Andra vyer

 

 

 

Idag skulle vi suttit i husbil och sett framför oss franska motorvägar. Men det blir inte alltid som man tänkt. Mannens hjärta krånglar igen - det har varit akutläkarbesök, EKG och viloinstruktioner och bud på ambulans igen om det blir värre.

Och på måndag ska jag försöka ordna tid hos kardiologen för vidare uppföljning. Då är det här trista väntrummet man får sitta i.

Den här gången var vår Sverigeresa ordentlig planerad med alla besök och olika stopp längs vägen. Nu är det bara att boka av och så får vi se om vi kommer iväg. Och när. Här i Provence kan man inte vara ute längre på dagarna, det är fullkomligt kokhett. Men vi har tur som har klimatiserat hus. Så det går ingen nöd på oss och vi har svenska grannar till hjälp om det behövs.

Utanför huset står den stora husbilen helt färdigpackad och bara väntar! Vi får se vad som händer.

"The camping car"!

 

 

 

 

Camping car, på franska uttalat: kammping kaar. Så heter vår husbil härnere. Nu står den utanför huset och tornar upp sig. Maken stuvar och fixar och donar med backkamera och gps. Kollar gasolen och beräknar stuvutrymmen. Det är säkert 50 grader varmt i bilen och det är för mycket för mig.

Jag grejar inne i det klimatiserade huset med packning och bockar av listor. Mat, kläder, lakan, handdukar, mediciner, hundprylar för att inte tala om de egna och hundens pass och vaccinationsintyg, kartor, adresser, telefonnummer, datorer, dvd och cd, kamera och så kartongvis med rosévin till svenska vännerna förstås. Och olivolja från byn och lavendel och tvålar och ett litet minikontor. Presenter till barn och barnbarn och mail till väninnan som ska ta hand om huset. Och till franska C som ska städa och sköta om annat medan vi är borta.

I morgon är sista packdagen. Sen ska huset stängas, fönsterluckorna stängs, krukväxterna samlas ihop i det enda ljusa utrymmet. Inte glömma paraply och regnkläder vilket är lätt hänt när man pustar i 35-gradig värme. Vi ska ju till Sverige, gummistövlarnas förlovade land. Det gäller att komma ihåg allt. "Quand on est parti, on est parti", säger Monsieur L. min franska sjukgymnast som ger min onda rygg en sista omgång idag. "När man har åkt har man åkt". Jo, så är det ju. Det är ett år sedan vi senast var i Sverige och trots resfebern känns det roligt att komma tillbaka.

I mer än sex veckor ska det här bli vårt lilla minihem. Första anhalt på lördag ligger bara 45 mil bort, en bokad campingplats utanför staden Lons les Sauniers i nordöstra Frankrike. Sen blir det en halv kördag och stopp i två dagar i Luxembourg där lilla barnbarnspojken bor med sin mamma och pappa.

Hur det blir med internetuppkopplingar och bloggande får vi se - går det så går det. Om en vecka är vi i landet Skåne hos familjen där. Det blir ett äventyr med denna husbil, det är premiärtur för oss och går allt som det ska är vi tillbaka i vår sydfranska by igen i slutet av augusti. Då har den rullat mer än 600 mil!

Disco i byn

 

 

 

 

Bilderna får tala för sig själva. Här är det discodunk på HÖG nivå. Hela byn gungar till långt in på natten. Helt otroligt härligt!!

Barnen i byn

 

Åh ett sånt underbart kort jag tog igår. Ibland blir man bara alldeles glad när kameran töms. Idag, den 14 juli är det Frankrikes nationaldag. Det firas med pompa och ståt och hela förmiddagen har jag tittat på parader, flyguppvisningar och fallskärmshoppare som landar på Champs Elysées framför presidenten.

Men igår, DÅ var det fest i byn igen. Hela platsen framför kyrkan, mitt i byn var fylld av middagsätande bybor. Trerätters; först en Pistou, en provencalsk grönsakssoppa med ingredienser som tomat, basilika, vitlök, bönor och haricots vert och lite kött. Efter det olika "farcis", färsblandningar som läggs i aubergine, potatis, tomat och squash. Och så den frestande "semlan", La Tropézienne efter det. "Vin à discrétion" vilket betyder hur mycket vin man vill. Fast ingen dricker för mycket och det är lika mycket vatten som vin till maten.

Och så efter klockan elva på kvällen, "Bal" med DJ. Och vilken "bal" sen. Först lite eldig tango för de äldre. Fransmännen är dansanta, ingen är nöddbedd, här går man upp och dansar runt som i det värsta "Let's Dance". Det är fullkomligt underbart, smittande och medryckande och när det är dans i byn är det inga smäktande franska ballader utan så småningom rena rock'n-rollen till långt in på natten. Och twist och gamla dansen Madison dansar alla - det är bara att kasta sig in bland alla som tar amerikanska line-dance-steg och försöka följa med.

Vilket DRAG vi har i byn, det är inte klokt. Maken och jag struntar i ryggont och ömmande knän och far runt i bugg och piruetter så svetten lackar. Alla har kul. Också bybarnen. Så här söta var de när de samlade sig en stund efter allt spring framför kyrkväggen med den fina målningen av Louis XIV som får besök av Richelieu och musketören d'Artagnan.

Mera byfestbilder kommer!

Bildgåtelösning!

 

Tack för alla infallsrika förslag! Och som vanligt är det första gisserskan som hade rätt. Grattis Love, Literature and Gardening.

Några var ju nära med mattema som smördekoration och farfalle. Men så här ser det ut när byns gourmetrestaurang serverar sina ostskivor. Vackert naggade i kanten och japanskt fingerfärdigt hoprullat till vacker och god munsbit.

Byns gourmetrestaurang

 

 

 

 

I vår lilla by med drygt 2.000 invånare har vi flera restauranger. Jag har berättat om det tidigare. Vi har en pizzeria (urgoda pizzor som levereras prompt vid dörren), en rustik med mat à l'Occitane, dvs provencalsk husmanskost. Inte alltid så himla god. Men intressant.

En internationellt inriktad med smaker från hela världen, inte minst asiatiskt, minsann. Och så den finaste av dem alla, den som ligger i den före detta olivfabriken mitt i byn. Man går in till den på en spång tvärs över floden som forsar genom byn och sitter sen ute och äter på ett hängdäck med floden nedanför sig.

Föreställ er den härliga känsla det är att i 35-gradig värme sitta utomhus i skuggan av stora träd och med det svalkande vattnet under sig. Här äter man dessutom gudomligt gott - restaurangen har en gaffel i Guide Michelin vilket är så nära en stjärna man kan komma.

Här satt vi tillsammans med god väninna och åt en underbar lördagsmeny. Till ljudet av den brusande ån och medelhavscikadorna. Vi enades alla om att sämre kan man ha det!

Bildgåta

 

Jag undrar hur många som gissar rätt direkt på detta? Vad kan det vara?