Från vårt hus där häcken nu växer flera centimeter per dag och de röda topparna övergår till alltmer grönbrunt är det bara några meter till ängen där alla hundar har sin mötesplats.
På den lilla stigen går också, förutom vi som har ärende ner till byn, alla skolbarnen med sina föräldrar, morgon, middag, kväll.
Bergen är runtomkring oss vart vi än ser. Och just där stigen kröker kommer de första hustaken i sikte och en terrasserad promenadväg leder nedåt.
2 kommentarer:
För att alls överleva att titta på allt detta vackra, intalar jag mig att där vimlar av farliga ormar.
Säkert ligger svinpesten och lurar bakom något hus också.
Och fästingar i massor.
Näää, det hjälper inte ..-)
Elisabet: hahaha, du är för rolig med dina kommentarer.
Jag har världens ormskräck och har noga förhört mig. Det finns inga giftiga ormar i Provence - härligt.
Varför svinpesten just skulle ha letat sig till min lilla gångstig och vilja hoppa på mig vet jag inte.
Men fästingarna kan du ha rätt i. Men det är nog mera på ängen där gräset nu växer så högt att Dessi inte syns när hon hoppar runt där.
Inte på den vackra stigen tyvärr:-)
Skicka en kommentar