onsdag 25 februari 2009

På begäran: Dessi


Varsågod, här kommer några bilder på familjens bebis. Som nu bott hos oss i två och en halv vecka. Och det har hänt massor. Från att ha stått framför trappan och gnällt pilar hon nu behändigt upp och NER, det som var så läskigt.

Hon lystrar till sitt namn, leker roliga apportlekar (fågelhundsbakgrunden), har börjat fatta att kissa och bajsa gör man ute, då får man beröm och godis.

I morse varken pöl eller hög, det artar sig och går fortare än vi räknat med. Så är hussen nu konsekvent också och hon får gå ut efter varje måltid och sovstund och sent på kvällen också. Bäst går det när vi går alla tre, då är hon glad, nöjd och pigg - alla är tillsammans!

Hon har bra aptit, inklusive dammråttor, löv och tidningspapper. Papperservietter är speciellt goda. Hon har avverkat sin första antibiotikakur mot kennelhostan men hostar till då och då. Kanske av något hon satt i halsen, sjuk är hon då rakt inte. Men ögonen får torkas varje dag, vi får väl se senare om tårkanalerna är igensatta eller icke-existerande. Det är inte mycket besvär och hon låter sig snällt torkas av. Borsta och kamma måste man också och det är mindre skönt men hon står ut.

Hon har börjat kaxa sig och skäller om någon är vid dörren eller utanför tomten. Ibland ser hon syner i altanfönstren och skäller på spöken. Jag gillar inte skällande hundar så man får ta i på skarpen där.

En gång har vi lämnat henne ensam. Dvs nästan. Husse åkte och handlade och jag rensade ogräs i trädgården. Hon fick då vara ensam i sin korg med vatten och leksaker i sängkammaren. Vilket YL som utbröt.

Jag var inne i huset ett par gånger och lyssnade på detta "gråtande" som fransmännen säger och som stegrades till ynkskall och till sist riktigt ylande. Jag förhärdade mig, det hade gått tio minuter. Sen började hon krafsa på dörren och såna repor gillar jag inte heller så det var bara att gå upp och visa att hon inte hade blivit övergiven för gott.

Hon vill bra gärna vara med oss båda två tillsammans, flocken ska vara hel. Går hussen ut börjar ylande och jag får ropa att jag är kvar. Då kommer hon genast och allt är bra igen.

Jag läser på i min Caniche-bok, den som handlar just om pudlar. Och inser att jag behöver hitta en sån där inrättning som Lelle R hos Kesu varit hos och blivit av med hela pälsen. Men här ska det klippas lite lagom var sjätte vecka (vi får väl se hur det blir med det) så det är bara att inse att pälsen inte sköter sig helt själv, de blir för lurviga helt enkelt.

Och hon artar sig och blir förhoppningsvis som det står i boken: pudlar är sociala, glada, tillgivna och trogna mot sin familj som den älskar över allt annat. Vill vara till lags, är intelligentare än genomsnittshunden och är därför mycket lättlärd.

Här är hon i hussens famn. Han gillar att gå omkring med henne på armen och det är ömsesidigt. Ibland får jag säga till honom: hon KAN gå själv!

Jag såg en bild på en likadan dvärgpudel och den hade rosett i luggen. Kan det vara något?

Posted by Picasa

14 kommentarer:

Anonym sa...

Hu nej, ingen rosett! Även om Dessi är en pudel är hon i grunden en VARG, ingen liten docka.

Det är väldigt roligt att se bilder av henne och höra om hennes snabba framsteg. Hon är verkligen smart!

Suzesan sa...

Hej.
Fin berättelse om sakerna i inlägget nedan. Intressant.
Fina grejor med.
Jag gissade inte ...då det redan var så många;)
Meeen Dessi är så fin. Så duktig.

Fönsterkristallen var väldigt vacker.
Asså jag tror verkligen det hade varit superfint med en rosett på Dessi.
Ha en bra dag
Kram
Susanne

Elisabet. sa...

Säger som ab .., nej, ingen rosett!
Rosetter på hundar är nästan som att ha på dem kläder!

