torsdag 12 november 2009

Fransk-tyska händelser i veckan

Jag har inte en aning om hur det ser ut i Sverige men anar mig till att det som varit veckans huvudnyheter här i Frankrike inte fått samma uppmärksamhet "hemma" som här.

I måndags firades tjugoårsdagen av Berlinmurens fall med direktsändningar från Berlin hela dagen. Det var allt från historiska genomgångar till kvällens storslagna evenemang med Lech Walesa (överst) som knuffade till de olika "murar" som föll som käglor efter varandra.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy var i Berlin och höll som vanligt ett strålande tal och avslutade med en "Kennedy". "Wir sind Berliner" sa han efter att framhållit den politiskt historiska händelsen som sedan också lett fram till den vänskap som nu finns mellan Frankrike och Tyskland.

Igår var det återigen dags för en viktig ceremoni. Det var helgdag och allt var stängt. Man firar hågkomsten av "l'Armistice", dvs vapenstilleståndsdagen den 11 november 1918. Jo, ni läste rätt. Här helgar man sina världskrig och i synnerhet det första, "la Grande Guerre" som det kallas. Det stora kriget.

För första gången vid den traditionella ceremonien och kransnedläggningen vid Den Okände Soldatens grav vid Triumfbågen i Paris var också en tysk ledare med. Angela Merkel, "La Chancellière", Tysklands förbundskansler, deltog tillsammans med den franske presidenten i en både vacker, pampig och rörande ceremoni. Den franske presidenten talar med ett djup och en retorik som gör att man verkligen lyssnar på vad han har att säga.

Han höll ett lysande tal där tonvikten lades vid att man håller denna dag i minne därför att de ohyggligheter som det stora kriget innebar inte får glömmas. Förra året dog den allra sista deltagaren i första världskriget, nu finns ingen levande kvar som kan vittna hur det var. Detta fasansfulla skyttegravskrig som tog 9 miljoner soldaters liv och lämnade mödrar och unga hustrur kvar utan söner och män.

Han riktade sig till Angela Merkel och sade att detta krig i lika hög grad drabbade de t y s k a mödrarna, mammorna och barnen, för att inte tala om de unga soldaterna på båda sidor gränsen. Han talade återigen om den fransk-tyska vänskapen, "l'amitié franco-allemande" som förra seklets viktigaste händelse. Att Frankrike och Tyskland nu äntligen sedan många är har en djup och stark vänskap och också samarbetar inom Europa inom stora och viktiga frågor. Det är vår plikt att bevara och fördjupa denna vänskap och förtrolighet eftersom vi är två av de största och mest inflytelserika europeiska länderna sa Sarkozy.

Angela Merkel talade också men undvek att egentligen beröra själva kriget utan pekade mera på den nuvarande och framtida politiska situationen som har vänskapen länderna emellan som sin bas.

Vid senare nyhetssändningar diskuterades de olika talen och man uttalade allmän beundran för de båda statsöverhuvudenas insats. Och, noterade man, det som i Frankrike är självklart, dvs man har sin soldatstaty och sina minnesmärken från kriget i varje liten by, så förbigår man den här dagen nästan helt i Tyskland. Där finns heller inga minnesmärken med de färska blommorna som i Frankrike.

Två före detta krigförande länders olika sätt att hantera generationers trauma. Om detta syns och hörs ingenting i Sverige, jag har påpekat det förr. Det känns därför helt fantastiskt att bo och leva mitt i ett Europa som minns sin historia, inte klagar eller jämrar sig över den men använder den som plattform för att forma en förtröstansfull framtid.



Posted by Picasa

8 kommentarer:

Staffan H sa...

Tjugoårsdagen av Berlinmurens fall uppmärksammades i svensk media, men den enda stilleståndsdag som i någon mån uppmärksammas här är ju den som satte punkt för andra världskriget. Det första världskriget tycks vi ha glömt bort i Sverige, vilket är lite konstigt.

Både mina far- och morföräldrar levde då och mindes varubristen. Under andra världskriget var det tydligen lite bättre, även om ett och annat försvann från butikernas hyllor och det mesta var ransonerat.

Elisabet sa...

Intressant jämförelse, Monet .., tänk, vilken inblick vi får genom ditt iakttagande!

Christina sa...

Tjugoårsdagen av Berlinmurens fall har fått enorm uppmärksamhet i svensk media.
Däremot har det varit tyst om vapenstilleståndsdagen den 11 november 1918, men det kanske inte är så konstigt kan jag tycka.
Att dagen blir ihågkommen i Frankrike är ju mer naturligt, och det var som vanligt intressant läsning.
Tack för rapporten!

Christina sa...

Jag såg förresten ett oerhört intressant program om Algeriets nutidshistoria på teve ikväll. Mycket välgjort och som sagt väldigt intressant.

Londongirl sa...

Jodå nog uppmärksammades det hela i medierna här hemma. Tänk att det redan gått 20 år och ändå...så kort tid sen eller hur? Den borde ju ha fallit för mycket längre sen kan man tycka.
Tack för intressant inlägg!

cruella sa...

Det är ju klart att de som är personligt berörda minns och håller till minne på ett annat sätt.

Berlinmurens fall har det dock talats om i veckor.

Monet sa...

Staffan: jag håller med dig om att det är konstigt att första världskriget är så bortglömt i Sverige. Här är det allestädes närvarande!

Elisabet: jag vet att du gillar att läsa sånt här, det känns roligt att du uppskattar det.

Christina: jag förstår ditt resonemang kring att det är rimligare att man uppmärksammar stilleståndsdagen i Frankrike. Men, som Sarkozy själv sa: det är viktigt att kunna sin historia för att kunna bygga en hoppfull framtid. Sverige är ändå en del av Europa och borde kunna bibehålla minnet av de två stora krigen fast vi inte var med. Om inte annat en kort blänkare på nyheterna om att så här har fransmännen hedrat minnet denna dag. Både Sarkozy och Merkel är med, bara det är historiskt!

Londongirl. Jag förstod nog att murens fall skulle uppfylla svenska medier, det är ju historiskt och alla påverkades. Men det gjorde vapenstilleståndet 1918 också, det är bara längre bort i tiden.

Cruella: som sagt, visst är det så att detta ligger fransmännen närmare hjärtat än svenskarna. Men när man bor härnere och känner historiens vingslag vid såna här ceremonier och vilken betydelse det har för de nuvarande europeiska relationerna, då kan jag önska att man i Sverige hade l i t e större internationell utblick än vad som är fallet.

Kesu sa...

Det har varit en massa program om muren, skildrat ur olika vinklar. Jag har sett några intressanta program den senaste tiden. Gillar när man tänker ett steg till och inte bara visar murens historia utan allt runtomkring också.

Och visst såg jag precis det du efterlyser: en kort blänkare om att det var stilleståndsdagen efter första världskriget. Fast det handlade om engelsmännens åminnelse, men det räknas väl? ;) "The great war" var ju lika fasansfaullt för engelsmännen som för fransmännen.