fredag 28 februari 2014

Operationsdags. Och lite om den effektiva franska sjukvården igen.



 
Nu så. Klartecken för operation av käre mannen. Inte så allvarligt - en mindre magoperation men dock ett ingrepp under narkos och kvarliggande på sjukhus efteråt. Vi är som vanligt otroligt imponerade av den franska sjukvården. 
 
 Man går först och utan väntetid till husläkaren för en diskussion om vad som behöver göras. Hon skriver en remiss till kirurg hon rekommenderar på ett sjukhus i närmaste tätort. Jag ringer till sjukhuset, uppger läkarens namn och vi får en konsultationstid några dagar senare. Sjukhuset är i privat regi, har gott renommé och kostar inte mer än ett kommunalt sådant.
 
Vi åker dit, får vänta i ca 15 minuter och tas sedan om hand av den mest fantastiske läkare. Han tar sig all tid i världen - undersöker käre mannen, säger att det nog är bäst att åtgärda det hela och tar sig sedan tid att rita och beskriva hur själva ingreppet ska gå till. Väldigt pedagogiskt är det och han berättar samtidigt hur fascinerad han är av Sverige, hur gärna han vill åka dit (det vill de flesta fransmän som hör att vi är därifrån), att han hört att det ska vara väldigt vackert men kanske kallt? Kan man bada i havet på sommaren undrar han? Och så får jag komplimanger för min franska vilket alltid är särskilt roligt när man följer med i de medicinska sammanhangen. Han avslutar med att berätta att hans favoritbåt är svenska Hallberg Rassy!!
 
Han säger sen att det inte blir någon operation förrän kardiolog och anestesiläkare fått säga sitt. Det blir en ny remiss (dvs ett vänligt brev till "cher ami", käre vän) där han ber sin vän hjärtdoktorn undersöka patienten och ge sitt utlåtande om han förordar att operation med narkos är genomförbart med tanke på tidigare hjärtproblem och nuvarande medicinering. Här på sjukhuset har läkarna ett sekretariat som är ett under av effektivitet. Här skrivs remisser till laboratoriet för prover inför kardiologbesöket, vi får en tjock broschyrliknande sak att fylla i till narkosläkarbesöket, mängder med övrigt informationsmaterial inklusive vart vi ska vända oss, vilket tid som man satt upp (den fick vi välja själva - operationen hade kunna ske veckan efter men läkaren anpassade sig efter våra önskemål att vänta till nästa vecka. Passar torsdagen den 6 mars undrar han förbindligt? Och berättar att det förstås är han själv som ska genomföra ingreppet.
 
Vi får recept på stödstrumpor som skall tas med inför operationen och särskilt antiseptiskt tvättmedel att användas kvällen före. Nästa dag kommer distriktssköterskan hem till oss som vanligt - tidigt eftersom proverna tas på fastande mage och man vill låta patienten få äta sin frukost så fort det går -  och tar alla prover. Vi har inte fått någon flaska för urinprovet, alltså återkommer man nästa dag med en sådan och ber oss ställa ut den i köksfönstret så kommer den  att hämtas upp. Nästa dag ligger alla provsvaren i vår brevlåda.
 
Kardiologbesöket ordnas också snabbt. Normalt är det väntetid hos just den här doktorn men när man hör att det är en väntande operation får vi tid efter två dagar!! Undersökningen går bra, kardiologen skriver själv på dator ut alla undersökningsresultaten (det är ultraljud, EKG, läkemedelsgenomgång och kroppsundersökning) och säger att det inte föreligger hinder för operation.
 
Två dagar senare har vi tid hos anestesiläkaren på sjukhuset. På exakt utsatt tid blir vi hämtade av en likaledes vänlig läkare som snabbt och effektivt går igenom den ifyllda "broschyren" där mängder med data ska fyllas i. Det är allt från genomgångna sjukdomar till nuvarande medicinskt tillstånd och det är sida upp och sida ner. Det ställs ett antal frågor förstås och så får vi information om fasta, medicinintag och övriga operationsförberedelser och återigen lugnande besked om att det inte är någon "farlig" operation. Lite nervöst är det eftersom käre mannen aldrig har blivit sövd förut men själv är han kolugn som vanligt och tycker nog snarast att det ska bli lite spännande!! Innan vi lämnar sjukhuset går vi tillbaka till sekretarietet och får en blankett att ge till taxichauffören för gratis skjuts från hemmet till sjukhuset!
 
