Vi går på middag till skandinaviska vänner och grannar en liten bit ifrån oss. De bor något högre än vad vi gör och har en fantastisk utsikt från alla delar av sitt hus och sin vackra terrasserade trädgård.
Det är väldigt speciellt att bo så här som vi gör, omgärdade och skyddade av bergen. Men ändå ha dem på sådant avstånd att man inte känner sig instängd. Klättrar man upp på dem - och det finns många som gör längs de fina vandringslederna - ser man Medelhavet. Längre bort än så från det bor vi inte.
Skyddad känner man sig också av den franska polisen. Här har gendarmerna parkerat precis utanför vårt hus, dock utan ärende till oss utan till ett av husen i närheten. Vad som kan ha hänt vet vi inte, ingen har sett eller hört något. Det är säkert av allvarligare karaktär eftersom det "gendarmerna" som kommer. Lindrigare förseelser och annan ordningshjälp står den lokala "Police Municipale" för.
De är av den typ av patrullerande och ständigt närvarande patrullerande lokalpolis som vi hade förr i Sverige. Ringer man dem kommer de direkt och hjälper till med allt som behövs - förra året hade vi en vänlig polisman här och han tog hand om vår födande kattmamma och flyttade på hennes ungar som fötts i vår häck.
Vi har ett fullt ut fungerande samhälle här, så som det var förr. Det känns att det är ordning och reda, alla vet sin plats och i detta servicesamhälle känner man stor trygghet - behöver man hjälp med något så får man det också.
8 kommentarer:
Gillaknappen!
Låter härligt!
Och vi har det likadant, minsann.
Ja, åtminstone den här veckan .., men en allerstädes närvarande polis i sällskapet ,-)
Så är det tyvärr definitivt inte längre här i det en gång täml.fridfulla Skåne. "Malmö-oron" sprider sig vartefter även till mindre orter. Senaste tillskottet i vår lilla stad en helt oförklarlig morgontidig totalbrand av "Skansen-hus" i vår fina Hembygdspark. Inte roligt.. Men visst är det väl så även en France på sina håll...?
Skånska hälsn. Isa-Inga
Det fanns väl en massa oro av annan typ förr i tiden, så jag gissar att summan av det hela är samma.
Det är ändå skönt att bo på en mindre ort där man känner väldigt många och inte behöver vara rädd hela tiden. Även om jag inte skulle ge mig ut ensam en sen fredags-lördagsnatt här heller.
Mira: ja, du vet ju, du har ju sovit vid bergens fötter:-)
Elisabet: skönt med poliser i familjen!
Isa: jag vet. Jag är uppvuxen för länge sen i det lugna Skåne. Med just patrullerande poliser.
Det är klart att det finns våldsamheter här i Frankrike också. Självklart!! Vi bor ju inte så långt från Marseille till exempel där det finns riktigt gangstervåld i vissa delar av staden. Medan andra är hur lugna som helst.
Men här i vår lilla by känns det som om vi var långt ifrån det. Det ÄR faktiskt så att det finns poliser, brandmän, läkare och andra samhällets "väktare" tillgängliga på ett väldigt tryggt sätt. Vi har heller inte något dagligt våld här, ingen skadegörelse, ingen gängbildning, ingenting obehagligt.
Bloggblad: och med detta sagt till Isa håller jag med dig om att jag nog inte gärna ändå skulle gå ensam på de svagt upplysta bygatorna ensam. Men det är mera den urgamla kvinnorädslan som sitter i en sen tidig ålder. Säkert är det helt onödigt i våra år:-)
Det ser underbart ut med allt grönt och alla blommor. Här börjar solen att värma och snön att smälta - alltid något.
Roligt för er att ha svenska grannar så nära. Utsikt för dig att måla kanske?
Ingrid
Jag har aldrig varit med om ett patrullsamhälle av den sorten, men visst önskar man att alla ska få känna trygghet där man bor och rör sig. Jag bor mitt på Södermalm, inte långt från det polisen kallar "boxarkrysset" och det namnet talar för sig självt förstås. Mycket våld och slagsmål främst på sena helgnätter. Jag kan vara orolig för mina tonåringarnas skull men måste ju lita på att de vet vad de gör, var de ska gå, vilka hörn de ska undvika etcetera. Och för egen del är jag aldrig rädd.
Hur ser det ut med gendarmerie och kommunalpolis i mer utsatta områden?
Vad härligt tryggt det låter" ett fullt fungerande samhälle"...Det vore når det:)
Kramar
Christina
Skicka en kommentar