onsdag 11 februari 2009

Djurblogg


Någon skrev om att många bloggar förvandlas till veritabla djurditon. Jag erkänner skamset att sen valpen Dessi kom i huset har jag hamnat i den kategorien.

Jag har också lagt ut bilder på våra egna fina Maine Coon-katter som bor kvar på ön Yxlan, på hunden Max och på franska katter som besöker oss här i byn.

Nu hittar jag gamla bilder från tiden då Jack Russelterriern Max hade sin storhetsperiod. Rasen är ursprungligen framavlad för grävlingsjakt men är också känd som stall- och råttfångarhund.

Med en riktigt storjagande Cayenne-katt i huset tror man väl inte att råttfångarhunden ska behöva använda sina talanger. Men precis så är det. Varje gång.

Cayenne tar in sina byten och börjar på katters vis sin katt- och råttalek. Leka lite med, släppa taget om så att musen/sorken/råttan får pila in och gömma sig någonstans.

Max står inte ut med detta. Som synes försöker han lägga sig i leken och när den arma musen till slut är så sönderstressad att också katten tappar intresset - DÅ smäller Max till med käkarna och musen är mycket DÖD. Och slängs i soptunnan av handskförsedd husse.

Sånt slipper vi här i den sydfranska byn. Inte en mus i sikte och vad Dessi skulle göra om hon fick syn på en vet man inte. Just nu stoppar hon allt annat i munnen: löv, pinnar, dammråttor, tidningspapper, hushållspapper, mattfransar och blomfnas.

När hon inte sover vet vi att vi lever!

Posted by Picasa

3 kommentarer:

Christina sa...

Ah, härligt med djurbloggande!
Och här fanns det saker att bita i...

Christina sa...

Nu läste jag inlägget mer ordentligt.
Jag hemfaller också då och då till ett veritabelt djurbloggande.
Är det något fel med det menar somliga?
Jag fattar lite trögt, är lite trött.
Själv får jag aldrig nog av djur, så det får nog bli ett djurinlägg imorgon på bloggen ;)

Monet sa...

Håller med om att det är kul att läsa om djuren. Men många tycker inte det så man får ju fundera över till vem man vänder sig: i mitt fall frankofiler, Provenceintresserade och så familj och vänner som vill veta hur vi har det i vardagen.

Sen har det ju tillkommit läsare av olika slag, det är ju helt otroligt kul. Varav många nu också tar till sig valpbilderna så det är klart man måste fortsätta. Och Poppans skenvalpande är ju bara så himla kul och intressant så det måste du fortsätta med.

Jag tycker också att man kan tillåta sig olika typer av utvikningar på bloggen, typ gamla släktbilder eller andra intressanta historier. Det blir för ensidigt annars, SÅ himla mycket nytt gör man ju inte på dagarna att man kan fylla dagliga bloggar med massor med intressanta saker. Inte jag iallafall!