Vi hämtar ut strumpor och desinfektionsmedel och väl hemma läser vi igenom en ny broschyr som täcker precis allt om sjukhuset, dess kapacitet, direktnummer till samtliga läkare samt ordningsföreskrifter och information om besökstider och extrakostnader.
 
Samtidigt ringer vi det franska försäkringsbolaget där vi har en sk. mutuelle, en tilläggssjukförsäkring som täcker ev. extrakostnader som i det här fallet vid sjukhusinläggning. De blir förhandsinformerade om denna planerade operation och kommer att kontakta sjukhuset för att informera dem om att de står för dessa kostnader.
 
En mycket förkyld och hostande sekreterare är enda smolket i denna process där allt flyter i vartannat  och går supereffektivt och snabbt tillväga. Hoppas hennes virus inte hoppar över till maken så att en enkel "rhume" inte ställer till det inför operationen.

5 kommentarer:

Inger sa...

Hoppas nu att allt går bra och att B blir pigg o kry tills vi kommer i maj! Men hur är det möjligt att han inte blivit sövd förut, han har ju opererat hjärtat?

Monet sa...

Inger,
När man får sk. stents inopererade i själva hjärtat sker det genom att man går in, antingen via ljumsken eller armen och för upp en slang via ådrorna till hjärtat där man rensar upp igenkloggade kärl och sen sätter in små ståltrådsnät för att fortsatt hålla kärlet öppet.

Det är så fiffigt anordnat att insidan av blodkärlen, inklusive de i hjärtat inte har några smärtsensorer. Alltså behövs lokalbedövning endast vid ingångsspunkten i ljumsken och som patient känner du ingen smärta vid den här sortens ingrepp. Det är också så att det är av vikt att man är vaken och kan svara på läkarens åtgärder i icke-sövt tillstånd.Kanske att man får något lätt lugnande, skulle tro det men det är allt.

Om man får "open heart surgery", dvs olika typer av klaffoperationer eller bypass är det en annan sak. Då stannar man hjärtat och går över till hjärt-lungmaskin, ofta under flera timmars operation och förstås under narkos. Det är en helt annan sak än att vidga blodkärlen i hjärtat vid, under och efter en hjärtinfarkt som i B:s fall!!

cruella sa...

Låter tryggt och bra. Är vården lika utmärkt och tillgänglig för alla eller krävs en mutuelle för att man ska kunna överväga denna snabba och effektiva vård? Vad kostar en sådan?

Musikanta sa...

Jag upplever numera att bemötandet på den privata vårdcentralen i vår lilla stad är mycket bättre än på vanliga BVC. På den privata månar man om verkligen om patienterna.

Man har en öppen mottagning ett par timmar varje dag dit man kan komma utan att beställa tid, och när man är där kan man önska vilken doktor man vill träffa.

Men visst låter det fantastiskt det du berättar om den franska sjukvården. Men det här sjukhuset är ju privat också, så det kanske inte är samma bemötande på de sjukhus som är statliga/kommunala?

Monet sa...

Cruella och Musikanta: Nej det är i praktiken ingen skillnad alls mellan privata och kommunala/statliga institutioner här. Vi har upplevt alla varianterna och när det varit frågan om akuttransport har det varit ambulanspersonal och/eller läkare som valt vilket sjukhus som varit bäst utrustat för det som varit aktuellt.

Som, t.ex det stora militärsjukhuset i Toulon (statligt) för hjärtinfarkt. Nu bedömer man att den betydligt mindre men dock avancerade privata kliniken kan ta hand om magoperationen. Dit har jag också remitterats för avancerad MRI som inte finns överallt men som man håller sig med här.

Det går inte att jämföra alls med Sverige. Danderyds sjukhus är minst lika bra som Sophiahemmet om inte bättre i vissa stycken. Här däremot behöver man inte betala extra för att anlita ett privatsjukhus och servicen är inte annorlunda än på de statliga.

Däremot har de flesta fransmän som har råd (och det ingår som en löneförmån för de flesta) en sk. mutuelle som täcker upp de ev. kostnader som inte täcks av franska försäkringskassan.

För operation, narkos, inläggning och övernattning inklusive alla föreberedelser tar det här sjukhuset ca 900 kronor som inte ersätts av SECU. Detta täcks av mutuellen som kostar ett par hundralappar per månad.

Allt övrigt som provtagningar, kardiologbesök, apoteksvaror, transporter till och från sjukhuset ersätts av försäkringskassan oberoende av om det är privat sjukhus eller inte.