måndag 4 mars 2013

Inköpsrunda. För stora och små flickor

 
 


Ibland hampar det sig så att nästan allt i sminkväg tar slut. Mascaran är torr och svår att få att fästa, läppstift och läppglans går på sista varvet, ögonskuggan känns dammig och kohlpennan går inte längre att vässa. Och "le fondation de teint" - "brunkrämen" som det så oromantiskt heter på svenska har definitivt blivit för gammal och känns inte längre fräsch.

Nu låter det som om jag stod i timmar framför spegeln och fixade fejset på dagarna. Så är det inte alls. Många dagar när vi inte rör oss utanför hus och trädgård är jag helt och hållet "au naturelle". I ansiktet alltså. Vilket är både skönt och befriande även om jag också till vardags tycker att lite mascara och läppglans ändå gör att man ser l i t e  piggare ut när man passerar en spegel.

Men när vi ger oss ut i det franska samhället, då gillar jag ändå att få lite färg på mig. Jag ska heller inte sticka under stol med att man blir väldigt inspirerad härnere - så som de franska kvinnorna sminkar sig är det ofta väldigt vackert, professionellt gjort och med känsla. Det är inte bara de unga kvinnorna som gör så, också upp i åren vet fransyskorna att bättra på sitt utseende.

På tv, i nyhetssändningar och program med kvinnliga programledare kommer jag på mig med att kolla hur de lagt sin make-up. I synnerhet ögonen som, sedan vi flyttade hit för över fyra år sedan, verkligen fortfarande är i centrum. Sååå snyggt de fixar sina ögon och vilket lyft det blir!! De svenska "gör-om-mig-programmen" har ingenting att hämta här - det är alldeles för blekt i förhållande till hur man ser på sminkning härnere. Även när det gäller oss som är mera ljushyllta och blonda.

Det finns en slags inbyggd finess här - det blir sällan banalt eller vulgärt. Folk klärt sig också på ett medvetet sätt - franska kvinnor går i mycket höga klackar förstås, rör sig på ett kvinnligt sätt och några tatuereringar och nosringar eller annat som man så ofta ser i Sverige är undantag. Kanske i motorcykelkretsar, jag kan inte det så noga men till vardags ser man det inte.

Man har heller inga "bad hair days" här. Svenska unga kvinnor, bland de sötaste och vackraste i världen sätter upp sitt hår i en slafsig hästsvans eller låter det vara stripigt klippt och hänga nerför ansiktet ihop med omejkat ansikte, nerhasade tröjor över ena axeln där kanske flera bh-band syns och så förstås de obligatoriska håliga jeansen och Converse. Så trist.

För att inte tala om naglarna. Är det något som verkar vara mode i Sverige så är det att fixa till naglar på det mest konstiga sätt. Sällan har jag sett (undantag finns och det är väl de som går till någon nagelfixare) så mycket fult målade naglar på svenska unga kvinnor. Gräsliga färger, illa målat och dessutom en massa konstiga mönster ditkluddade och ibland också kristaller, stjärnor och annat märkligt.

Här experimenterar förstås också tonårsflickorna. Men aldrig på det här konstiga sättet. Och "French Manicure", detta så otroligt feltolkade begrepp, är det som är det vanligaste här. Vanliga normala naglar, inte för långa, inte för spetsigt filade, heller inte i den gräsliga långa fyrkantiga formen som verkar bli vanligare och vanligare. Nej, normal längd en bit utanför fingertoppen, vita ytterkanter och lätt rosafärgade  naglar. Lite glans, ansade nagelband och c'est tout! Enkelt och vackert.

Här är mitt inköp idag. Lancôme, franskt kvalitetsmärke, det naturligaste valet här känns det som. Dyrt som sjutton men så varar det ett bra tag också. Lite glittrig ögonskugga kostade jag på mig den här gången, vi får se hur det fungerar i den franska vårsolen.

Och den söta lilla japanska geishan är ett litet hängsmycke som jag ramlade över. "Kimmidoll" heter serien, så perfekt för små barnbarnsflickor som överraskningspresent från Provence i den tråkiga vintermånaden mars!
Posted by Picasa

10 kommentarer:

Elisabeth sa...

Definicils från Lancôme har suttit på mina bleka fransar i drygt tjugo år, med några få utflykter till andra märken. ALLTID har jag dock återvänt! Annars är jag väldigt förtjust i Nuxe, för franskt skall det vara. Inte bara nu, som nymornad frankofil, utan sedan lång tid tillbaka.
Du mäter dig alldeles säkert alldeles utmärkt väl med dina franska medsystrar:)

Elisabet. sa...

Ja, det ska jag villigt erkänna, att jag tillhör nog den där gruppen där hårslingorna ramlar ut från spännet och allt jag använder i sminkväg är mascara och läppstift, men så kände jag mig också som en riktig bastant bondmora när jag promenerade omkring i lågskor bland alla hypereleganta fransyskor, där ingen tycktes bära större storlek på sina kläder än 36.

Men det är nog fråga om vad man har vuxit upp med också.

