På väg mot Provence kör vi av motorvägen och letar oss fram till en liten camping strax norr om Lyon. Det har regnat mest hela vägen men nu lättar det och vi kör på vackra mindre franska vägar i ett landskap fyllt av majs- och solrosfält.
Inte en vinodling så långt ögat når. Och då är vi ändå mitt i Bourgogne vilket är förbryllande. Men här är lugnt, stilla, vackert och med små välskötta byar - village fleuri - blommande byar - vilket är helt sant. Man överträffar varandra i blomsterutsmyckningar på gator, parkeringar, rondeller och torg.
Men än är vi inte i Provence. Landskapet är inte detsamma, husens utformning inte heller. Vi är nära hemma, cirka 35 mil, men ändå inte. Det är fortfarande svensk höstkänsla, ett par plusgrader på morgnarna, inte mer än 18-19 grader mitt på dagen. Och aprilväder med skurar.
3 kommentarer:
Jaha, 35 mil kvar ..,, då är ni nästan hemma då. Antar att det känns bra?
Jag tänkte på dig när jag igårkväll körde den där vackra vägen förbi Ljungbyhed och Röstånga och andra småbyar med underliga namn.
Flera gånger hade jag tänkt stanna och ta bilder, men där fanns aldrig någon vägren!
Vi far också så imponerade av alla planteringar, i varje by, t o m varje rondell. Så rent o snyggt, inget skräp så g vi på vår resa.
Languedoc var däremot fylld av vinodlingar, precis överallt! T o m rondeller hade vinrankor :)
Om två veckor åker vi tillbaka till Beziers. Längtar alldeles oerhört...
Välkomna hem!
Så märkligt med denna kyla efter värmeböljan.
Skicka en kommentar