Svensk-fransk julafton

Så här fint blir det när man blandar smak och traditioner. Fransk julduk med monogramservietter tillsammans med svenska adventsstakar och tomtar. Svenska kristalljus och klingande ljusspel. Fransk "creche", dvs julkrubba där Jesusbebisen läggs i krubban klockan tolv på julaftonsnatten.

Här är det inget svenskt julbord. Måltiden börjar med champagne och goda snittar. Och förrätten är förföriskt god gåslever på små toast.
Mera fransk julaftonsmat följer....

GOD JUL!!

Jag frångår en av mina bloggprinciper och lägger därför ut en bild på den sydfranska bloggmadamen och hennes monsieur i provencalsk vintersol. Vi är i vår "julklappsby", tar en paus och vill personligen önska alla trogna bloggläsare en riktigt God Jul och förstås också ett Gott Nytt År!!

Vi ska fira fransk jul i år för första gången och det blir spännande. Champagne, gåslever, "crustacés", dvs skaldjur och så kanske någon form av fågel och säkert god efterrätt - vi får se vad det blir på det franska julbordet som dotter och svärson i Luxembourg kommer att bjuda på.

JOYEUX NOËL till er alla och tack för alla bloggbesök, alla vänliga, trevliga och intressanta kommentarer och för att så många tycker det är roligt att följa vårt liv här i Provence. Som förstås fortsätter nästa år med rapporter om vardagslivet i den sydfranska byn!!

"Vem vill gifta sig med min son?"

Eller som programmet heter på franska "Qui veut épouser mon fils?". Man tror man sett det mesta i dokusåpeväg men det här slår faktiskt allt. Bönder som söker fruar (finns här i Frankrike också men då kallas det något i stil med att "kärleken finns på åkern") och "The batchelor" såg man ju för några år sen och det här franska programmet är något i den stilen.

Men, och detta är det gräsliga, här visar man upp ett antal 35-40-åriga omogna, bortskämda hemmasöner som bor hos mamma som gör precis ALLT för dem. De beter sig värre än det ännu värre hemska svenska programmet "Ung och Bortskämd" som jag knappt kan se utan att behöva ta dubbel blodtrycksmedicin. De franska männen väcks på morgnarna med specialjuice, alla kläder samlas ihop och tvättas, de förses med måltider, pengar, kläder, bilar, ja allt. Deras mammor lever bara för sönerna och har absolut inte fattat att man kapar en navelsträng långt innan pojkarna har nått den här åldern. Mammorna beter sig som sina söners älskarinnor eller fruar - en av dem sover till och med i samma säng som sin nästan medelålders son.
Det ska sägas att ett par av mamma-son-paren har italienskt eller nordafrikanskt ursprung och traditionen mor-son är ju starkare där än vi som nordbor kan förstå. Som någon slags förklaring.

Programidén är dock att mammorna ska låtsas ha tröttnat på att vara sina söners ständiga uppasserskor och därför vill att de ska hitta en lämplig och trevlig fru. Varje son presenteras därför ett antal kvinnliga kandidater som dessutom ska tävla sinsemellan om mor och sons gunst.

Hur det går? Nja, sådär. Flickorna, mer eller mindre vulgära med plutande botoxläppar, jobbande som strippor försöker kila in sig hos både mor och son. Det uppstår förstås förförelsescener som i The Batchelor eller hos den svenska Bonden. Man åker iväg till exotiska ställen och det äts romantiska middagar och åks gondol i t.ex Venedig. Problemet är att mammorna är allestädes närvarande och dyker upp i de mest oväntade situationer. Och drar iväg med sönerna för att tala om för dem att i princip varenda flicka är oduglig på alla sätt och vis.

Den vackre pojken på bild nr 2 får t.ex höra "tu ne trouveras pas une fille avec qui ca passera bien". "Du kommer aldrig att hitta en flicka som det kommer att gå bra tillsammans med". Inte undra på att han ser bekymrad ut. På de andra bilderna beklagar sig en flicka över att hon tyckte att hon fått en chans att lära känna mannen ifråga eftersom mamman inte var närvarande. Det varade en kort stund förstås, sen dök de hemska dominanta mödrarna upp igen. På sista bilden är den en moloken Venedigpojke som inte vågar lita på sitt eget omdöme utan "il demande conseil à sa mère", dvs han rådfrågar sin mamma.