Hemma i Malå fanns inte så många (om ens några) riktigt eleganta damer, ja, det var väl nån enstaka gång på nån älgmiddag som det blev finkläder för mamma, men inte för övrigt.

Men intressant och roligt är det med att vi människor är olika.

Det där med naglarna .., jag - som aldrig har målade naglar - tycker att det kan vara hur fint som helst med olika nagelmodeller, ja, jag menar, hur dom är målade ,-)

Vive la difference!
Heter det inte så? undrar anoraksmadamen i ett för dagen soligt Halland.

cruella sa...

Som så ofta finns ju allting samtidigt. Min syrras kompisar i Paris (unga kvinnor, 30 plus) kvalar definitivt in i det där "svenska slafset" i vardagslag.

Emma sa...

Har ni inte näsvingepiercingar på era sydliga breddgrader? De är populärare här, verkar det som, än vad de var i Sverige (och här tvekade jag att skaffa min så snart inför flytten för att jag inte ville stå ut i Frankrike). :)

Elisabet:
Oroa dig inte, det finns gott om bastanta bondmoror i Frankrike också. På rätt ställe! ;) För att inte tala om platser utan några "riktigt eleganta damer". Och många har storlekar väl över 36. :)

Men, även här i bondmoremarker går folk i välpassande kläder, mjukisbyxor är inte utomhuskläder ens för tonåringar, och man ser presentabel ut (hela, rena kläder som sitter som de ska, torrt och kammat hår) när man går till snabbköpet även om man inte är sminkad eller uppklädd.

Monet sa...

Elisabeth: ja, franska märken är faktiskt bra, det går inte att komma ifrån! Och, nja, mäter mig med franska medsystrar stämmer nog inte riktigt. Jag klarar t.ex inte alls att gå i så höga klackar som de gör. Framförallt inte utomhus!

Elisabet: Men du har ju ett fint hår, det är tjockt och det ser inte knasigt ut om det ringlar ur sig ur spännet. Det jag menar är den moderna tidens ungflicksklippning, den ser ju ut som om det är hemmagjorda varianter så stripigt och fult är det. Och hästsvans är OK tycker jag men när det bara är hopsnott utan finess och mängder med hårtestar hänger vid sidan av.....

Jag gillar numera också att gå klädd i sköna kläder. Och några storlek 36 gäller alls icke längre. Det finns faktiskt också många rundhyllta franska damer. Men de är v ä l v å r d a d e på ett speciellt sätt. Klär sig med stil även om det är enkelt. Svårt att sätta fingret på.

Själv är jag uppvuxen i högborgerlig miljö med mycket fester, både i hemmen och utanför. Jag har barndomsminnen av frasande sidenklänningar, långa förstås, handskar, juveler och parfym. Och lagt hår hos frissan. Svunna tider men ändå roligt att ha fått vara med om. Så visst är det annorlunda beroende på vad man vuxit upp med.

Vive la difference som du helt riktigt säger. (inte när det gäller unga flickors nagelexperiment dock. En tonåring lade ut de hemskaste varianter på nätet för inte så länge sedan. (Kreativt ja, vackert - absolut nej!! Eftersom det också var så slarvigt målat med lack utanför naglarna i de flesta fall)

Cruella: jag tror förstås att du har helt rätt. Det var länge sen jag var i Paris och kunde se det här med egna ögon. Men vi är ofta i andra storstäder, Toulon, Nice och nu häromdagen i Marseille. Och människorna klär sig överlag inte så - klädda som det "svenska slafset" :-) ser man dem mest i ungdomsgäng i nåt hörn. Med motorcyklar.

Emma: det är väl klart att det finns en och annan som har näsvingepiercingar liksom andra piercingar. Men överlag är det sparsamt med detta, åtminstone här nere.

Jag tror att det handlar om det franska klassamhället, en fortfarande gammaldags inställning till "hur man ska se ut" och framförallt den höga franska arbetslösheten. Vill du få jobb - inom alla sektorer faktiskt - måste du se välvårdad ut på alla sätt. Och med det menas att hemmafärgat hennahår, tatueringar, konstiga frisyrer, utmanande klädsel och tatueringar och annat bling-bling går bort.

Det här är ett servicesamhälle där vårdat yttre fortfarande är viktigt. Sen kan man lägga en kraftig ögon-make-up och ha skyhöga klackar men det är ändå något med att det görs med klass.

Jag kan inte förklara det här. Bara att jag, precis som Emmas "bondmoror" inte ens går ner i byn utan att klä mig ordentligt och kamma till mig:-)

Emma sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Monet sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Emma sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Monet sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Suzesan sa...

Intressant iakttagelse;)


Lancôme är bra och jag tyckte om halsbandet. Jag gillar smink men väljer att lägga på efter ljuset årstiden och var jag befinner. Hemma eller på fest. Alltid olika. Och om jag ska gå in på ett ställe med mindre ljus så kan man "bre' på mer"

Jag passar aldrig i "franska kläder" då jag har strlk 42. Lång=180cm

Kram
/Susanne