onsdag 4 februari 2009

Ett glas vin


"Ett glas vin" säger vi ofta. I vår närmaste stad i Roslagen finns till och med en restaurang som heter "Ett Glas".

Nog för att det kan bli så att Ett Glas blir till Flera. Men det är inte om det jag kommer att skriva.

Bloggmadamen Elisabet (http://www.cikoriatva.blogspot.com) berättar att hon idag, på sin lediga dag och med jobb som börjar först klockan elva i morgon, äter en ensam lunch i sin lilla etta, en tager-vad-man-haver-måltid och till detta häller hon också upp ett glas rödvin och avnjuter tillsammans med maten.

"Mitt på dagen och på en onsdag?" får hon som en reaktion. Och jag tror att det är många i Sverige som skulle säga samma sak. Så jag går genast in och kommenterar att jag tycker att det är fullständigt OK att göra som hon och att det inte finns minsta anledning att behöva försvara sig. Varken inför andra eller ens inför sig själv som det så lätt blir.

Jag som nu bor i ett vinland - och alltid druckit vin men inte något annat för det blir för starkt och smakar inte gott - reagerar förstås.

Jag har sjungit det provencalska rosévinets lov flera gånger här på bloggen och ogenerat berättat om alla vingårdsbesök vi gjort och hur kul det är att prova olika sorters viner och lära sig mera. Vi går på vinprovning i Munskänksregi och dricker utan dåligt samvete vin till middagen. Maken rött, jag rosé.

Så som man gör härnere. Ur svensk synvinkel och särskilt svenska alkoholläkares dito skulle vi vara gravt alkoholiserade, både maken och jag för länge sedan. Dotterns franska svärfar - som också han är läkare och god vinkännare - säger det alla vet men som i Sverige fortfarande är rent kontroversiellt.

Två glas rödvin om dagen - det är "bon pour le coeur", bra för hjärtat, säger han till maken som haft trassel med just det klappande organet. Och, tillägger han lite spjuveraktigt: "Le vin, ce n'est pas d'alcool". Vin är inte alkohol, det är en njutningsdryck. En sån som Elisabet unnar sig till sin lunch när hon är ledig. Klart att det inte är sant men i förhållande till svenskt brännvin har han ju delvis rätt.

Vi som är lediga hela tiden dricker inte vin till lunchen. Jo, möjligen när vi går på restaurang men det sker inte så ofta även om det kan verka så av inläggen. Det finns förstås de som gör det bland fransmännen också, det varierar. Men franska dottern som arbetade som advokat i Paris i många år berättade att där har man börjat dricka vatten till luncherna numera. Man arbetar hårt och det blir för dåsigt och sömnigt efter "affärsluncherna".

Däremot ingår vinet som måltidsdryck nästan undantagslöst varje kväll. Vi ger oss inte något dåligt samvete för det. Vin dricks här också som apéro, aperitif och vill man så tar man sig en sån också.

Vi är alldeles nyss inbjudna till svenska grannen för att avsluta vår egen middag med att äta ost och dricka vin hos henne. Och det är onsdag också i Frankrike och ingen kommer att dricka för mycket, bli berusad, kräkas eller ragla hem.

Jag skrev till Elisabet: "jag vill inte bli en klankande nybliven utlandssvensk". Men just det här kan reta mig. I Sverige dricks det alkohol på det fortfarande gamla berusningssättet. "Binge drinking" har alltid förekommit i de nordiska länderna, dricka så mycket som möjligt för att nästan bli medvetslös. Problemet har kommit till Frankrike också och man är bekymrad över sina ungdomar som häver i sig starksprit och öl tills de stupar.

Men problemet är nytt här. De flesta hanterar fortfarande sitt vindrickande så att det ingår som en del av måltidskulturen. Som svensk kan man därför bli lätt orolig efter en söndagmiddag på restaurang när man ser hur mycket vin föraren tillåter sig. De franska servitörerna ser fullkomligt oförstående på maken när de vill servera honom mera vin och han säger nej tack för att han är "pilote", dvs ska köra sen. Och det är ett känt faktum att man ska undvika att vara ute på vägarna vid femtiden på söndagar då de flesta varit på de trevliga familjeluncherna på restaurang.

Men totalt sett klarar man sitt alkoholintag i Europa på ett nyanserat och bra sätt. I Tyskland, på upp- och nerresa i julas sitter äldre par och intar sin middag. Och dricker vin. I Danmark likaså. För att inte tala om Italien och Spanien.

Så vad är det med oss i Sverige? Får en medelålders svensk kvinna inte ta ett glas vin till maten, mitt på dagen och mitt i veckan när hon är ledig och för att hon tycker det är gott? Utan att risken finns att man blir stämplad som lådvinspimplande kärring? Jag förringar inte det problemet, det finns och är allvarligt nog.

Men vi är så himla Jante ibland i Sverige att det borde vara nog. Lusten och glädjen borde få regera lite oftare och inte vara så förknippad med att det är bara på fredag och lördag som man låter vinflaskorna få komma fram. DÅ är det fortfarande opportunt att det dricks. Och varför inte på en onsdag om omständigheterna tillåter frågar jag?
Posted by Picasa

8 kommentarer:

Mildamakter sa...