Men det var min åsikt det.

Och när det gäller hunduppfostran och hur man bär sig åt, då finns förstås bara en Mästare .., det är Barbro i Gokväll ..-)

Anonym sa...

Nej, mästaren är Victoria Stilwell i "Min hund tar över mitt liv"! Brittiskt program.

Monet sa...

Njae, Barbro i Gokväll är definitivt inte min favorit. Hon och hennes metoder har för övrigt varit kraftigt kritiserade i hundvärlden dessutom. Och med all rätt. Det är alldeles för mycket mentalt övervåld och det är på sikt inte alls bra.

Nu får hon ju ta tag i mycket ouppfostrade och halvt galna hundar, som en Supernanny ungefär, så det är klart att hon måste ta i. För att fixa till ett resultat på en halvdag dessutom, det är ju inte lätt.

Men hon har alldeles för ruffa metoder, kastar saker på hundarna och har sig. Näe, Elisabet, den gumman går inte!!

Men hon har rätt till delar när det gäller att tala om för tvehågsna och inkonsekventa hundägare att man behöver vara flockledare och visa det. Men det kan man göra utan skrämseltaktik!

Nu blir det väl ett liv om detta också förstås, hoppas inte, för var och en blir ju salig på sin fason.

Jag hade trott att militanta metoder skulle gälla här i Frankrike men inte alls. Det är kroppspråk, mjuka tillrättavisningar och konsekvens som gäller. I böckerna. Här hos oss hör jag däremot hur de franska hundägarna springer efter sina lössläppta hundar och skriker Viens ICI. Kom HIT!!

Och jyckarna galopperar glatt vidare:-)

Och nej, det blir ingen rosett. För mig är hon just varg i grunden. Men nog skulle det passa ändå?

Christina sa...

Nej nej, jag sällar mig till kören - ingen rosett på Dessi! Huvva!

Det är jätteroligt att läsa om lilla Dessi och hennes framsteg!

Sen håller jag med ab, Victoria Stilwell har ett jättebra brittiskt hundprogram. Hon är så himla duktig.
Barbro Börjesson tycker jag absolut inte om, hon rycker i kopplen så små hundar far som vantar och kastar påsar med skramlande grejer bredvid dom. Nej, inget för mig heller.

Jag tror stenhårt på positiv förstärkning.

Men jag tycker Barbro B är väldigt trevlig mot hundägarna och verkar vara en mycket sympatisk person men med ett föråldrat sätt att se på hundträning.

Christina sa...

Glömde säga att jag nu har hittat bilder på anfadern, och först tyckte jag bara att han var lik Dessi bakifrån, men nu när jag ser dina senaste bilder så vete sjutton om inte framsidan är lik också ;)

Anonym sa...

Kanske vid högtidliga tillfällen ni kunde sätta en liten rosa rosett i söta Dessis lugg? Nog för att jag inte tycker man ska klä ut sina hundar i div. galna outfits, men en liten rosett kan ibland vara bra för att hålla luggen ur ögonen ;-)
Fast en del säger att man ska låta luggen hänga, för den skyddar ögonen.
Ja, man får helt enkelt göra det man tror är bäst för sin hund.
Kram
Helen

Kesu sa...

TACK för bilderna! Just love them - and her :) Hon är fantastiskt duktig. Måste vara svårt det där med att stålsätta sig och INTE rusa in när ylet sätter igång.

Nej, nej, rosett går fetbort. Säger jag som sätter på Leller R en fuskfluga på¨fina tillställningar. Den inköptes i en barnklädesbutik för några år sedan till ett 60-årskalas. Försäljaren var sååå snäll och engagerad. Frågan vad den lille pojken hade för hårfärg och ögonfärg. Hon ville hitta en fluga som garanterat skulle passa. Vet inte om hon tyckte det var konstigt med bruna ögon och rödaktigt hår, men det är ju sanningen. Fast jag kunde inte med att svara Rambo när hon frågade efter namnet. Tror jag sa Rolf, eller nåt. Hehe!

