fredag 7 januari 2011

Franskt köpcenter och lite annat




..eller köpcentrum kanske? (Inte ett "köpcentra" som många envisas med att skriva. Då vaknar språkpolisen i mig). Här var vi igår för att tala med franska Telias motsvarighet Orange om att vi fått betala alldeles för mycket telefon, internet och tv-kostnader under vår förra abonnemangstid. För att inte tala om mobiltelefonkostnad, både för abonnemang och samtal. Dags att ändra på det.

Precis som i Sverige pågår här ett priskrig mellan det statliga France Telecom med sin operatör Orange och andra operatörer som bjuder över varandra i antal fria telefonntimmar och abonnemang som numera på en enda faktura tar upp fast telefoni, internet och olika stora utbud av tv-kanaler. Hittills har vi bara haft TNT, dvs de statliga franska kanalerna plus någon kommersiell kanal. Det börjar kännas lite för lite, i synnerhet för maken som då och då gärna vill kunna se program på engelska, inte minst nyheter med lite annan vinkling än de franska kanalernas.

Efter uträttat värv där vi på ett bräde sänkte våra "kommunikationskostnader" med en tusenlapp per månad och med en dekoderbox i påse gick vi en liten tur i detta ENORMA köpcenter som heter Grand Var. Grand Var är bara en liten del av själva området som är kilometerstort och där IKEA, Printemps, bilfirmor och stora andra kedjor som byggvaruhuset Castorama, inredningsvaruhuset Conforama och de stora "elgiganten-företagen" Darty och Boulanger också finns. Plus skovaruhus, möbelkedjor, djurbutiker, växtvaruhus, ja precis, precis allt.

Inne i Grand Var dominerar matvaruvaruhuset Carrefour, en av Frankrikes större matvarukedjor i konkurrens med Casino, Intermarché och Auchan för att nämna några. Här finns också Netto och Liedl förstås.

Just detta Carrefour är fullkomligt makalöst stort. Jag tror aldrig jag varit i ett så stort varuhus tidigare. Gång efter gång med matvaror och allt annat utbud och meter efter meter med kassor. Ett besök därinne kan vara i timmar om man vill, allt finns och tappar man bort varandra är det bara mobiltelefon som gäller. "Jag står vid gång nummer xx".

Att lära sig hitta i det här stora området har tagit sin tid. Ändå ska vi inte klaga. Vi bor i en liten by med ett bra basutbud när det gäller all service. Men det tar inte mer än tjugo minuter med bil så har vi tillgång till precis allt det här!

Igår, på svenska trettondagen, var det inte helg utan vanlig vardag i Frankrike. vilket syntes på att det inte var särskilt fullt i varuhus och butiker. Det var ändå en slags helgdag som här kallas "Epiphanie" och där man äter en "Galette de roi", en jättegod "kungskaka" som man köper tillsammans med en guldpapperskrona. Inne i denna mandelmassekaka ligger också en liten sak inbakad, ungefär som vi har vår mandel i gröten. Får man den i sin tårtbit blir man "kung för en dag". Säkert har det hela en religiös betydelse. Efter denna dag är det meningen att man kastar ut julen.

Vilket vi också ska göra i helgen. Lika roligt som det är att pynta, lika skönt är det att återgå till vardagen - vi verkar inte vara ensamma om att tycka det!
Posted by Picasa

9 kommentarer:

Elisabet. sa...

På Lidl vet jag ju hur det fungerar, att man får snabba sig att få undan varorna från kassabandet - som alltid är extremt kort - men hur är det på andra stora kedjor?

Likadant?

Dvs, att man föser ner varorna i kundvagnen igen och först därefter packar i sina kassar .., undrar frågvis madame i landet Halland.

monet sa...

Svar till Elisabet: Först: mitt wv blir "ouplad" så här handlar det óm att ladda upp sina varor!!

Och, nej, det är inte alls som du beskriver från Lidl här. Oavsett om det är stor eller liten "affär" tar man sin tid i kön. Folk rättar snällt in sig och man står där man står utan att hetsa upp sig, varken över barnfamiljer eller gamlingar som behöver hjälp med att betala. Går något fel ringer man efter hjälp och det är bara för oss andra att vänta snällt kvar i kön.

