söndag 3 januari 2010

Årets första franska söndagslunch

Vi tar med oss Dessi och åker till det närbelägna värdhuset, Auberge de Pachoquin. Där har vi nu varit många gånger - det är rustikt med stor öppen spis, plats för många gäster och god, stadig mat. På söndagarna är här alltid fullt precis som nu. Det är dags för veckans höjdpunkt, familjesöndagslunchen.

Och de franska familjerna kommer med sina gamla släktingar, tonåringar och barnfamiljer. Bakom oss idag satt ett sällskap på tolv personer från samma familj. Alla kvinnorna på ena sidan, från mormor ner till sexårsflickan. Och på andra sidan alla männen, den vithåriga överst vid bordet och sen de andra i fallande skala ner till lillpojken. Undrar vad det är för fransk placeringssed? Kändes nästan lite som "Gudfadern"?

Värdshusvärden skär upp den brinnande glace au fouren, den som här heter "omelette Norvégienne" norsk omelett. Till maten serveras vin, vatten och bröd, inga nyttigheter som sallad eller andra grönsaker. Ostkorgen innehåller stadiga bitar av lokala ostar, mycket goda som alltid.

Dessi bökar runt i sin lilla väska under måltiden och får lite anka och hemlagad pommes frites i smyg. När måltiden närmar sig sitt slut får hon komma upp och sitta snällt i husses knä och titta på alla runt omkring. En riktig knähund har vi!



 
 
 
 
Posted by Picasa

4 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Älskar att smygkika in hos dig :).

Men har numera lärt mig att kika in antingen medans jag lagar middagen el strax efter ;).

Det vattnas i munnen när jag läser om delikatesserna ni äter :D.

God fortsättning på 2010

Monet sa...

Dubbelörn: vad kul att du smygkikar. Fortsätt gärna med det, det är kul med läsare som uppskattar det jag skriver om. Och du är inte den enda som får matlust av våra franska matäventyr!!

Anonym sa...

GOD FORSÄTTNING på det nya året, ett oskrivet blad som jag är övertygad om att ni kommer fylla med "delikatesser"av alla det slag!
Jag blir alltid lika överväldigad av allt gott i livet nu tar för er av.Ta bara maten...vinerna...vyerna...
Kramar
Christina

Monet sa...

Christina: God fortsättning själv. Och visst ska vi fortsätta att njuta av vårt sydfranska liv i den mån vi kan.