söndag 15 februari 2015

Titta på TV


Vi är nu inne på vårt åttonde år som bosatta i södra Franrike. Under den tiden har det hänt en del med möjligheterna att kunna se, inte bara fransk tv utan också på olika sätt det svenska tv-utbudet. Det ska sägas att det är ganska magert - ibland för oss oförklarliga rättighetsförklaringar gör att många program inte kan ses utomlands. Ofta förefaller det oss märkligt då det är helt svenskproducerade program men kanske att själva programidén är upphovsrättskyddad.

SvtPlay hade tidigare ett bredare utbud för oss i utlandet men har dragit ner betydligt. Tv4Play likaså och där är det betalning som gäller och väldigt dålig sändningskvalitet. I början kunde vi bara se svenska program på datorskärmen och sen så småningom på lilla Ipadskärmen. Men sen ett tag tillbaka har vi skaffat AppleTV som gör att vi också ser de svenska programmen direkt på vår stora tv-skärm. Där har vi också Netflix som är ett bra alternativ när de franska kvällsprogrammen  blir för avancerade eller mest består av dubbade amerikanska serier.

Det vi brukar titta på av svensk tv är På Spåret, Veckans Brott, Vetenskapens Värld, gamla dokumentärer och t.ex gamla Här är ditt liv som ger kul återblickar till det då helsvenska livet. Vi kan följa hjärtebarn och äventyrliga svenska familjer på upptäcktsfärder i världen och vi kan också, har vi nu upptäckt se det som för oss är nästan helt okänt, det som nu kallas för "Mello". För att hålla oss någorlunda ajour med vad som händer i Sverige har vi nu två lördagar i rad slagit på det programmet. Och mycket snabbt slagit över till fransk lördags-tv igen. Som tydligen en ganska stor del av svenska folket också gör även om det verkar som om majoriteten ändå tycker att det här är något att engagera sig i.

Jag vet inte hur det kunnat bli så. Innan vi flyttade från Sverige hade man ett par deltävlingar i Melodifestivalen och en vinnare utsågs ganska snabbt och sen satt man förstås där när den internationella festivalen gick av stapeln. Inte minst för att Sverige sin litenhet till trots ju fick flera vinnare under åren. Här i Frankrike ser vi enbart den stora finalen, något annat räknas liksom inte.

Detta Mello är definitivt inte något för oss. Att det är det för andra, det får man ju förstå och respektera förstås. Själva kan vi inte låta bli att förundra oss över att ett så otroligt undermåligt program kan få sändas, uppenbarligen i evighetstider, lördag efter lördag. Är programmet representativt för den svenska folksjälen så som den ser ut idag? Vi har i så fall själva kommit väldigt långt ifrån den och det känns också märkligt då vi tycker att vi i övrigt ändå känner oss som svenskar i själen. Kanske är vi bortskämda med de fantastiska professionella franska underhållningsprogrammen som alltid håller mycket hög kvalitet oavsett om det är tävlingar eller enbart musikunderhållning. En figur som den pinsamma skånska Filippa B skulle aldrig få förekomma i fransk tv - det finns helt enkelt inte någon motsvarighet till en sån person här. Här har man stå-upp-komiker som kan vara mycket vassa, imitatörer som ogenerat häcklar franska politiker och företeelser och om det ska vara riktigt "töntigt" är det snubblande clowner som gäller. Men de agerar ändå skickligt i sin genre, sen kan man gilla det eller inte. Filippa är bara plump, pinsam och helt gräslig att se och lyssna på. Och på viken nivå ligger svensk humor när man tycker att Hörby kommuns hemsida, stavad utan prickar är så roligt att hela hemsidan kraschar??

Riktigt lågvattenmärke tycker vi. Och byter kanal. Andra tycker tydligen att hon är rolig och det är ju ok för dem. Men att diskussionen om henne inte är entydig, det framgår tydligt och helt ensamma om att vrida oss av svensk pinsamhetsskam i våra soffhörn är vi uppenbarligen inte. Dumt nog gav jag mig in i en diskussion om detta men kände ganska snart att jag faktiskt inte har min tid och mitt engagemang till den här sortens frågor. Andra kvalitetsprogram känns angelägnare och åtföljande diskussioner kring dem likaså.

Framöver hade jag tänkt berätta lite om hur vår franska tv-vardag ser ut och vilka program vi tittar på. För trots att vi har möjlighet att se viss svensk tv så är det ändå i första hand de franska programmen vi ser på. Skälen är flera och jag ska återkomma till dem. Det absolut största är att det är en utmärkt genväg till det franska språket och genom att lyssna på olika tv-program dagligen upprätthåller man också det man lärt sig. Och man lär sig nytt inom ett antal olika områden. Flera av de franska programmen bygger på samma idéer som man kan se i Sverige, t.ex Bonde söker Fru och motsvarande koncept. Fångarna på Fortet är ju ursprungligen franskt och där tävlas det betydligt tuffare än i den svenska varianten. Här finns fortfarande också en typ av Robinson-program som kallass Koh Lanta med verkliga prövningar och tuffa utslagningstävlingar.