Själva kassaarbetet känns precis som i Sverige. Bortsett från att kassörskorna ler lite mera och säger Bonjour och Bonne Journée och tackar och tittar på sina kunder på ett sätt som åtminstone inte unga kassatjejer gör i Sverige. Det är samma pinkoder och avsläsningspistol eller vad det nu kan heta. Det går lika fort eller långsammare och banden är lika långa. Man behöver heller aldrig, tack och lov hålla på att väga sina grönsaker själv.

Uppsamlingsdelen efter bandet för varorna är lika stor som i Sverige och man hinner bra med att stoppa ner sina varor i tunna men gratis (lite mindre) plastpåsar om man nu vill det. Vi har en smart säck som man hänger tvärs över kundvagnen och där stoppar vi ner det mesta - osorterat. Vi använder också IKEA-kassar och lägger varorna direkt i dem och sorterar när vi kommer hem. Plastpåsarna här är både små och tunna men det händer att vi använder dem också.

Kassörskan börjar inte slå in nästa kunds varor (och det ligger pinnar mellan varuhögarna) förrän hon ser att vi är på väg att avsluta och är klara med vårt. Det går alltså i ett lugnt och långsamt tempo och trots det latinska temperamentet hetsar ingen upp sig. Jag tror heller aldrig jag sett ett enda barn som tjatat efter godis eller lagt sig på golvet och skrikit här.

Vill man ha hjälp är det inte lätt, precis som i Sverige är personalen mest upptagen med att packa upp och prismärka varor och låtsas inte om att man finns som kund. (Sorry, Elisabeth men så är det ju). Men insisterar man får man ju hjälp att hitta saker.

Idag har maken varit och handlat på Intermarché, stor kedja. Här i FRANKRIKE hittar han inte: tacokrydda, basilika, varken i torkad form eller i kruka. Och heller inte stora kapris. Han har till och med viftat på stjärten och visat att de har svans, de där stora:-)

Fransk varuhuspersonal ¨på andrfa sällen är matvaruhusen är faktiskt något mera blasé än den svenska för de mesta. Man har någon slags blick som ser igenom en, man är en slags träbelätesperson som ska expedieras snabbt.

Personalen på IKEA här har jag många gånger tänkt skriva till Kamprad själv om. De gör inget annat än snackar sinsemellan och fnissar och larvar sig om senaste pojkvännen medan de med vänster hand slår in dina varor utan att ens se vem du är. Otroligt irriterande.

Andra expediter, särskilt i kläd- och inredningsbutiker förföljer dig och ibland, som igår, vet man inte om det är för att de tror att man är presumtiv butikstjuv eller för att de vill sälja på en saker. Alldeles opåtalat står de där och säger att här finns jackor, sjalar och mössor som om man inte såg det själv.

Att försöka handla kläder som svensk och dessutom förbi storlek 38 är bara att glömma här i Frankrike. Trots att butikerna är fulla av mulliga fransyskor är alla kläder sydda för fjortisar - man fattar liksom inte hur det går ihop?

Fransmännen måtte dessutom ha dålig syn. Jag har aldrig sett så många optikeraffärer som i det här landet. Konstigt nog får de inte själva prova ut glasögon utan bara utföra beställningar på recept från ögonläkare. Det är också mycket tomt i just de här butikerna.

jag vet inte om det finns plu-nummer här. Säkert någon variant. Men att du skulle klara att sitta i kassan, både i vårt lilla mini-Vival i byn och på enorma Carrefour i Grand Var, det är jag övertygad om!!

Kersti sa...

Stora köpcentrum ger mig rysningar. det är praktiskt ja men helt själslöst. Men visst behöver man ibland bege sig dit.

Elisabet. sa...

Monet: FANTASTISKT intressant att läsa ..., tusen tack! Men menar du verkligen att varor PRISMÄRKS numera?
Det slutade vi med för flera år sedan.

wv blev scoutt ,)

Monet sa...

Elisabet: nja jag ska låta det där med prismärkning vara osagt. Jag har inte tänkt så mycket på exakt vad det är personalen gör. Mer än att de håller på att fylla varor i hyllorna, ofta står i vägen när man kommer med vagnarna och, som sagt - man får verkligen BE om uppmärksamhet och hjälp men får den då artigt och snällt.

