Bergen runt omkring oss

 

 

 

 

Vi går på middag till skandinaviska vänner och grannar en liten bit ifrån oss. De bor något högre än vad vi gör och har en fantastisk utsikt från alla delar av sitt hus och sin vackra terrasserade trädgård.

Det är väldigt speciellt att bo så här som vi gör, omgärdade och skyddade av bergen. Men ändå ha dem på sådant avstånd att man inte känner sig instängd. Klättrar man upp på dem - och det finns många som gör längs de fina vandringslederna - ser man Medelhavet. Längre bort än så från det bor vi inte.

Skyddad känner man sig också av den franska polisen. Här har gendarmerna parkerat precis utanför vårt hus, dock utan ärende till oss utan till ett av husen i närheten. Vad som kan ha hänt vet vi inte, ingen har sett eller hört något. Det är säkert av allvarligare karaktär eftersom det "gendarmerna" som kommer. Lindrigare förseelser och annan ordningshjälp står den lokala "Police Municipale" för.

De är av den typ av patrullerande och ständigt närvarande patrullerande lokalpolis som vi hade förr i Sverige. Ringer man dem kommer de direkt och hjälper till med allt som behövs - förra året hade vi en vänlig polisman här och han tog hand om vår födande kattmamma och flyttade på hennes ungar som fötts i vår häck.

Vi har ett fullt ut fungerande samhälle här, så som det var förr. Det känns att det är ordning och reda, alla vet sin plats och i detta servicesamhälle känner man stor trygghet - behöver man hjälp med något så får man det också.

Pudelklippning

 

Nu var det länge sen Dessi fick lite utrymme på den sydfranska bloggen. Hon är nu drygt fyra år och fortfarande mattes och husses älskling, mer så än någonsin faktiskt.

Denna underbara lilla toypudel, minsta sorten, är det kärleksfullaste, intelligentaste och trognaste lilla djur vi upplevt. Vi har haft många hundar och många katter och alla har varit till största glädje med sina olika personligheter.

Men den här lilla - ja, det är något alldeles speciellt med henne. Hon är ständigt vid vår sida, dag som natt. Pigg som en pelikan när det ges utrymme för det, tyst, snäll och stillsam när det behövs. Som på restaurang eller i kyrkan (!) där hon också får följa med på konsert eller bara besök.

Hon "talar" med oss på det subtilaste sätt med små nosbuffar, blickar och markeringar om vilken riktning (köksskåp där godis förvaras till exempel) man ska gå. Hon har en inbyggd timer som gör att hon väcker oss vid samma tidpunkt varje morgon och markerar när det är dags att fylla matskålen på kvällen och ta den sedvanliga lekstunden med alla gosedjuren.

Trots att hon ser ut som ett sånt själv är det långt ifrån någon mesig liten hund. Trots sina tre kilo säger hon ifrån mot andra hundar om det behövs. Det här är en jakthund i botten, snarlik labrador, alltså en apporterande fågelhund som älskar vatten. Det märks så snart vi kommer i närheten av havet eller vår brusande å nere i byn.

Idag har hon varit hos Madame la Toilettage, dvs trimningsdamen som liksom alla andra älskar den här lilla hunden. "Oh, mon petit bébé" säger hon och tar genast upp henne och kelar och gullar. Sen tar det en och halv timme med bad, tvättning, föning och sedan klippning av det lilla raggiga troll vi lämnar in. När hon sen hämtas av hussen sprattlar den lilla nyklippta kroppen av glädje och förtjusning och han överöses av kyssar och ömhetsbetygelser.

Så här fin är hon när hon är alldeles nyklippt. Med "mössa", luftborstade öron och sen en pompomsvans som inte syns riktigt här. Hon är inte precis det enklaste fotomotiv med sin svärta!

Matten har tillbringat samma antal timmar hos byfrissan Martine och fått håret kortare och huvudet fullt med senaste nytt och Martines funderingar kring livet och vardagen. Idag mest om dumma poliser som delar ut böter om man kör och äter en baguette samtidigt och att man nu kommit på här i Frankrike att det är helt galet att sänka kolesterolhalten som är viktig att ha. Äta kolesterolsänkande ger väldiga biverkningar (vilket är helt sant faktiskt) och Martine  berättar livfullt om varför. Sen får vi alla i salongen veta varför det är bra att dricka vårt fina källvatten här men också varför man behöver komplettera med mineralvatten - ja, allt kan Martine!

Monsieur i huset har alltså just nu sina två flickor nyklippta och fina!

Och Dessi hälsar särskilt till sin gode vän Emser som ligger på sjukhus i Sverige för magproblem. "Ca va aller bien, bon courage et soigne-toi bien" säger hon och vet att hans husse översätter det åt honom!

