torsdag 4 februari 2010

Sjukt!

Det tycks inte bara vara snö och vinterkyla som slår rekord i år. Inte bara i Sverige utan lite varstans. Men jag tycker mig ana att det också är "dunderförkylningarnas år" - åtminstone här i Frankrike.

För några veckor sen åkte jag på ett riktig elakt fransk virus som totaldäckade mig. Feber och ont överallt och värst i halsen. Den berömda liknelsen med taggtråd kändes helt relevant. Efter en vecka övergick det hela till en fruktansvärd hosta som mer och mer antog formen av en slags vuxenkikhosta. Träningsvärken i magen var värre än den efter 20 dagliga situps. (som jag förstås inte gör numera, det var längesen:-)

Efter 10 dagar gav jag upp och vi gick ner till den lokala byläkarmottagningen. Här är ingen tidsbeställning, man går dit och på något omärkligt sätt håller man reda på vems tur det är - man vet liksom vem som var före en själv och ingen försöker smita förbi den andre. Den här gången var väntrummet fullt. Av hostande, snörvlande, nysande personer varav en otroligt igenkorkad liten unge där snoret rann och hostan slängde ut nya viruspartiklar i kaskader i det lilla rummet.

Vad hjälper handsprit mot sånt?

Den anorektiskt smala Docteur Madame Dupont tog emot oss lika vänligt och professionellt som vanligt. Hon kom ihåg att mannen trillat och gjort illa knäna och förhörde sig om mitt blodtryck och besök hos kardiologen. Och när hon hörde hur jag lät så blev det förstås antibiotika och hostmedicin. Och så kortisontabletter i tre dagar. Det är andra gången jag får detta ordinerat av franska läkare och här är det standardmedicin för att ge immunförsvaret en skjuts och snabba på läkningen.

Det är synd att man inte kan gå på kortison längre tider. För oj så bra man mår. Varenda liten småkrämpa försvinner, muskelvärk, knäont och en stel rygg - allt blir helt bra och hela kroppen känns som för 30 år sen. Och hostan, snuvan och halsontet försvinner också.

I tre dagar varar friskhetslyckan. Sen har mannen lyckats vidareförmedla en nyförvärvad egen förkylning till "efter-antibiotika-känsliga" mig och det hela börjar om igen. Täppt näsa, halsont, ryckig feber, ont i magen ena dan, i huvudet den andra. Och så plötsligt börjar den infernaliska hostan om igen. "Toux sèches et d'irritations", torr och irriterande hosta som rethostan heter här. Jag har lite hostmedicin kvar, svenska näsdroppar och Treo. Jag ber till Gud att detta räcker så jag slipper ännu ett snörvligt väntrum. Igår satt jag i ett sånt hos kardiologen. Och tre hackhostande och snorhissande fransmän satt förstås alldeles tätt intill. Åååh, man kan få bacillskräck för mindre.

En halv fotokurs och ett lördagsevenemang har vi fått avboka för sängtillvaro. Nu får det vara bra tycker jag. Men jag ser på bloggarna att jag faktiskt inte är ensam, Sverige verkar ha drabbats rätt ordentligt också? Här i Frankrike är man inte precis hemma för att man är sjuk. Man går till doktorn, får piller och går till jobbet. Här finns inga vab-dagar, man jobbar på. Och det är kallt i husen, man sparar på uppvärmningen. Kindpussar och tar i hand gör man också, snuva till trots. Inte är det konstigt att det är förkylt lite varstans!


 
Posted by Picasa

6 kommentarer:

Mira sa...

Prosit!

Det låter ämligt det där! Hoppas att du snart kryar på dig och kan gå ut och njuta av snödroppar och krokis istället för snordroppar!

Apropå det där med kortison... Mor fick en gång i tiden kortisonsprutor för värk i en axel. Jag kommer ihåg att vi satt ute i trädgården på sådana där fällbara camingstolar av stålrör och tyg. Då frågade far, alltmedan han aningslöst lutade sig bakåt i sin stol, -Vad gör kortison egentligen? -Det försvagar blandannat vävnaderna! sa mor varpå tyget brast i fars stol och han åkte ner och ble sittande som en fällkniv med hakan mellan knäna. Det måste ha gjort förskräckligt ont, men jag minns att vi inte kunde hålla oss för skaratt.

Så akta dig väldigt noga för för långvarigt användande av kortison...

Polargrevinnan sa...

Förkylningsvirus är ett gissel.
Har märkt att män blir väldigt sjuka. (sagt med ett leende).
Jag har just sagt till herrn i huset att man dör inte i första taget. Det franska viruset kan vi vara förutan.
Din bild på snödroppar - jag blir lyrisk. Men det är bara att vänta, om 3 månader har de ploppat upp här också.
Jag måste få säga -LYCKOST- få åka husbil i Frankrike, fult att vara avundsjuk, men jag är det.
Ha det så bra.
På återseende hälsar Viola

Elisabet sa...

Och hosta är ett elände när man inte längre är 22. Eller 23.

Det vill till att man är färdigpinkad när hostattackerna sätter in .-)

Staffan H sa...

Krya på dig! Här i det vintriga Sverige trivs förkylningar och annat elände prima just nu. Även om många väljer att stanna hemma på grund av sjukdom här, finns det ändå alltid ett gäng som envisas med att gå till jobbet och smitta ner arbetskamraterna om de så ska behöva gå dit med sängen på ryggen.

Skaffaren sa...

Min första visit i Frankrike, detta var in unga år, resulterade i en vedervärdig förkylning.
Lösningen var att besöka svenska Karin, hon jobbade som au pair hos en apotekarefamilj i Lyon.
Efter en övernattning, och lite medikamenter, fortsatte resan till Spanien och nya äventyr.
Jag kommer inte ihåg vad jag blev ordinerad, det här var ju många år sedan, men frisk blev jag.

Monet sa...

Mira: haha! Precis det där med stolen har också hänt mig. Det blev nästan värre än för din far. Jag var gravid i åttonde månaden och FASTNADE verkligen. Maken och blivande pappan skrattade så att han grät och rullade runt på marken istället för att hjälpa mig loss!!:-)

Jag ska tänka på försvagade vävnader framöver!

Polargrevinnan: ja det här franska förkylnings/hostviruset har varit segt, aggressivt och inte roligt alls. Mannen har faktiskt inte varit sjukare än jag den här gången:-)

Vi ser fram mot husbilsåkande här så småningom. Just nu är det för mycket snö i Frankrike också, vi får allt vänta lite. Men sen!

Elisabet: jag har inte det problemet. ÄN, faktiskt. Däremot får jag våldsam träningsvärk runt bröstkorgen och i magen, man har inte en aning om hur många muskler man har där förrän man kikhostat sig sönder och samman. Hemskt är det!!

Staffan: jag håller med dig. Om folk bara kunde hålla sig hemma och kurera sig istället för att ge sig ut och smitta ner andra. Trist och osolidariskt. Härnere är det ännu värre, ingen verkar hålla sig hemma även om alla säger till en att ta det lugnt, vila sig och "se soigner", behandla sig väl. "Skönt" att höra att det är likadant hemma i Sverige!

Skaffaren: hej och välkommen hit! Jag tror att franska virus har speciellt kraftig effekt när man inte är van vid dem. Men här finns ju också bra medikamenter, apotek i varje hörn och duktiga apotekare som ger en hjälp med dunderkurer som man aldrig skulle få i Sverige.

Men ibland tar det sin tid ändå, just nu är det riktigt envist!