Man har otroligt många lekprogram och tävlingar som i hög grad bygger på allmänbildning (vilket lär vara en medveten satsning) och under senare delen av eftermiddagen leks det och tävlas i varenda kanal fram till åttatiden då det är sammanhängade nyhetsssändningar fram till klockan nio på kvällen. Först då börjar de riktiga kvällsprogrammen - fransmännen antas väl ha ätit färdigt och fått barnen i säng ungefär vid den tiden.

Om de många roliga och annorlunda programmen ska jag berätta i nästa inlägg. Tills vidare - och som en påminnelse om det mera allvarligare som händer i livet än en Filippa - skickar jag med en bild på den historiska marschen i Paris efter terrorattentaten för bara lite drygt en månad sedan. Måtte inte detsamma behövas i Köpenhamn!

3 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det är nog en väldigt öm tå att trampa på, att antyda att andra har dålig smak... även om det skrivs med andra ord. Det får igång en försvarsmekanism. De gustibus non est disputandum, ett av de få citat jag kan på latin.

Jag brukar inte tala om vilka program jag tittar på, för att slippa kommentarer om hur DÅLIGA program just de är.

Monet sa...

Marianne, jag tror jag förstår vad ju menar. Och ditt latinska citat är mig välbekant. Sen kan man ju diskutera om det är så farligt att smak inte får diskuteras. Det gör vi ju i alla möjliga sammanhang och människor har ju i alla tider tyckt olika om olika företeelser. En del gillar jazz, andra opera.En del föredrar ostron, andra kålpudding eller pannkaka.

En del gillar inte den här sortens buskisfigurer (Filippa) som jag (coh vi är verkligen INTE ensamma om att tycka så). Andra tycker det här är jättekul. Kanske är det generationsskillnader, kanske en förskjutning i vad som upplevs som humor idag. Tittar man på gamla tv-program fattar man ju ibland inte vad man DÅ tyckte var så roligt. Humor är ju färskvara och ofta relaterat till tidsandan.

Att det dessutom skulle finnas ett problem i att säga vad man tycker om kvalitet på olika typer av tv-program/underhållning känns därför väldigt främmande. Om man säger att man tycker att något är dåligt - betyder det då att man samtidigt indikerar att de som tycker tvärtom skulle ha "dålig smak"?

Vi börjar nu ha bott utanför Sverige i så pass många år att man i vissa sammanhang inte längre känner igen sig. Trots att vi är nästan två månader per år i Sverige, följer vad sm händer dagligen och träffar svenskar både här där vi bor och förstås när vi är i Sverige. Det är självklart att det blir tydligare och tydligare att det inom vissa områden finns skillnader, värdemässigt, kulturellt och på andra sätt som vi inte uppfattade i början av vår tid här men som nu blir tydligare.

I det här landet där vi nu bor, som är mångkulturellt på ett helt annat sätt än i Sverige, finns en annan typ av öppenhet och faktiskt frimodighet att framföra det man tycker. Frankrikes "Liberté" är just det -dvs yttrandefriheten. I små och stora frågor. Det är också därför upprördheten över terrorattackerna är så stor - man har gett sig på en av landets viktigaste grundvärderingar.

Att då uppleva att man som du skriver, trampar på ömma tår i en sån urbota liten och dum fråga som att en - tycker jag fortfarande - löjlig och smaklös -person får kritik av mig som enskild tittare, förbryllad över fenomenet jag inte känner igen, känns det verkligen mycket märkligt.

Det blev flera konstiga reaktioner på Facebook och ett obehagligt och infamt påhopp på en annan tråd där det talades om att denna Filippa endast ger sig på "pretentiösa utlandssvenskar" så nog var det ömma tår alltid.

Tack däremot för ditt råd och jag ska nogsamt tänka mig för i fortsättningen om jag ska uttala mig om vad jag tycker om svenska tv-program. Eller det här Mello snarare som vi ju ändå inte kommer att titta på mera.

I övrigt kommer jag nog ändå att säga vad jag tycker - det gör vi ju alla, vi som yttrar oss på sociala medier på olika sätt om det sen rör sig om filmer, böcker, mat, teater eller andra lättsamma ämnesområden.

Bloggblad sa...

Visst är det petitesser, och visst bör man kunna tala om vad man själv gillar eller inte gillar. Men i det här fallet, jag såg ju det där om utlandssvenskar, och andra kommentarer om avstängningsknappar på franska apparater, så tror jag helt på den ömma tån - speciellt som du framhåller den höga kvaliteten på de franska programmen i nästa andetag.

Jag jobbade i flera år på en mycket progressiv skola, ingen av oss tanter vågade ens yppa att vi tittade på tv, det fnystes från alla håll om att man verkligen inte tittade på tv...man hade ett liv...eller man ägde ingen tv utan levde själv. Det är ju som att drämma till en med att man dels har dålig smak, dels inte har något liv.

Småsaker är det, när så mycket hemskt händer, men ändå. Det är lätt att både såra och bli sårad på facebook. Jag har fått en del käftsmällar när jag har svarat innan jag tänkt, och även blivit bortplockad från vänlistor, så jag har säkert skämtat för grovt många gånger.