tisdag 10 februari 2009

Ett steg i taget!


Dessi vill följa efter hussen som försvunnit med tvätten nerför trappan. Nerför har hon aldrig gått så matten går före och försöker locka henne.

Det är mycket funderingar och mycket måttande innan hon äntligen tar klivet ner på första trappsteget.

Där blir hon sittande en lång stund. Och bestämmer sig sen för att det där, det var så läbbigt att det är lika bra att kravla sig upp på övervåningen igen.

Tillbaka till utgångsläget. Svart liten rufshund som står och tittar på en. Undrar vad som rör sig i huvudet? Men till skillnad mot många av oss andra så vågade hon iallafall ta det första steget!

Posted by Picasa

5 kommentarer:

Anonym sa...

Den lilla ljuvliga punkhunden. Det är en fröjd att läsa dina inlägg med alla dråpliga hundsituationer...

Christina sa...

Jag har feber och är förkyld, men jag bara m å s t e se hur det går med lilla Dessi innan jag kryper ner i sängen igen.

Ah, trappor är läskiga. Jag minns hur både Gaia och Poppy tvekade att gå i trappor i början.
Vi la godisar på varje avsats, och sen när de väl lärde sig att gå i trappor så kunde de knappt sluta.
Överlyckliga över sin nya färdighet.

Det dröjer nog inte länge innan Dessi kommer underfund med trappan :)

Anonym sa...

Mycket nyheter för en liten hund!

När vi bodde på landet och fick kattungar med jämna mellanrum, kunde de kavat trava rakt på utan att fatta att golvet försvann där i trappan. Ner rullade de som små pipande nystan och kattmamman och jag rusade till samtidigt. Lyckligtvis var det aldrig någon som skadade sig.

Anonym sa...

Provence mest fotografierad hund? ;D Härligt!

Monet sa...

Mira: ljuvlig punkhund. Ja det är en bra beskrivning:-)
Christina: hoppas du nu är bättre, det verkar ju så med tanke på bildgåtor och annat.

Bra tips med godis i varje trappsteg. Fast idag blev det ett till neråt så vi tror hon kommer på det. Just nu rätt skönt att veta var vi har henne när vi är på övervåningen!

Och ab: det där med trillande kattungar låter ju urläskigt. Vi hade också kattungar för tre år sen men bodde tack och lov på ett plan då. Jag trodde att de gjorde just som Dessi, såg att det var avstånd och höjd och aktade sig?

Och afcr-bloggaren: Just det, säkert är det så!