Onsdag är väl en bra vindrickardag. Vi har aldrig druckit efter almanackan, vill vi ha ett glas vin så dricker vi ett glas vin, oavsett vad det står i almanackan. C´est tout ;o)

Elisabet. sa...

Stackars PV .. han skojade nog ..-)

Men jag vet att det tänkesättet verkligen finns!

Intressant att läsa om hur det är i Frankrike.

Efwa sa...

Visst är det skillnad på kulturen. Jag har väldigt svårt för att de kör när de druckit men att ta sig ett glas vin på kvällen är bara trevligt.

Suzesan sa...

Jag håller med:) Bra sagt.
Onsdag är en bra vindrickardag om man vill det.

Helt mycket bättre än att "hinka i sig på helger" och ramla omkring och spy ner allt och alla och uppföra sig illa och inte komma ihåg nåt dan efter.

Vilken vacker färg på ditt vin. Som bärnsten. Hahaha jag var inne och tjuvläste på Elisabet's sida. Jag ska säga samma där. Men första bilden i Halland vet jag var det är. Fast det var en Ö-klippa och ett hav. Jag skrattade. Finns en förklaring.
Sen fastnade jag där en stund. Men kära nån kan nog aldrig läsa ikapp*skrattar*
Jag kan berätta för dig hur du gör med länkarna om du vill ha dem bakom ett ord. Jag gjorde som du i början när jag bloggade. Bara att säga till.
Ha en bra kväll
Kram
/Susanne

Christina sa...

Ett jättebra inlägg Monet! Vin och alkohol är så skuldbelagt i Sverige.

I det här landet är det nästan skämmigt att träffa på bekanta på Bolaget...bli ertappade ;)

När man ser historisk på det så kan man förstå att vår kultur ser ut som den gör, vi tillhör ju brännvinsbältet.

Kiruna sa...

Jag är inte så noga då det gäller vuxna människor, men jag dricker nog bara vin till maten på helgerna. Det är väl en vana. Däremot undrar jag, hur ser man på att dricka vin då man är gravid? Där är jag nämligen helt emot, vilket de flesta är med mig i Sverige. Är det skillnad i Frankrike?

Anonym sa...

Det du skriver om alkoholvanorna i Sverige stämmer, tycker jag. När det dricks, så görs det rejält. Sen verkar trenden peka mot att det blir både oftare och allt yngre som dricker sig redlösa. Tråkigt! Jag dricker varken vin eller sprit, kan smaka några klunkar öl till grillad mat på sommaren. Det är inte av principskäl, utan helt enkelt för att jag tycker att det smakar vedervärdigt. Och vad jag har blivit mobbad för att jag tackar nej till alkohol på fester o dyl!!
"Å, du som älskar Frankrike, du måste ju lära dig att dricka vin"..Ja, jag har försökt, för det ser ju gott ut och alla säger hur gott det är till mat osv. men tyvärr, jag får spy-reflexer...
Man ska få vara som man är, utan att folk tycker att man ska göra si och inte göra så!
Älskar bilden på hundarna, för att jag ser olivkvistarna i förgrunden, ja, hundarna var också söta!
Kram
Helen

Monet sa...

Ja, det är trist med den här dubbla moralen.

Man förfasar sig å ena sidan och sen ser det hela annorlunda ut i verkligheten. Just det Christina skriver; om att det till och med FORTFARANDE är lite skämmigt att möta vänner och bekanta på Systemet känner jag också igen.

Det är ju inte klokt?

Det finns en klar medvetenhet om alkoholens risker här i Frankrike också. AA finns här och man är som sagt bekymrad över ungdomars binge drinking som är ett nytt fenomen. Och det finns utslagna franska alkoholister och ganska många personer som kallas SDF, Sans Domicile Fixte, utan fast bostad alltså.

Men några A-lagare i den bemärkelsen som vi har det i Sverige med gubbar utanför Systemet, det har jag då inte sett här. På bycaféet sitter gubbarna med sin pastis eller calvados eller vad de nu dricker men inte sitter de där och skrålar och har sig. Sitter mest och pratar med varandra och kollar på folk verkar det som.

Min "franska" dotter brukade säga när hon kom till Sverige och gick ut med kompisar på stan att så äckligt som det var med så mycket berusade ungdomar överallt hade hon aldrig varit med om. Hon var van vid Paris och aldrig att man såg ungdomar i hennes ålder där som spydde och gjorde bort sig, kastades ut från barer eller började slåss. Man dricker inte på det sättet här, det ingår inte i kulturen helt enkelt.

Den som inte gillar alkohol eller avstår av olika skäl får i Sverige också precis de kommentar som Helen skriver om. Va? Dricker du inte öl, vin eller vad det nu kan vara. Det är lika illa det - en slags omvänd diskriminering. Här i Frankrike bryr man sig inte.

Man kan lika gärna beställa en karaff vatten som en karaff vin.

Och Kiruna; nej man dricker inte alkohol i Frankrike heller när man gravid. Man röker heller inte och man måste undvika mycket fler födoämnen än i Sverige - det är väldigt strikt här!

I morgon är det fredag! Till alla er som vill och tycker det är gott säger jag: Skål och njut av ett gott glas vin. Och blir det fler än "ett" så njut ändå!