Jag vill vinna Christinas pristävling om en brygghund av rätt ras.En sån dag har det varit då lust och ork mest har räckt till för nät och fotogallrande och då nappar man på sånt här kul.
Det här inte rasen hon efterlyser (det är en annan terrier, norwich) men väl vår trofaste Max, Parson Jack Russelterrier, vid vår strand och brygga på Paradiset Yxlan. Han lever en månad till efter den här bilden tas, 13 år gammal.
Hund på brygga är det iallafall. Och bild på "sjunken" snipa kommer också
2 kommentarer:
Åh vad jag tycker gamla hundar med grånade nosar är underbara, jag blir alldeles varm när jag ser bilden på Max.
Och så förvånad jag blev som efter bokbindarkursen hittar både förrymda snipor och brygghund här ;)
Jag håller med dig. Grånosarna är ett fint släkte. Som människorna med de grå tinningarnas charm. Ja, han var helt underbar vår Max, jag har till och med skrivit en liten bok om honom till gagn för alla Jack Russelfostrare. Min uppfödare var jätteglad för det.
Och tänk som det kan bli, både strandade båtar och brygghundar fanns snabbt tillgängligt i mitt bildarkiv. Du ser hur jag längtar efter både teckning och brödrost:-)
Skicka en kommentar