måndag 13 maj 2013

Svenskt i sydfrankrike

 
 
 


De flesta svenskar som bor härnere i södra delarna av Frankrike kommer i kontakt med Svenska Kyrkan och också Svenska Rivieraklubben. Kyrkan är, som ofta utomlands, en knutpunkt för många och är aktiv med olika saker som inte enbart handlar om gudstjänster.

Rivieraklubben har funnits i många år och heter så, antagligen för att den då startades och drevs av svenskar bosatta på det kustområde man på svenskt vis kallar för "riverian". I Frankrike kallar man motsvarande kuststräcka för "Côte d'Azur", azurkusten.

Nu är det inte bara på "rivieran" som det bor svenskar. Många är bosatta utanför själva kustområdet och de flesta inom det område som numera kallas för PACA "Provence Alpes Côte d'Azur", dvs ett ganska stort område från ca Marseille, upp i bergstrakterna och bort mot Nice/Monaco. Men de flesta är ändå med i Rivieraklubben och deltar i de olika aktiviter och arrangemang som ordnas.

Nära Nice, i en kuststad som heter Cagnes sur Mer ligger Stillegården vars vackra trädgård syns på bilderna. Här har kyrkan och Rivieraklubben tillsammans haft sitt säte under många år. Huset heter som det gör för att det en gång i tiden donerades av Ingeborg Stille som bodde i Cagnes sur Mer.

I dagarna flyttar man till ett nytt hus där kyrkan och klubben kommer att hålla till tillsammans som förut.  Där kommer att finnas plats för gudstjänster, samlings- och utställningslokaler för basarer, fester, filmförevisningar, konferenser och föredrag. Rivieraklubben är en fantastiskt trevlig organisation som ordnar med olika träffar och utflykter, ofta med gemensamma luncher som är uppskattade och populära.

Man bistår också svenskarna härnere med råd i alla de frågor som kan uppstå när man är utlandssvensk och har också en särskild försäkringsavdelning med förmånliga gruppförsäkringar. I Nice finns dessutom ett svenskt konsulat med en förträfflig hemsida där allt nytt som berör oss tas upp. Man har också en forumsida där svenskarna ställer frågor om ditt och datt och hjälper varandra med tips och råd.

Så helt förfranskade och utlämnade är vi inte. Det känns faktiskt tryggt med de här tre institutionerna härnere - man vet att man kan få svar på det mesta, ha roligt tillsammans, fira advent, midsommar och Svenska Flaggans dag med landsmän om man vill. Men lite konstigt är det ändå att se en svensk flagga utanpå ett mycket franskt hus!
Posted by Picasa

3 kommentarer:

Elisabet. sa...

Vilken otroligt vacker stenläggning .., den som ser ut som mosaik!

Maria Thunholm sa...

Jag gàr sällan i Svenska kyrkan här i Paris, väldigt sällan, jag umgàs mest med Fransmän och Italienare. Inte sà konstigt med belgiskt och italienskt pàbrà...

Jag har svärmor i "Bella Napoli", som pratar dialekt med mig, resten pratar ren italienska med mig. Sà jag intresserar mig mer för Syditalien än Sydfrankrike, delvis för mina syditalienska rötter. Men jag gillar Sydfrankrike, fast skulle dà föredra att bo i bergen, eventuellt skulle jag kunna tänka mig Italien, har redan kulturella kontakter i Italien.

Fina bilder och jag skulle gärna besöka regionen, fast jag gillar verkligen La Charente-Maritime där vàrt huvudkontor ligger, rättare sagt Les Deux-Sèvres. Atlantkusten är lockande för mig, men samtidigt sà förälskade jag mig i Normandie, dels för att jag har pratat med en svensk herre som var med de allierade den 6 juni 1944 pà Omaha Beach, sà jag har ett personligt intresse att skriva om det, att skriva ner hans vittnesmàl. Men hur, ska jag skriva som om jag var i hans kläder eller som en person som betraktar händelserna? Ja, Normandie lockar mig mest...

Jag vet att mànga Svenskar flyttar till Sydfrankrike, Spanien och Italien, vissa till Malta. Jag känner en hel del Spanjorer, de gillar inte Svenskar, förutom att vi pratar spanska med varandra, eftersom mànga inte vill lära sig spanska. Men jag skulle vilja göra en tur i Europa...

Oj, det blev làngt... Men fin blogg och intressant att läsa...

Ha det bra

Jag har bloggar pà blogspot.com ocksà, inte bara "Paris en photographies"

Suzesan sa...

Så skönt att ha det som en liten oas. Då och då

Kram
/Susanne