onsdag 25 februari 2009

Bildgåtesvar


Här kommer några bilder på ett annat föremål som hör ihop med svaret.

Föremålet jag undrade över är indianskt, precis som Libby gissade. Precis som det här andra vackra indianska föremålet som brukade hänga i min ateljé för beskydd och kreativa tankar.

Oj, så många som gissade och hamnade precis lika långt som jag själv! Jag har alltså inte ett exakt svar på vad mitt föremål är eller har använts till. Det är i sten och är 16 cm långt, troligen en kniv/dolk som de flesta tyckt sig se eller möjligen en spjutspets. Det här är förhistorien:

Min mans syster är sedan många år bosatt i USA. Under ett par år bodde hon och hennes dåvarande man i den lilla staden Durango i Colorado. Den ligger nära en mycket speciell nationalpark som heter Meza Verde (http://www.nps.gov/meve). Det finns också information på Wikipedia om den här platsen.

Det är en urgammal plats med sk. "cliff dwellings", klippgrottor i stora klungor där Anasazi-folket bodde långt före Kristus. Anasazi betyder "Ancient people", det gamla folket, och den indianstam som senare kom att bo där var Navajo i första hand. I sekler låg detta oupptäckt och jag tror att det upptäcktes så sent som 1800-talet. Bl.a var en finlandssvensk, Gustaf E. A Nordenskiöld där 1891 och påbörjade utgrävningar och tog med sig cirka 600 föremål hem till Sverige. De förvaras nu på museum i Finland.

För nästan tjugo år sedan besökte vi Durango. Och åkte på en heldagsutflykt till denna fantastiska nationalpark som bara måste ses, det låter sig liksom inte beskrivas. Det här var dessutom kända jaktmarker för min svägerska och svåger, de var båda jägare och sköt mycket hjort (som riktiga "deerhunters") och annat villebråd och vistades alltså mycket i de här gamla indianterritoriet.

Jag har alltid haft mycket känsla för indianer, deras kultur, konst och historia så för mig var det väldigt speciellt att vara där. Jag köpte också lite vackra fetischer och annat indianskt konsthantverk i en museibutik i parken.
Vid middagen som var just hjortstek berättade jag ännu mera om mitt indianintresse för min svåger. Han reste sig då från bordet, försvann en stund och kom tillbaka med föremålet ni gissat på.

Han gav det till mig och sa: "Jag hittade den här kniven för flera år sedan under en jakt. Den låg bara där på marken. Jag har alltid tyckt att detta var mycket speciellt eftersom jag vet att detta är gammal indianmark. Och jag har också ofta tänkt att jag skulle ta den till Mesa Verde och be dem göra en bedömning av vad det kan vara och närifrån."

Han berättade sedan att han inte var den enda som hittat den här typen av "stenåldersföremål", då och då upptäcktes de i markerna som han gjort. Han var själv övertygad om att detta var en kniv men vi pratade också om möjligheten att det kunde vara en spjutspets. Att den var viktig för honom var uppenbart. Därför kändes det nästan överväldigande för mig när han tryckte den i min hand och sa att han ville att jag skulle ta hand om den. Han, som amerikan, hade förstått och gripits av att jag, från en annan kontinent, hade sådan känsla för the "Native Americans" och därför ville han ge den till mig.

Att stenen bearbetats av människohand och huggits till för att få sin spetsiga och skarpa form är otvetydigt. Och att det är gjort för mycket, mycket längesen känns också väldigt tydligt.

Igår hittade jag min indiankniv av sten av en slump när jag packade upp en kartong. Jag blev jätteglad - jag har till och från undrat vart den tagit vägen. Nu ligger den väl synlig igen och påminner mig om en ung indianpojke som för många månar sedan hackat och slagit flisor ur ett stycke sten för att kunna delta i jakt. Kanske var det hans första dolk?

Och tack för att ni gissade. Ett helt korrekt svar finns alltså inte!
Posted by Picasa

7 kommentarer:

Christina sa...

En spännande berättelse och det känns nästan fint att det inte fanns något exakt svar. Man kan fortsätta att fantisera runt stenåldersverktyget...för det är verkligen ett fantasieggande föremål.

Vilken otroligt generös present! Din svåger måste vara en väldigt empatisk och inkännande person.

Monet sa...

Javisst var det en fin present. Jag blir fortfarande glad när jag tänker på det. Min svägerska är nu omgift så jag har ingen kontakt med min fd svåger men han kommer alltid att finnas som en fin man i mina tankar.

Kul att du gillade storyn - Mesa Verde är en verkligt spännande plats på jorden och min fina kniv känns både fantasieggande och lite magisk!

Christina sa...

Efter att jag skrev kommentaren har jag bildgooglat på Mesa Verde och nästan tappat hakan!
Någonstans i bakhuvudet ringer det en klocka...jag har någon gång för länge sedan sett bilder från den här platsen men inte vetat namnet.

Vilken otrolig plats!

Verde står väl för grönt eller...?
Vad betyder i så fall Mesa?

Monet sa...

Mesa Verde betyder Grönt Bord. Mesa efter latinets Mensa (bord). Säger jag stolt som faktiskt läst detta språk i sex år. (Gissa om jag har god nytta av det här i Frankrike!)

Vad roligt att du hittade bilder. Du kan läsa om denna nationalpark på länktipsen också.

Har man en gång varit där glömmer man det inte!!

Anonym sa...

Vad roligt att få hela historien!

Så man kan egentligen bara gissa?

Hur känns den att hålla i handen? Vill man hugga, skära eller skrapa med den? Svaret kanske ger sig naturligt?

Monet sa...

ab: det känns att det är en kniv. Man vill skära med den. Den ligger bra i handen med sitt handtag också.

Vilket inte hindrar att det skulle kunna vara en spjutspets - det är det som är det magiska, man vet inte!!

Anonym sa...

Undrar vilka som hållit den i handen före dig?