länderna sa Sarkozy.

Angela Merkel talade också men undvek att egentligen beröra själva kriget utan pekade mera på den nuvarande och framtida politiska situationen som har vänskapen länderna emellan som sin bas.

Vid senare nyhetssändningar diskuterades de olika talen och man uttalade allmän beundran för de båda statsöverhuvudenas insats. Och, noterade man, det som i Frankrike är självklart, dvs man har sin soldatstaty och sina minnesmärken från kriget i varje liten by, så förbigår man den här dagen nästan helt i Tyskland. Där finns heller inga minnesmärken med de färska blommorna som i Frankrike.

Två före detta krigförande länders olika sätt att hantera generationers trauma. Om detta syns och hörs ingenting i Sverige, jag har påpekat det förr. Det känns därför helt fantastiskt att bo och leva mitt i ett Europa som minns sin historia, inte klagar eller jämrar sig över den men använder den som plattform för att forma en förtröstansfull framtid.



Posted by Picasa

tisdag 10 november 2009

Strandlunch


Côte d'Azur heter det ju också härnere. Azurkusten. Idag gör havet skäl för sitt namn, det glittrar azurblått i solen.

Dessi får se det stora vattnet för första gången. Den lilla svarta "Pricken" på första bilden är hon. Helt orädd försöker hon nafsa efter vågorna men efter ett tag är det intressantare med tång och sand.

Vi äter lunch på restaurang mitt på stranden med hav och berg i bakgrunden. Det blir "Moules Frites", den märkliga kombinationen av vittvinskokta musslor och pommes frites. Väldigt gott är det!

Posted by Picasa

Man ska ha husbil....


Och nu har vi fått ner vår till södra Frankrike. Med hjälp av Lilla B:s pappa och mamma har den betat sig ner genom Europa och står nu parkerad nere vid havet.

Här körs den ut från Susannes trädgård och ställs inför lunch vid havskanten på en parkering i Six Fours les Plages, en annan väldigt trevlig ort nära Le Brusc.

De ligger som små pärlband, kustorterna här och går i varandra. För den som vill orientera sig på kartan så ligger nästa lilla stad, Sanary sur Mer, i direkt anslutning hit. Besök längs den här kuststräckan rekommenderas. Otroligt vackert är det med stränderna och så de majestätiska bergen i bakgrunden.

Nu ska vi bekanta oss med bilen och börja planera för utflykter både i Frankrike och angränsande länder så småningom.
Posted by Picasa

Höstfärger i Le Brusc


Längs husväggar och murar glöder höstfärgerna hos Susanne i Le Brusc.

Och hortensiorna är inne på sista varvet. Men ändå - hortensior i rabatterna i november!!

Posted by Picasa

Exotiskt i november


Väninna Susanne i lilla fiskebyn Le Brusc vid Medelhavskanten har i sin stora trädgård de mest exotiska växter.

Visst är det härligt med gula citroner på träd i november? Och de lustiga röda frukterna växer också på träd. De smakar som smultron och kallas för Arbousier eller något i den stilen.

Och på trädet intill dignar rosépepparkornen. Bara att plocka och hänga upp för torkning!

Posted by Picasa