Upptäckarålder

Fyra månader gammal är lilla G på upptäcktsfärd i livet. Det mesta ska smakas på.

En tygkrokodil åker in i munnen, en annan leksak ligger i farozonen och efter att ha skrattat högt när pappa sjunger en rolig fransk sång så måste man ju bara smaka lite på honom också!

Vilken underbar bebistid!!

Från hand till mun

Lilla G, den sötaste lilla barnbarnspojken, är i en fas där allt ska avsmakas.

Här är det skallran som det fokuseras på. Till sist får man tag i den och vips åker den in i munnen förstås.

Lite väl långt kanske av den obetalbara grimasen att döma:-)

(Hela bildserien skulle kunna finnas i en bok om barns utveckling, så perfekt illustrerar den en liten unges mödosamma framsteg i början av livet. Och bilderna blir roligare när man klickar på dem)

Barnbarnsmöte

Vi åker och hälsar på lilla barnbarnspojken G som också är i Sverige några sommarveckor tillsammans med sin franska pappa och min svenska dotter.

Lilla G är nu fyra månader - i den härligaste av bebisåldrar. Nog ser man att han känner igen sin mormor?

Sverige på riktigt

Nu har vi landat - på riktigt i Sverige. Efter en så här lång och påfrestande resa känns det skönt att komma till huset där vi ska bo.

Vår väninna bjuder på lunch och vi får uppleva vacker dukning och svenska smaker.

Fransk chèvre och svensk Bregott går bra ihop och så förstås de obligatoriska jordgubbarna till efterrätt. Yum!

Furusundsleden

Nu närmar vi oss resans slutmål. Ombord på färjan mellan Furusund och Köpmanholm ser vi den välkända synen: Silja Symphony är det den här gången - det kunde vara vilken som helst av de stora Finlandsbåtarna.

Majestätiskt och lugnt, utan att dra upp ett enda svall, glider hon förbi i Furusundsleden i den begynnande skymningen. Vi som åkt med henne några gånger vet att hon passerat det bedövande vackra inloppet till Stockholm och mellanskärgården och nu strax ger sig ut på Ålands hav.

Därinne äts och dricks och snart blir det show och dans och båten blir ett flytande nöjespalats.

Färjeskepparna är vana. Inte ligger de still och väntar in förbifarten. Nej, man går upp akteröver och går förbi på några få meters avstånd. Bilderna är inte zoomade - så här nära är vi.

En färja till nästa ö och vi är tillbaka där vi startade vår Frankrikeresa för nästan ett år sedan. Nu väntar fem veckor i skärgården

Dessi plurrar

Det här med skärgårdsklippor och stora mängder vatten fascinerar Dessi.

Man måste genast ner och kolla på detta blöta. Smaka på det också men det var bra salt.

Längre och längre ut går hon. Tur att matten håller i kopplet för vips så plurrar hon. Halt sjögräs är inte att leka med - matten vet det sedan många båtsomrar.

Det är märkligt med djur. Dessi glider i vattnet, bottnar inte väldigt snabbt. Men simmar som om hon aldrig gjort annat och tar sig själv upp på klipporna igen. Ruskar på sig så vattnet stänker.

Matten får hålla sig för skratt. Alldeles blöt blir Dessi smal som en blöt katt och benen ser ut som små svarta tändstickor. Av hänsyn visas inga bilder av detta tillstånd:-)

Vi går snabbt tillbaka till huset där det torkas med handduk och varmblåses med hårtork tills den lilla hundkroppen slutat skaka och pälsen är torr och fluffig igen.

Den som trodde att pudlar var någon slags Paris-Hilton-hund ska veta att den här rasen, oavsett storlek, är en riktig brukshund. Apporterande fågelhund, typ labrador, har den använts för jakt i många sekler.

Den är släkting med Barak Obamas Vita Huset-hund, Bob. Han lär vara spansk vattenhund med samma karaktärsegenskaper som pudlarna.

