lördag 6 juni 2009

D-day - Jour "J" 6 juni 1944. Historien om John Steele på kyrktaket i St. Mère Eglise.


För ganska exakt 18 år, i juni 1991, sedan far maken och jag till Bretagne där vi tillbringar sex veckor på olika ställen.

Vi har börjat vår resa "genom världskrigens Europa" i Verdun (mer om det vid annat tillfälle) och beger oss under vår vistelse här i norra Frankrike också till de olika invasionsstränderna i Normandie.

Idag den 6 juni är det exakt 65 år sedan Operation Overlord inleddes - den allierade invasion från England till Normandie som inledde slutet på Nazityskland och andra världskriget. Som jag skrev i förra inlägget uppmärksammas detta här i Frankrike stort och jag ska lägga ut rapport från detta också.

Men här står vi parkerade på torget utanför kyrkan i St. Mère Eglise, då för nästan 20 år sen. (Notera vår häftiga Chevrolet Caprice 1979 som väckte uppseende var vi än kom på smala franska bygator!)

Vi har letat oss fram till denna lilla by av ett speciellt skäl. Natten mellan den 5 och 6 juni 1944 flögs tusentals, framförallt amerikanska, soldater över till det område strax innanför det som kom att kallas för Utah Beach, en av de fem invasionsstränderna.

De släpptes ner i fallskärm och det var meningen att de skulle möta upp invasionsstyrkorna från landstigningen som skedde vid sextiden på morgonen och deras uppgift var i första hand att befria Cherbourg.

Just den här natten börjar det brinna i borgmästarens bostad och alla byinvånarna rusar ut för att bilda kedja och släcka elden. Också de tyskar som bor i den besatta byn hjälper till. Nattmörkret skingras alltså av ljuset från den kraftiga elden och det 30-tal fallskärmssoldater som singlar ner i byn upptäckts omedelbart och de flesta av dem skjuts av tyskarna som lätt kan se dem.

En av soldaterna, senare identifierad som amerikanen John Steele, fastnar med sin fallskärm i kyrktornet och blir hjälplöst hängande medan hans kamrater skjuts ihjäl eller tas till fånga. I över två timmar hänger han där och överlever därför att han spelar död.

Senare tillfångatas han men släpps ganska snart. En trupp från invasionsstyrkorna anländer till byn, gatustrider inleds och tyskarna är istället de som tillfångatas eller dödas och byn befrias.

Enligt uppgifter från nätet överlever John Steele kriget men återkommer många gånger till den här lilla byn innan han dör 1963. Ingen vet hur han levde sitt liv.

Men då, 1991,fick vi till vår förvåning se hur en docka, klädd i tidstypisk uniform fortfarande hängde från kyrktaket i St. Mère Eglise. Jag har fotograferat av bilderna ur mitt fotoalbum så bildkvaliteten blir därefter. Men på första bilden syns den vita fallskärmen på kyrktaket och på tredje bilden ser ni hur han hänger där. Mycket märkligt och väldigt illusoriskt. Han lär hänga där fortfarande, säkert kommer det bilder härifrån i franska tv idag.

Vi far sedan vidare till kusten, till Utah Beach där ett museum ligger bland sanddynerna och kvarlämnade stridsvagnar.

Posted by Picasa

4 kommentarer:

Suzesan sa...

Jag kan förstå att bilen väckte uppmärksamhet:)Snygg.

Tack för en intressant berättelse.



Kram
/Susanne

Elisabet. sa...

När min f.d. man fyllde 50 hade jag hyrt en liten fiskarstuga (visade sig vara hur stor som helst) med "utsikt över Atlanten", jodå, om man stod på taket och spanade .., och på väg ner till Bretagne, stannade vi till vid Omaha Beach .., jag tror att det var där .., med tiotusentals vita kors och så gripande, så gripande.

Vi besökte även en liten, liten krigskyrkogård med enbart engelsktalande soldater, alla flygare. Dom låg begravda flygpansvis .., pilot, bombare, akterskytt .., navigatör .., ja, det var så intressant att se.
Unga män allesammans.

Så mycket sorg .., så många som förlorade sina söner/pojkvänner/kamrater.

Nu slår det mig, att den sista kyrkogården nog fanns utanför Bergen-Belsen .., inte i Frankrike.

Monet sa...

Suzesan: jo, det var en snygg bil. Jänkare på franska bygator, det väckte uppmärksamhet. Också för att den nästan inte kom fram:-)

Elisabet: så roligt att du också varit där. Då vet du och det skriver du ju också. Vilket sorgligt skede i världshistorien det var. Och att det här i Europa fortfarande känns att det här hänt, det är övertydligt jämfört med Sverige.

Och du har varit i Bergen-Belsen också?

Anonym sa...

Hej. Vi var vid kyrkan 1:a april-12.Det kändes mäktigt att se kyrktornet. Vi körde MB E350. Chevan m/1979 fick stå hemma i garaget. Chevan, 2-färgad vinröd sedan, hamnar i sommar hos min son i Norrtälje. Vi valde att fira vintern i Sydfrankrike, Marseillan. Hans/Visby