lördag 2 maj 2009

Tio steg från min port 1.


Inte trodde jag att jag skulle hitta så där jättemycket strax utanför ytterdörren.

Men här finns vattenuttaget, EAU, vår bil Citroën (som INTE uttalas Cittråäng som de flesta svenskar gör utan CittråäNN utan nasalt n på slutet. Det är prickarna (trema) ovanför e:et som indikerar att det ska uttalas så.)

Har aldrig tänkt på att handtaget på vår garageport ser ut så här, däremot är den uppfällda och fasthakade fönsterluckan nu en välkänd syn.

Idag är det varmt i Provence och alla fransmän har sina luckor stängda. Inte vi, de knäppa svenskarna, vi klarar inte att sitta inomhus i ett mörkt hus!

Posted by Picasa

3 kommentarer:

Mira sa...

Oj! Här fanns ju mera utanför din ytterdörr. Tänk, jag tycker det här blev riktigt intressant. Och håll med om att vi har tittat på ett annat sätt idag... På det vardagliga - som vanligtvis ligger lite för nära...

Kesu sa...

Nu har jag kollat hela bildsviten vad som finns utanför din ytterdörr. Sånt här gillar jag. Mycket!

När jag gick på Journalisthögskolan i Göteborg fick vi allehanda uppgifter som gick ut på att skärpa alla sinnen på olika sätt. Jag minns att jag bl a skulle skildra Skansen kronan med hjälp av smaken!!! (Man fick dra en lapp med ett sinne ur en hatt och en lapp med en plat ur en annan. Hörsel och Hisingsbron HADE ju varit enklare ...) Vi skulle också skildra vardagen, bl a genom att tjuvlyssna på vanliga samtal. Det var jätteroligt!

Precis det du har gjort här borde vi göra oftare!

Monet sa...

Mira: jo, det var verkligen kul. Jag brukar göra sådär ibland själv och är rätt mycket för detaljbilder men det här var ju en utmaning. Inte tror man att det finns så mycket omkring en som det faktiskt gör!

Kesu: det du beskriver är ju samma som Mira säger. Jag tror ju inte att man orkar ha alla sinnen skärpta varje stund varje dag men nog behöver man skärpa till dem mer än man gör, det tycker jag.

Jag tillhör nog en av dem som observerar mycket. Jag tar ju bilder jämt, varje dag, av allt som händer runt mig. Inte minst sen jag börjat blogga.

Och då tränar man ju samtidigt både sitt vanliga seende och också bildseendet. Krydda i tillvaron!