Anonym sa...

Det är klart hundar inte ska ha lugg som hänger över ögonen, lika lite som människor ska ha det. Vargar har inte hår hängande i ögonen, det är framavlat. Jag tycker det låter som en bra idé att ha hela Dessi rätt kortklippt. Hon är hur söt som helt med trollrufset (klokt nog bortklippt från ögonen), men det blir nog lite varmt i sommar!

Anonym sa...

Ingen rosett!!!!!!!!!!!!!! Inte ens vid "högtidliga tillfällen".

Evas blogg sa...

Instämmer i "icke rosett" skaran! Hon är jättesöt er lilla valp! Jag brukar se ett am. program där en man tar sig an problemhundar. Minns varken namnet på honom eller programmet. Men han är otroligt skicklig. Lugn och sansad och får fina resultat.

Monet sa...

Hjälp så många att svara. Vet inte om jag klarar det till var och en, säger istället stort TACK för att ni tittar in och tycker det är roligt med vår lilla valp.

Till alla som inte tycker om rosett: Jag håller med, det är klart det inte ska bli en pimpinett liten pudeldocka, det här är ju en riktig HUND som ab och andra påpekar.


Men l i t e frestad är jag att ta ett av barnbarnets små gummisnoddar och bara kolla hur det ser ut med en tofs mitt på huvudet?

Sen är det ju lite olika åsikter om Barbro i Godkväll och hennes uppfostringsmetoder. Jag förstår om Elisabet tycker hon är bra på ett sätt för hon får ju snabba resultat med de här fullkomligt feluppfostrade hundarna.

Men Christina har också rätt som säger, precis som jag, att det är för hårda tag, särskilt när det gäller valpar och ett gammaldags sätt att bedriva uppfostran på.

När det gäller hur hon ska klippas får vi fundera. Jag tycker nog att hon skulle kunna ha lite mera päls på nosen och så ser många moderna pudlar ut idag. Samtidigt har hon rinniga ögon och det är lättare att sköta dem om det inte är så mycket trasselsudd.

Vem Victoria Stillwell, som både ab och Christina nämner, är, vet inte jag, har aldrig sett det programmet. Däremot finns det en fantastisk amerikan som Eva nämner. Jag har också glömt namnet på hans program men jag tror att han heter Cesar nånting.

Han talar med lite spansk accent och ser sydländsk ut. Den mannen har varit lejontämjare i ett annat liv, det är helt klart. Hundarna blir ju helt hypnotiserade när han tar över. Han är ett superexempel på hur man måste agera som flockledare när man har hund. På ett par sekunder har han markerat vem det är som bestämmer och han behöver inte ens höja rösten!!

Det är det som är det jobbiga och svåra - det är ju så himla lätt att börja dutta och gulla för mycket men då är det klippt faktiskt. Rangordning i flocken är A och O.

Med Max brukade min dåvarande uppfödare säga: Först är det du, sen är det Max och sen kommer hussen. Ja, så kan det också bli:-)

Man undrar hur Kesus Lelle Farbror känner sig med fluga dock?

Anonym sa...

Jomen det kan jag berätta! Lelle R gjorde inga försök att få av sig fuskflugan som vi för säkerhets skull trätt väldigt löst om halsen (i resårband som små killar har).

Han gjorde förstås succé när han hoppade av skärdgårdsbåten, iförd grön fluga. Lelle R är väldigt hemtam med ön och många på ön där 60-årskalaset hölls, så vi kunde släppa honom lös. Glatt rusade han iväg för att busa med de andra hundarna.

När han dök upp igen såg han ut som en riktig rumlare, på väg hem - typ klockan sex på morgonen - efter en blöt kräftskiva. Han hade såklart badat - gör han alltid - tungan hängde ur munnen och flugan på trekvart i öronhöjd. När Lelle R rasat runt med sina hundbästisar hade väl den lösa flugan flugit och farit. Vi tog av den, eftersom alla redan hade oooohhhhat och aaaaahhhhhat.