onsdag 20 maj 2009

Djävulsgräs i närbild


Så här ser det ut i närbild, det gräsliga hullingförsedda gräset vars vippor nu två gånger trängt in i Dessis öra och gett henne blodiga och variga öroninflammationer.

När jag gick ut för att fotografera dem plockade jag av två små vippor och tog i handen. Det var alldeles KUSLIGT. Plötsligt började de vandra i handen på mig, liksom kröp som om de var levande, bort från handflatan och genom fingrarna.

Jag fick hålla hårt i dem för att kunna ta hem dem och fotografera i detalj. Livrädd att de skulle krypa iväg inomhus också och komma ivägen för Dessi.

Damen med hunden på tidigare inlägg kom ut och jag passade på att fråga henne om detta. Oh ja, det gäller att kontrollera hela pälsen på hunden, mycket noga, sa hon. Och berättade att hennes hund sluppit det här med öronen därför att kontrollerat så noga. (det har ju vi också men inte har det hjälpt). Hennes mamma hade däremot haft hunden och inte sett att en sån här hulling trängt in i tassen på den. Det blev sövning och operation där också!

Min grannfru har tidigare haft pudel och sa att det bästa var att helt raka hela hunden, nu inför sommaren. Men NEJ, det vill ju inte? Åtminstone se till att det inte finns hår i hörselgången, raka bort det och också raka runt öroningången (som flera föreslagit) så att det här krypande eländet inte kan ta sig in.

Hon sa också att det är så att det kryper och vandrar. Och när man tar bort det måste man göra det i längdriktningen, annars fastnar det ännu värre. Inte undra på att veterinären haft ett sjå att få ut dem, han också.

Annars, "rien à faire", sa min grannfru. Bara kontrollera hunden väldigt noggrant överallt, inte minst runt öronen efter varje promenad.

Nu tänker vi inte gå där. Det känns för farligt. Och just nu är hussen ute och slår lite av den kommunala marken närmast vår tomt så att vi får ett "ofarligt" toalettställe för Dessi i närheten av oss.

Idag har vi förutom antibiotikabehandling i öronen och via munnen satt på Dessi en kombinationsbehandling mot loppor, fästingar och "moustiques", en sorts läbbiga myggor som härnere sprider en väldigt farlig och obehaglig sjukdom som de kan dö av.

Läste läskiga broschyrer i veterinärväntrummet så det är ingenting att be för. Det är klart jobbigare att ha valp i södra Europa än i skärgårdssverige, så känns det. Fast där fanns å andra sidan getingarna, fästingarna i mängder och huggormarna som höll på att ta kål på vår gamle Max.

Man vet att man har hund iallafall!

Klicka på bilderna för läskighetens skull. Och vet någon vad det är för grässort??

Posted by Picasa

9 kommentarer:

Mian sa...

Aha!
Sådant där gräs (eller en nära släkting med liknande "beteende") plockade jag med mig från Madeira och testade att så här hemma. De gick liksom aldrig att plantera ned i jorden utan levde sitt eget liv och for omkring på händerna.

Mia sa...

Men hu så hemskt för lilla Dessi! Jag hittade hit via Stribergskan och faller direkt. Du har pudel! Och en valp dessutom. ;-)
Ha det gott!
/Mia

helen sa...

Det där gräset låter som det är taget direkt ur en skräckfilm!!

Vandrar iväg av sig självt?? Huvva, så obehagligt.

Jag kan tänka mig hur Bob skulle se ut efter en rastning bland detta ogräs...

Kram
Helen

Suzesan sa...

Usch jag får rysningar av det du berättar. Otäckt.Nästan som en science Fiction.

Det ser lite ut som vanligt spannmål som blivit förvildat. Om det varit odlat innan och nu blivit förvildat. Tänk om nån kunde analysera det.

Tänk om nån insekt lever inuti i det fy för bövelen.

Det tycks ju vet hur det ska föröka sig och sprida sig. Nä kör Christinas mössa, det var en bra idé. Rolig fyndigt och bra.Rädda Dessi från dessa hemska gräs-strå-parasiter.

Kram
Susanne

Rutan sa...

Som barn var jag med och skördade och tröskade råg. Det var hemskt att få de långa spröten på sig, vassa hullingar som fastnade i kläderna och i håret. Det verkar vara något förvildat sädesslag som hunden råkat ut för.

Monet sa...

Mian: var glad att du inte lyckades plantera det, det säger jag bara!

Mia: Men en PUDELVALPSÄGARE!! Så roligt och så fin hon är, Doris. Att hon klarar att bli badad?

Helen: Ja, din Bob med rastaflätorna skulle ju inte se klok ut. Och vilket jobb du skulle ha att få bort det sen! Det ÄR skräckfilmsgräs faktiskt!

Suzesan: jag tror också att det är förvildad spannmål, kanske råg. Det såg så fint ut i våras när det var grönt och vajade på ängen. Nu är det fasa att ens komma nära!

Ska fundera på mössan. Än så länge går vi nu på andra ställen och kollar dessutom jättenoga.

Rutan: kanske har du rätt - det är en förvildad rågvariant? Läbbig sort iallafall.

Christina sa...

Mördargräset anfaller...en idé för en skräckfilm kanske?

Det ser verkligen ut som vildråg.

em sa...

Kan det vara spanskt nålgräs? Har just skrivit en stump om det på min blogg.
Margaretha

Monet sa...

Christina: jo, filmuppslag skulle det nog kunna vara. Kolla Margarethas blogg, hon har ett utdrag ur "Lilla huset på prärien" som urläskigt beskriver vad den här sortens gräs kan ställa till med!

em: Igen, ett JÄTTETACK för att du lyckats identifiera gräset. Jag tror inte att just det gräs du visar, det spanska nålgräset är EXAKT det här. Men jag googlade på några av kusinerna och där fanns några sorter som mera liknade den här rågliknande sorten som växer här.

Usch, vilken läskig berättelse också ur boken!