Blogglivets avigsidor

Ungefär som på den här bilden vill jag att mina läsare ska känna sig. Här ska man kunna hitta något som känns bra för själen, något intressant att fundera över eller bara delta i en reflektion kring hur det är att bo och leva i ett annat land än i Sverige.

Då och då dyker det upp kommentarer kring mina blogginlägg som leder till diskussion. I många fall både intressanta och fördjupande. Och, tyvärr, i andra fall aggressiva och elaka kommentarer som genast förtar den goda stämningen och leder in på trista stickspår. Ofta i en ton som idag tyvärr är alltför vanlig på nätet - hård, oförsonlig och näst intill illvillig. Man får ruska på sig för att bli av med obehaget.

Nyss var det en sådan diskussion här hos mig om publiceringen av bildmaterial på bloggar som till en början engagerade flera läsare. Men till slut helt spårade ur. Detta har jag besparat mina läsare eftersom man tack och lov har möjlighet att plocka bort anonyma och/eller kränkande kommentarer så fort man hittar dem på sin sida. Det är förstås gjort och kommer att göras om det dyker upp igen.

Men jag tackar mina övriga läsare för en intressant diskussion på inlägg som jag tagit bort i sin helhet för att inte i onödan blåsa liv i den glöden igen. Tack för ert engagemang och en intressant diskussion. Det var meningen att den skulle sluta i en vänlig atmosfär av sämja trots olika åsikter. Går inte det får man gå vidare!

Vårvinter

 

 

Snön som föll igår smälter nu sakta bort. Men vi har is på vindrutorna och rimfrost i gräset och enbart någon plusgrad. Dessi begrundar genom balkongdörren sakers tillstånd. Hon vet exakt vad som gäller och hon är inte road av den här sortens väder. Kissrundorna blir mycket korta!

Vi gläder oss i snöslasket åt en ny bukett franska tulpaner, långskaftade och tåliga - de förra stod i nästan två veckor!!

Snö. Igen. I Provence

 

 

Så här såg det ut vid tiotiden i morse. Nu har det snöat mer eller mindre oavbrutet sedan dess och det börjar återigen se ut som ett riktigt svenskt vinterlandskap utanför fönstret. Enligt vår "météo" är området runt oss klassat som "vigilance orange", dvs hög risk-klass, de kommande dagarna. Det ska snöa i flera dagar och dessutom kommer vi att få hårda nordvindar.

Dem känner vi inte av än så länge. Och katastrofläget känns inte särskilt påträngande för oss men vi har ju, som svenskar, förstås en annan inställning till det här. Fransmännen blir stressade över snön som ju inte är lika vanligt som uppe i Norden. Sommardäck och ovana vid vinterkörning ställer till det så av just det skälet är det inte så kul att ge sig ut i trafiken när man vet att medtrafikanterna inte riktigt behärskar det hela.

Förra året dog ett antal växter i våra rabatter när vi fick den här typen av omväxlande vår- och vinterväder. Så nu är våra gula margueriter övertäckta. Hur det går med påskliljorna får vi se.

Vi har det inte så kallt. Runt noll grader och någon minusgrad på kvällen/natten. Men lite konstigt är det allt med Provencenaturen insvept i snö på det här sättet.

Vårtecken i vår trädgård

 

 

Trots att vårvärmen satts på efterkant under en period hittar vi vårtecken i vår egen trädgård. Påskliljorna kryper upp lite varstans och blommar!! Så gör också den gula Margueriten som är en väldigt vanlig buskblomma härnere, den finns lite överallt.

Det gör mandelträden också och till vår glädje hittade vi ett i vår trädgård när vi rensade hela tomten från sly för några år sedan. Det är lite tunnt och spretigt men blommar gör det och vi plockade goda mandlar ifrån det i höstas också. Vilket annorlunda upplevelse!! Och så vackert det är med sina körsbärsblomslika blommor.

Överallt längs vägarna står de här vilda träden och det ser ut som i Nangijala, körsbärsblomsdalen. Det och den mimosan - riktigt fint!!

Söndageftermiddag i Provence

 

 

 

 

 

På hemväg från vårt fantastiska dygn på det fina franska Maison d'hôte åker vi igen genom det berömda vindistriktet Bandol. Så här ser vinstockarna ut så här års. På somrarna helt gröna, på eftersommaren med dignande druvklasar, på hösten med glödande färger.

Och så nu, under den provencalska vintern är de helt kala, svarta och knotiga. Det är lunchdags och vi stannar till i en liten by och beställer en god pizza - just den här sorten hette Provencale och det var mest tomater, oliver och massor med vitlök.

Här satt ortens befolkning och åt  sin söndaglunch, det var fullt med folk och många äldre som alla behandlades vänligt och familjärt som vanligt.

Vi får som så ofta härnere, i väntan på maten en god olivröra - tapenade. Och så olivolja med örter och bordsvatten som serveras i vanliga gammaldags "vischyvattenflaskor".