onsdag 3 februari 2010

Om svensk snö och hundliv

Mentalt nästan lever vi med och i det just nu snödränkta Sverige. Vem vi än talar med och vad vi än läser så verkar detta vara en särskilt snöig vinter. Ibland blir det ju så - mycket kallt och mycket snö, Sverige är dock ett nordligt land. Varför är det så konstigt egentligen?

Jag bläddrar bland mina egna vinterbilder från livet på vår skärgårdsö under många år. Ibland är det lika mycket snö som just nu, ibland mera lagom, ibland helt fantastiskt underbart som på bilderna från denna vinter, år 2006 där vi - och dåvarande Jack Russel-Max var helt ensamma i det vackraste vinterlandskap man kan tänka sig.

Se hur roligt han har när han rullar sig i skarsnön på isen. Kilometervis kunde han och vi gå på knarrande is i solen utan att möta en kotte. Och med alla dessa vidder och eget utrymme, behövde han egentligen "pinka" sitt revir?

Klart man måste, svarar Max från sin himmel, här fanns spår från både grävling, rådjur, älg och ett och annat vildsvin.


 
 
 
 
Posted by Picasa

8 kommentarer:

Bloggblad sa...

Sol på snö - det ÄR vackert... och vid havet! Men du har fattat helt rätt: vi har mer snö än vad jag kan minnas att vi haft. Alltså, visst har det varit snörika vintrar, men så himla mycket och så länge kan jag inte minnas.

Jag gnäller inte särskilt mycket över den, tycker bara just det där att inte ta sig fram till fots eller med bil är jobbigt.

Elisabet sa...

Härliga bilder ..., tänk, egentligen .., så många enormt duktiga fotografer det finns numera!

Pius sa...

Så här mycket snö och så kallt har vi inte haft det här på ön sedan jag var liten under -60talet.

Elräkningen förra månaden var högre än någonsin så jag bävar för nästa.

Normalt brukar temperaturen pendla mellan någon minusgrad och någon plusgrad, men nu har det varit flera minusgrader i flera veckor.

Usch säger jag som nu vill ha vår.

Pius

Helen sa...

Såna dagar som du fångat på dessa bilder är underbara, det kan t.o.m en vinterhatare som jag hålla med om.

Just att solen får skina över allt det vita, det händer inte ofta, här uppe. Först när det börjar att våras i mars, någongång, kan vi få uppleva detta.

Annars förknippar jag vintern med mörker, kyla och instängdhet...

Kram!

Anonym sa...

Ja, sannerligen.Visst har du rätt.Vi är ett nordligt land och jag tycker om vintern med oväder kors och tvärs, att naturen gör sig påmind. Jag kommer en vinter när vi jobbade tillsammans i brytprojektet.Då var det också vinter och kaotiskt-svårframkomligt.
Kram Christina

Inger sa...

Skillnaden i år är ju att det varat så länge, utan uppehåll. Och så KALLT!!! Så här har vi inte haft i hufvudstaden sedan 80-talet. Och i går kom det ytterligare 20 cm snö. Undra på att man har något att tala om. Jag längtar verkligen till den dag det börjar smälta. Och när får man se en krokus här? Kanske i slutet av april, om detta fortsätter. Jag får nöja mig med dina fina vårbilder så länge.

Bert sa...

Vilket härligt hundliv.

Tänker på att vi i norra Sverige har sisådär med snö. På vissa håll normalt. På "mitt" håll börjar det bli normalt.

Däremot uppe i vår fjällvärld, våra skidorter, som står i begrepp att ta emot skidturisterna får skjuta på den riktiga premiären. Den skulle ha skett nu i helgen, men ack, ack.... snöbrist!

Monet sa...

Bloggblad: ja, jag har förstått att det är extremt i år. Inte bara i Sverige, i Europa också. Och jag är också glad att slippa pulsa och halka runt!

Elisabet:, ja det håller jag med dig om. En riktig bildexplosion har det blivit med digitalkamerans intåg!

Pius: jag förstår att du lider. Och att det kostar förstår jag också. För den som längtar efter våren är det kanske långt kvar men det kommer ju. Det gör ju det:-)

Helen: den sortens vinter du beskriver tycker jag också är förfärlig. Men soldagarna kan förta en del av det. Personligen tycker jag vissa höstmånader är värre när det bara är fukt och mörker och dis och dimma och USCH!

Christina: ja, den vintern minns jag också. Fy, vad det var hemskt - jag som låg och körde på motorväg i flera mil i mörker och snöyra. Sååå glad att slippa sånt!

Inger: jag tror också att jag hade känt som du, att det liksom aldrig tar slut. Jag är glad för mina krokus och för vårfåglarna också!

Bert: ja, det verkar onekligen upp och nervända världen. För er som är vana vid snö är det här säkert inte så märkvärdigt. Men för skåningarna är det förstås annorlunda.