I finalomgången tvingas männen välja mellan att ge en av de utvalda flickorna en slags förlovningsring om de vill fortsätta en relation till dem. Om inte ska ringen ges till MAMMA!! Av fem eller sex unga män tror jag det var en enda som gav ringen till en flicka, de andra gick antingen iväg själv eller tillsammans med triumferande ringförsedda mammor!!

Mamma Mia!! Eller vad ska man säga?

Ny julduk i Provence

Den här nya julduken kan vi inte se oss mätta på. Det är "notre cadeau à nous", vår julklapp till oss själva. Gjord här i Frankrike till skillnad mot många, i och för sig mycket vackra textilier, som är tillverkade i Indien eller någon annan stans. Den här är kanske inte specifik som julduk men färgerna och det utsökta vackra mönstren ger den lite högtidskänsla.

Känner jag oss själva rätt får den nog ligga kvar en bra stund efter jul - den här helt perfekt i färgerna i vårt vardagsrum dessutom.

Tänk vad ett stycke tyg kan sprida vardagsglädje. Riktigt genuin sådan!

Julpyntad by

I vår lilla "julklappsby" en bit från vår bemödar sig både invånare och affärsinnehavare att åstadkomma julstämning. Överallt i de små gränderna har man pyntat och ställt ut granar. Precis som i vår egen by har många av husen flera hundra år på nacken och blir riktigt fina med sina rosetter, kulor och granris. Trots att vi inte har snö ger det en riktigt genuin julkänsla.

Utsikt...

..från en annan sydfransk by inte långt från oss. Hit åker vi ofta. För den hisnande utsiktens skull, för vingårdarna i närheten i det berömda distriktet Bandol. Och för alla de små mysiga affärerna inne i bykärnan. Just nu är det julpyntat på alla hus och mitt i veckan befriande fritt från turister och stressiga julklappshandlare. Här går vi och Dessi ett par timmar i solen och pratar med hundägare, butiksinnehavare och folk på gatan som alltid vill klappa vår "bébé" som alla tror att vår lilla minipudel Dessi är.

Halva Frankrike är snö- och kaosdrabbat. Vi har inte en flinga här i Provence även om kvällar och morgnar nu är kylslagna. Skönt att slippa skotta och skrapa! Och kunna sitta ute två timmar mitt på dagen på en läskyddad altan och läsa bok i solen i mitten på december.

Julpyntat hus

Att julen närmar sig också här i Provence märks överallt. Även om man tar det något lugnare än i Sverige. Här har man inte adventsstakar, firar inte advent, hänger inte upp stjärnor i fönstren, firar inte Lucia, dricker inte glögg (som här heter "vin chaud" - varmt vin) och äter inte pepparkakor. Annat när det bjuds av oss svenskar.

Vi är tidiga i år med det egna julfirandet eftersom själva julhelgen kommer att firas hos barn och barnbarn i Luxembourg. Vi har redan haft franska gäster på svenskt julbord hos oss och i vår lilla bykyrka har det varit svensk adventsgudstjänst med svenska prästen från Nice som officiant. Tillsammans med byprästen, fader Pedro från Brasilien.

Nu har vi satt upp vår adventsstake, pyntat lite där det ser bra ut och så klätt vår lilla gran. Här, däremot, kan man dra på när det gäller granutsmyckning. Det finns inte vanliga julgransljus utan man får nöja sig med slingor. De flesta är i grälla färger och blinkar och sprakar så vi är glada att vi hittat en med fast gult ljus ändå.

Jag gillar att hänga på så mycket pynt det går på mina granar. När barnen var små tyckte de att vi hade "Kalle Anka-granar". De var ingenting i förhållande till min franska gran som knappt syns under alla dekorationer. Text med God Jul, Joyeux Noël, har vi också hängt på ytterdörren för säkerhets skull!