Största skillnaden i matbutikerna är att om folk stöter till en blir det alltid ett "Pardon", man flyttar sig alltid när det behövs, ingen knuffas eller trängs eller ber att få gå före. Och fransmännen köar tålmodigt. Det är ingen som stönar eller suckar eller ser döende ut - man står där man står helt enkelt, oavsett vad som händer i kassan.

Sen finns det ett organisatoriskt pyramidsystem också - kanske finns i Sverige också men jag har inte tänkt på det. Det finns alltid en kundservicedisk och där sitter en amper madame som är den som kommer kassörskorna till hjälp om något fallerar med varor eller kort t.ex. Men dit hänvisas man också om kassörskorna inte kan hjälpa till. De får inte alls fatta några beslut själva som och känns mycket mera som "långt ner på anställningsskalan". Ost- fisk- och köttansvariga beter sig mycket mera "ansvarsfullt" med egna befogenheter om du förstår vad jag menar.

Jag tror, men vet inte, att när man sitter i kassan här i Frankrike i de lite större butikerna, då är det bara kassatjänst som gäller och inte så mycket annat som du beskrivit när det gäller ditt jobb.

Jag ska kolla lite noggrannare nästa gång. Precis som Kersti säger är den här sortens miljöer inte alls mina favoriter, jag mår ibland direkt dåligt av att vistas där så det är maken som handlar på lista!

Elisabet. sa...

Dom kanske bara fyller in varorna, för prismärkning behövs ju inte om man scannar varorna själv?

I lilla affären där jag nu ska förtjäna mitt levebröd, där arbetar man tydligen inom flera områden, precis som i kvartersbutiken i Ystad. Där hade man ansvar för frukten, men satt också i kassan och fyllde in varor mellan varven. Man bakade också bröd.
Och skivade pålägg ,-)

Det är ju det perfekta .., då rasar inte korthuset om någon blir sjuk .., alla kan hoppa in på olika avdelningar.

Stora butiker är inte min melodi heller .., men eftersom priset ofta är en rätt väsentlig del i valet av matbutik .., så ..,. ja, du förstår.

Monet sa...

Det är intressant med den här sortens jämförelser både lokalt och också landsvis. Och som vanlig kund förstår man faktiskt inte det enorma jobb som ligger bakom att man har tillgång till varor från ax till limpa bokstavligen och att det sen fungerar genom kassakön och betalning till uppackning i det egna köket.

När du skriver om prismärkning blir jag alltså helt osäker. Det finns säkert kassor här i Frankrike där man scannar sina varor själv. Men jag har inte sett dem. Inte i Sverige heller om jag ska vara ärlig. När jag skriver om prispistolen är det alltså den kassörskorna använder i kassan. Eller systemet där man drar varorna förbi någon liten elektronisk ruta.

Vissa vänner har använt sig av självscanningssystemet och tycker det är bra. Tills man åker på en kontroll och måste plocka upp allt igen för genomgång - eller?

I vårt lilla men mycket välsorterade (Östermalmsdamerna har sitt sommarboende här)ICA-Blidö arbetade personalen med olika uppgifter precis som du beskriver.

Det var mycket hög servicenivå, ett otroligt utbud av också roliga och exotiska varor och en kött- och ostdisk med kvalitet som i den bästa saluhall. Dyrare än stora ICA Flygfyren inne i Norrtälje förstås men butiken överlever året om trots att det under vintern bara är ortsbefolkningen som "stödköper". Kvalitet och personlig service lönar sig alltid - hoppas det är och blir så på ditt lilla nya Hemköp!!

Sven L sa...

Vill inte framstå som expert, men vi (som också bor i Provence) har SFR NeufBox. Ca 31 Euro för Internet, Telefon, ca 50 TV-kanaler. Gratis tel-samtal till fasta telefoner inom hela EU! Lite klen bandbredd hos oss, ca 3 MB, kan förstås vara bägtre hos er.

Freedomtravel sa...

Ett köpcentrum (sing), flera köpcentra (plur) går ju dock utmärkt att säga...