lördag 30 januari 2010

Tack!

Precis som flera har jag också fått en Kreativ Blogger-utmärkelse. Tack snälla Libby på Femtiotalsjakten! Det är jätteroligt att få "pris" men gudars så svårt med allt som följer med. Jag fick en Pusspokal för en tid sen och den försvann bara ut i cyberspace när jag skickade den vidare så nu skickar jag istället vackra Yxlanrosor till Libby som tack och gör som de flesta: skriver bara sju saker om mig själv och skänker fortsatt kreativa tankar till alla mina bloggvänner. Jag kan inte välja ut några eftersom jag tycker att alla har sin charm och dessutom har många av er redan fått samma utmärkelse redan.

Sju saker ni inte visste om Monet:

1. När jag var två år bodde jag med mina föräldrar en period i Cairo. Det var efter kriget och mycket spännande. Jag tror att min känsla för franska språket väcktes här - på den tiden hade man tjänstefolk och jag kan fortfarande höra kocken och trädgårdsmästare ömsom tala franska med varandra, ömsom skrika på arabiska (vilket fortfarande skrämmer mig). Jag vill åka tillbaka någon gång men blir alltid tveksam när turister skjuts ihjäl eller, som det verkar, ALLA kommer tillbaka med helt förstörda magar från Egypten.

2. Jag har två riktiga förnamn och så heter jag Svantesdotter efter min pappa. Det gör mina tre systrar också. Gissa om det ställer till problem här i Frankrike. Något så exotiskt har man aldrig hört talas om, detta namn liknar ingenting man hört förut. Ofta vill man ge mig det som efternamn dessutom.

3. Min första man som är pappa till mina tre barn är son till den man som min mamma är gift med sedan femtio år. Min "styvfar" alltså, inte min biologiska pappa som dog när jag var ung. Mina barn har alltså en biologisk mormor som är gift med deras biologiska farfar. Att åka och hälsa på "mormor och farfar" har varit helt naturligt för dem i alla år.

4. Under min gymnasietid på 1960-talet arbetade jag skift på Klippans Pappersbruk för att tjäna extrapengar. Jag var så flink i fingrarna när det gällde att sortera servietter på löpande band att jag fick bassning av facket för att jag "förstörde ackordet" för de andra. Sen dess har jag ALDRIG varit med i något fack!

5.Jag är ambidexter. Dvs jag kan skriva med både vänster och höger hand trots att jag är högerhänt. Jag har också lätt att läsa spegelvänd och upp- och nervänd text.

6. Jag har bra fotografiskt minne vilket är en enorm tillgång. Jag vet precis var jag sett en bild eller en text i en bok eller tidning - längst ner till höger t.ex. Nu när jag ska skriva franska är det också praktiskt - jag minns ganska väl om det ska vara accenter, cirkumflex, e på slutet eller annat som är viktigt att kunna just när det gäller franskan bara genom att "se" orden framför mig.

7. Jag har suttit i knäet på en SAS-pilot på 1980-talet och fått "styra" en jumbo-jet genom att hålla och röra lite på reglagen under en flygresa till Los Angeles. Sen fick jag sätta mig bakom honom och i cockpit vara med om den perfekta landningen i det varma och soliga California.


 
Posted by Picasa

4 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja, det var minsann mycket man inte visste där, för att inte säga allt .-))

Kul, hur som helst.

Suzesan sa...

"Små" riktigt unika grejor det där.

Modigt Monet att skriva om det dära:)

Ojojoj vad man inte vet om alla människor på denna jorden.

Kram
/Susanne

Mira sa...

Spännande!

Apropå pusspokalen, så är det nog en sådan "utmärkelse" so ska lämnas vidare bara när någon verkligen behöver den. Som du gjorde då. Så den har nog inte försvunnit i cyberspace, utan ligger och vilar sig någonstans. Man kan kanske - förhoppningsvis - tolka det som så att vi mått ganska bra på sistone...

Monet sa...

Elisabet: jag tror det finns mängder med den här sortens anekdoter eller lite udda upplevelser hos varenda människa. Det är ju det som gör var och en unik och spännande!

Suzesan: tycker du det var modigt? Ja, det kanske var lite personligt men det får man ju bjuda på lite då och då. Och visst är det så att man inte vet så mycket om varandra. Inte ens om man lever nära eller är i samma familj.

Mira: du har nog rätt när det gäller Pusspokalen. Vi får se när och om den dyker upp igen. Och visst - förhoppningsvis är det så att vi alla mår så bra vi kan och fortsätter med det. Och tar vara på allt vi så lätt glömmer bort att vi har.