Makens franska virus har som sagt spritt sig. Vi är båda utslagna. Och franska helger gör att nya besök på apotek för att få fyradagars dunderkur också för mig inte är aktuellt. Ingen orkar ta sig dit heller för den delen.
Jag gör istället djupdykningar i de svenska apotekspåsar vi förde med oss i somras - fruktansvärt dyrt inhandlade, men tänkta för just den här sortens situation.
Svenska halstabletterna Strepsils heter likadant som i Frankrike men är utan den bedövande lidokaïnen. Skillnaden känns extra mycket en vargtimme när det är långt till frukost och en lindrande svensk TREO. Den vågar man ju inte ta på kvällen dock, innehåller koffein.
Så det får bli Ipren mot halsont och huvudvärk. Näsdroppar tas inte av fransmän. Jag är dock glad för mina svenska Nezeril som kanske kan förhindra bihåleinflammation tillsammans med det svenskt receptbelagda Rinexin och så lite naturmedicin på det: Echinaforce - solhattstinktur sådär fem gånger per dag. (tror faktiskt mest på den!)
Konstaterar nöjt att makens fyradagarskur innehållit typ Alvedon fem gånger om dan, lite Rinexinmedicin och lite efedrin (ooops!!). Så min hemgjorda läkemedelsblandning ligger ganska nära.
Man får alltså blanda och ge. Vi är ännu inte inskrivna i det franska sjukvårdssystemet och har inte fått våra "Cartes Vitales", dvs Sesam-Öppna-Dig-korten till det franska sjukförsäkringssystemet. Vi är också utskrivna från den svenska föräskringskassan och hänger just nu i luften mellan två olika system.
Det är inte läge att bli sjuk och vi har ännu inte en husdoktor. Klart man kan gå till doktorn ändå (för mycket dyra pengar) men inte i morgon på den stängda krigshelgdagen och efter den har våra olika dekokter säkert fått oss på benen igen. Vad tror ni? Fransk eller svensk kur? Eller är vi helt enkelt hypokondriker?