Inte så konstigt att Dessiplurret var så odramatiskt. Vatten och simning sitter i generna. Och ännu mera tur för Dessi att vi ska tillbringa de närmaste veckorna precis vid havskanten!

Småflickor

En pudelflicka och söta lilla vänbarnbarnet, S. Snart fyra år och en liten Kajsa Kavat som går före och visar vägen ner till bryggorna.

Dessi har aldrig sett havet, än mindre gått på en brygga. Det hela är mycket spännande.

För båda småflickorna!

Skärgården!

På resan till Roslagen stannar vi till hos goda vänner som bor vidunderligt vackert i Trosa skärgård.

Åh, det är så underbart att få vila ögonen på havet, klipporna och segelbåtarna.

En svensk barrstig med kottar. Känns doften av tallbaren, just som det regnat?

Det här är det södra skärgårdslandskapet nära Stockholm. Efter ett Dessiplurr far vi vidare mot den norra delen där vi ska tillbringa våra Sverigeveckor.

Ljungbyhed

...var svaret på min bildgåta i förra inlägget. Här fanns Kungl. Krigsflygsskolan mellan 1928 och 1998 och flygflottiljen hette F5.

Här har mina pappor och min farfar arbetat, själv bodde jag här som mycket liten, min pappa är född på orten innan flyget nästan ens fanns.

Idag är det en sömnig liten ort med en huvudgata med tydliga reminiscenser från 1950- och 60-tal - flygvapnets höjdpunkt. (Och det var i närliggande Klippan som jag tog studenten och där finns också min mammas vackra trädgård)

Libby på Femtiotalsjakten ser säkert arkitetoniska detaljer som ligger decenniet nära. Själv tycker jag det räcker med stavningen av konditori med c och att den lilla biografen heter Grand!

Uppenbarligen är den fortfarande igång - det såg ut som om det var Änglar och Demoner som gick.

Och på det gamla flottiljområdet är det som sagt hotell- och konferensverksamhet. Den höga vita byggnaden på första bilden var den sk. "Vakten", området var militärt och stängt för allmänheten och man fick anmäla sig innan grindarna öppnades.

Efter denna nostalgitripp far vi vidare längs en regnig E4, äter svensk McDonaldshamburgare för första gången på ett år (de franska är sällsynta och annorlunda kryddade) och stannar till hos goda vänner i den vackraste av skärgårdar utanför Trosa. Dessi åker snällt med och finner sig i ytterligare en 80-milafärd.

Spridda Skåneskurar

Dagen har varit regn- och åskfylld. Bortsett från åskkvalmigheten har det varit ett befriande och svalkande regn i 19 graders värme. Helt underbart svalt!!

Vi har handlat kläder, varit på svenskt apotek och bunkrat vitaminer, näsdroppar och Treo. Köpt svenska böcker, bland annat bilderböcker om Sverige att visa för franska vännerna.

Vi kör snabbt förbi mitt gamla gymnasium på vars bortre trappa jag stod för hundra år sedan och sjöng Sjungom studentens..... Samma trappa som systersonen också stod på och sjöng samma sång för några veckor sedan.

Dessi som är den senaste i raden av storfamiljens många hundar finner sig väl tillrätta och leker och busar här med min lillasyster. Lilla och lilla:-)

Och vi kör hem i regntung men kvällsolig himmel och det är ljust klockan 10 på kvällen och Pelle Koltrast sjunger. "Hem" är den f.d flygflottiljen som nu är hotell och konferensanläggning och där vi bor i det rum min styvpappa hade som arbetsrum i många år. På själva området har jag stått många gånger som barn och tittat på flyguppvisningar.

Både min pappa och farfar har lärt sig flyga här och också varit flyglärare. Nu står ett ensamt skolflygplan staty på det gamla flottiljområdet och påminner om flydda tider. Det får tjäna som liten bildgåta. Var befinner vi oss tro?