torsdag 8 juli 2010

Politiska skandaler

 


Jag ser på Svenska Dagbladets nätupplaga att man faktiskt uppmärksammar den senaste franska politiska skandalen. Här finns alla ingredienser: en miljardärska (ofattbara 18 MILJARDER Euro) skänker stora delar av sin förmögenhet inklusive en hel ö i Seychellerna till en paparazzi-fotograf. Dottern blir vansinnig och vill förklara modern "skör". Antagligen tubbar hon mammans butler till telefonavlyssning och då kommer nästa skandal:

Madame Bettencourt (imperiet l'Oréal, det som säger "Because I'm worth it" haha!) har skatteplanerat och avsatt miljoner på schweiziska bankkonton, därtill rådd av Madame Woerth, hustru till den franska arbetsmarknadsministern, Eric Woerth. Han har idogt arbetat mot just skatteflykt och anses vara en "fläckfri" person och hävdar att han inte haft en aning om hustruns förehavanden.

Fransk press gräver vidare och nu kommer det också fram att otillåtet mycket pengar har donerats - via Woerth - från Madame Bettencourt till president Sarkozys valkampanj år 2007. Det här berättar Bettencourts revisor (vilka illojala medarbetare hon verkar ha?) varpå Woerth stämmer henne för förtal. Och så inleds en förundersökning om illegal finansiering av Sarkozys valkampanj.

Detta är inte lätt för Sarkozy. Dalande opinionssiffror samtidigt som ett antal ekonomiska reformer måste genomföras. Och de franska socialister spär på om korrumption förstås. Och regeringspartiet svarar med att säga att detta är elakt förtal och mediadrev i akt och mening att indirekt tvinga Woerth att avgå och att det egentligen handlar om att man vill sabotera hans viktigaste uppgift just nu: att få fransmännen att acceptera att - först 2018 fullt ut - pensionsåldern ska ökas till 60 år. Sextio år!! Säger man att pensionsålder i Sverige sedan länge är 65 år och att man hos oss planerar att till och med öka den till 70 himlar man med ögonen.

Här har redan strejkats ett antal gånger inför reformen. Trots att alla fattar att man blir äldre och måste arbeta längre för att få en dräglig pension. (Även om 70 är direkt löjligt tycker jag personligen, det är väl bättre att lämna plats åt arbetslösa ungdomar).

Säga vad man vill om fransk politik, det lilla man förstår av den. Stilla står det inte!
Posted by Picasa

3 kommentarer:

Bengt sa...

Lite vid sidan om, men ... Lika som bär - arbetsmarknadsminister Woerth och Ulf Adelsohn (som han såg ut för ett par år sedan)? Den allra mest frankofile i omgivningen har ibland klagat på att det är så lite Frankrike i de svenska medierna. Annat var det på Knut Ståhlbergs tid!

Monet sa...

Bengt: jo, visst finns det likheter. Men jag som ser Woerth varje dag i tv associerar inte direkt till Adelsohn. Man kanske ska akta sig för jämförelser? Jag läste din horror story om fantombilden:-)

När det gäller svensk Frankrikerapportering håller jag helt med din frankofile vän. Det var verkligen annat på Knut Ståhlbergs tid. Jag häpnar över lite det skrivs om ett av Europas största och mest inflytelserika länder. Desto roligare att själv få bo här och följa med i både inrikes- och utrikespolitik utifrån helt andra perspektiv än, förlåt, det ofta mycket snäva svenska. Detta är en av de givande och intressanta fördelarna med att bo här!

Staffan H sa...

Intressant med information direkt från landet ifråga - tackar så mycket. Jag kan också instämma i den rätt ensidiga rapporteringen i svenska medier när det gäller utländska nyheter. USA får stor plats, sedan kommer England och Tyskland och därefter lite nyheter om någon eller några afrikanska stater där ledaren fått en ny knäpp på befolkningens bekostnad. Resten av världen i mån av plats. I den krympande och därför intressanta värld vi lever i behöver vi förmodligen veta mer om varandra för att det ska funka.