lördag 9 januari 2010

Västerbottenkyckling, del 2

Min blivande västerbottensostgratinerade kyckling har nu marinerats ett par timmar i olivolja, salt, peppar, färsk hackad rosmarin från trädgården och (inte citron som Bert gör) lite japansk soja. Dags att bryna filéerna i en blandning av franskt "Président-smör" och olivolja.

Under tiden förbereds stuvad fransk färsk spenat (som maken hävdar att det är, jag tycker det ser mera ut som mangold?). Och istället för Berts "improviserade palsternackskompott" som känns väldigt avancerad, tager jag också vad jag haver och gör en grönsaksgratäng på squash, purjolök, tomater och några champinjoner. Fransk grädde och riven emmentaler. Och det hela är helt enligt LCHF-tanken, nästan inga kolhydrater men fett och protein så som det är godkänt.

I morgon kommer "Brutus" som gillar sån kost med man hit på lunch och då serveras det hela enligt Berts förslag tillsammans med svarta linser (som också fanns hemma) och en "naturell blandsallad". Och ett gott vin förstås. Det är söndag och vi ska sitta några timmar tillsammans och bara äta länge och gott.

Min stuvade spenat fick för mycket "fleur de sel" och känns salt. Bert smakar av med socker på mormors vis. Jag är inte van vid det - någon som vet hur man häver för salt smak?

Christina frågar efter receptet. Jag vet inte hur det är med copyrighten på sånt, behöver nog fråga Ögonblick i norr först tror jag?

Vi har verkligen inte särskilt djuplodande problem i vår sydfranska by för ögonblicket vilket känns väldigt skönt!

 
 
 
 
Posted by Picasa

2 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja .., är man inte hungrig innan, så blir man.

Aj, aj, aj.

Men snart är det måndag .-)

Bert sa...

Kokos är bra om det blir för salt. Det häver en del saltsmak.